måndag 31 oktober 2011

Litet livstecken och kroppsligheter

Två vänner har varit här och lagat fisksoppa. Till soppan har vi druckit vitt vin och pratat om kroppsligheter.

Jag har berättat om hur jag ska försöka knyta ihop trådar, tankar och forskning inför inlämnandet av mitt PM onsdag kväll. Känns omöjligt att få ihop en begriplig beskrivning, när jag själv har huvudet fullt med olika tåtar som bland annat berör detta: kropp, huvud, naturligt, emotionellt, djuriskt, våld, kroppskontroll, kroppskultur, kroppsfixering, kvinnlig underordning, anorexia, självskadebeteende, tatueringar, konstruktioner, hora och madonna, slampa, våldtäkt, kön, klass, hudfärg, barnkonventionen, plågor, förtryck, gränser, normer, subversivitet, kultur, menstruation, flöden, tjock, smal, Sado-masochism, heteronorm, patriarkat, motstånd, objekt, subjekt, förändring, FN, förakt, …..

Tänker att jag har ett ganska avspänt förhållningssätt till min egen kropp. Åtminstone nu närjag är tant. Att bröstcancern medförde att en fjärdedel av mitt högra bröst behövde tas bort har knappast bekymrat mig. Kändes skönt att kirurgen tog bort de två tumörer som växte i mitt bröst sommaren 1994. Min kropp förändrades och blev lite stympad då, men livet är värt så mycket mer.

Jag känner att min kropp och mitt huvud, min kropp och mitt jag framförallt är en helhet. Kanske har yogan hjälpt mig, kanske blir det enklare att hitta ett bra förhållningssätt till den egna helheten när en har levt några decennier.

Vet i varje fall efter alla tusen sidor jag nu läst om kroppsligheter och sexualitet att livet kan vara så olika. Är tacksam för att tidigare generationer av kvinnor har kämpat för kvinnors befrielse och rätten att bli behandlad som ett subjekt.

lördag 29 oktober 2011

Barnvakteri och PM

Är barnvakt åt mina två äldsta barnbarn, när barnens pappa firar sin 30-årsdag. Det är intensivt, mysigt och roligt. En viktig del av mitt liv, mitt Prio 1. Nu har båda somnat.

Efter att jag fick cellgifterna i går tar jag cortison fram t.o.m. i kväll. Medicinen gör kroppen varm och kinderna röda. När cortisonet slutar verka går jag ner i varv, blir trött i muskler och i övrig kroppen i några dagar.

I fredags prövade jag att ha kylhandskar på båda händerna under Taxoterebehandlingen för att skona fingrar, naglar och känsel. Gick bra med vänsterhanden, men högerhanden har sämre cirkulation så det blev för kallt. Stod ut med nedkylningen av högerhanden en timme och sedan fick det räcka.

Tror att förra omgångens kylhandske på vänsterhanden har gjort att infektionerna under naglarna minskat, så nu har jag skippat Alsolspritomslagen i några dagar. Skönt att slippa detta tidsödande omhändertagande och framförallt klumpigheten i vänsterhanden.

Låg och tänkte på hur jag ska lägga upp mitt PM igår kväll och i natt. Gårdagens bloggandet satte mig på spåret, så nu har jag bestämt mig för att skriva om artiklar som behandlar tingsrättens och hovrättens friande av den 32 åriga man som jag skrev om i går. Rätten anser inte att mannen utsatt den 16-åriga flickan för livsfarlig eller svår kroppsskada, ett krav för att våldet ska ses som grov misshandel. Vålds¬sexet bedöms istället som ”misshandel av normalgraden”.

Okoncentrerad

Har ägnat många timmar åt att hitta en artikel att utgå ifrån nu när jag ska skriva mitt genusvetarPM. Letar, klipper och klistrar och spar, fortsätter leta. Vet inte vad jag vill och framförallt klarar jag inte att bena ut och få perspektiv på all litteratur vi läst och pratat om på olika sätt. Känner mig förvirrad och okoncentrerad.

Har mest känslor som jag inte kan bena ut i huvudet.

Tänker på den 14-åring som blev våldtagen av flera män i Malmö. Hon är enligt rättsväsendet inte ett brottsoffer. Hovrätten friade samtliga män som utnyttjat henne med motiveringen att dessa vuxna män inte insett – och inte haft skälig anledning att anta – att hon var under 15 år. Läs mer i GP här

Att domen friade männen hänger ihop med att vi lever i ett patriarkat. Så här definierar Heidi Hartmanns definition av patriarkat:

"en uppsättning relationer mellan män som har en materiell bas och som trots sin hierarkiska karaktär upprätthåller eller skapar ett ömsesidigt beroende och en solidaritet mellan männen som gör det möjligt för dem att behärska kvinnorna."
Kamilla Peuravaara har skrivit en intressant C-uppsats vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet som heter

Funktionshindrad i en funktionsduglig kropp
Flickor med intellektuellt funktionshinder diskuterar kring kvinnlighet, sexualitet, normalitet, etnicitet och utsatthet
Författaren har intervjuat flickorna som går sina sista år i särskolan. Flickorna beskriver situationer där de blivit utsatta på olika sätt. Framförallt är det i vardagsnära situationer. Författaren belyser spänningen mellan att betraktas ha en normal kropp i men samtidigt tillhöra en onormal och underordnad kategori som inte förväntas förstå sitt eget bästa. Flickorna bedriver en ständig kamp för att hålla sig innanför gränserna för det normala och känner ofta hur de misslyckas.

En svårighet för flickorna är att inte ses som en hel människa, vilket innebär paradoxen av att ses som normal samtidigt som att ses som onormal. Det vill säga funktionshindrad i en funktionsduglig kropp. Flickorna utnyttjas och stirras på. I samhället och av männens blickar är de endast kroppar. Som kropp är de åtråvärda men som person stirras de på. Som kropp är de normala men som person bemöts de som annorlunda och konstiga. Författaren beskiver också hur ingen lyssnar på eller frågar flickorna om deras erfarenheter och vad de vill. Alla andra verkar veta vad flickorna behöver lära sig.

Flickorna visar tydligt på att madonna- och horaparadoxen lever kvar. De tampas med att hålla sig inom det traditionella madonnaidealet. De strävar efter att vara en skör och vacker madonna men kallas dagligen och ropas efter som horor. De vill ofta inte använda åtsittande kläder för att slippa mäns attraherade blickar. Ibland väljer de att ha inte åtsittande hip-hop-kläder. Men bara att finnas till och att vara flicka är tillräckligt för att höra att de är en hora. Även när de avvisar männens/pojkarnas sexuella anspelningar, som är direkt förenligt med att inte vara en hora (enligt flickornas definition av en hora) så får de även då höra att de är horor.

Det är en traditionell stereotyp av femininitet som flickorna beskriver. En femininitet som illustrerar det borgerliga idealet med bilden av flickan som oskuldsfull och passiv.

Uppsatsskrivarens slutsatser är att dessa flickor representerar hur det är att vara ung flicka idag. Deras känslor, tankar och funderingar kring temana i studien skiljer sig från flickor som av samhället kategoriserat in som normala.

Tänker på den 14-åriga intellektuellt funktionshindrade flicka i Malmö där männen friades för att de inte kunde förstå att hon bara var 14 år. Tänker också på den 16 åriga flicka med självskadebeteende som fick skriva på en ”slavansökan” där det stod: ”Jag är en slav, en äcklig smutsig hora och vill behandlas som det, jag vill bli utnyttjad, plågad och ordentligt förnedrad tills jag knappt kan hålla tillbaka tårarna och de tysta skrik som kvävs inombords”.

Den 32-årige mannen som misshandlat och våldtagit flickan frikändes av Malmö tingsrätt. Rätten anser inte att mannen utsatt flickan för livsfarlig eller svår kroppsskada, ett krav för att våldet ska ses som grov misshandel. Vålds¬sexet bedöms istället som ”misshandel av normalgraden”. Enligt lag går det att samtycka till misshandel av normalgraden. Därför frikänns 32-åringen. Flickan hade ju skrivit på slavkontraktet. Att hon är ett barn som mår psykiskt mycket dåligt har ingen betydelse. Hon får därför skylla sig själv för han kan inte förväntas tolka hennes skrik. Läs hela artikeln i Sydsvenskan

Enligt dagens patriarkala strukturer har män rätt att behärska kvinnor och förväntas inte kunna bedöma och förstå barns ångestskrik. Kvinnliga kroppar blir till mäns ägodelar.

För att slippa mäns attraherade blickar väljer intellektuellt funktionshindrade flickor att dölja bröst, höfter och ben, men blir ändå dagligen kallade för horor. 16-åriga barn som går in i en mans lägenhet får ta eget ansvar och ges inte rätt till skadestånd, när de utsätts för misshandel. Män som en efter en förgriper sig på en 14-åring så att de kräks har inget ansvar för detta. De har ju betalt för sexakten.

Morrkänslorna är många, men jag hart svårt att bygga pusslet till mitt PM. Tankarna snurrar.

För övrigt har jag fått cellgifter och en ny medicin (XGEVA) för att bygga upp mina skeva onda bröstkotor idag.

torsdag 27 oktober 2011

Mina värden är mycket bättre

Fick positiva besked under dagens läkarbesök. Cancerfaktorn har sjunkit rejält, från 584 till 431. Vill förstås få ned faktorn till under 30, men det hade varit en omöjlighet till idag. Levervärden var också bättre. Immunförsvaret fungerar och Hb har inte försämrats (ligger på 103). Det tvåcellgifter jag nu får fungerar alltså bra tillsammans, så att behandlingen fortsätter. Om förbättringarna håller i sig kanske min kropp t.o.m. kan få vila lite från cellgifter, alltså att jag får behandling var fjärdevecka istället för var tredje.

Nekrosen, alltså vävnadsdöden i levermetastasernas mitt var inget att oroa sig över. Levern rensar ut död vävnad.

Däremot visar MRT:n att jag har kotkompressioner på tre bröstkotor. Har haft och har ont av detta och ska vara rädd om mig. Halkar jag och ramlar så kan kotkompressionen leda till obotliga nervskador. Ska därför vara väldigt försiktig vid halka. Kommer att få ett nytt läkemedel i morgon som bygger upp skelettet och har redan börjat äta D-vitamin. Eftersom skelettet består av levande vävnad, så kan nuvarande skador läka.

Summa summarum har behandlingen fungerat över förväntan.

onsdag 26 oktober 2011

Några månader till

Idag hade jag sista föreläsningen och sista mötet i basgruppen. I morgon är det sista seminariet. Om jag hinner skriva ett PM på ca 10 sidor och lämna in senast nästa onsdag kl 18, så blir jag klar med ytterligare 7,5 poäng i genusvetenskap. Trodde inte alls att jag skulle kunna genomföra genusstudierna. Oftast har jag hittills orkat och klarat mer än vad jag trott från början. Känns som att jag har fått ytterligare några fungerande månader att leva.
För drygt 10 år sedan prövade jag att ta sprutor med Mistelpreparat hos en läkare i Stockholm som också var antroposof och skrev ut homeopatmedicin. Min avsikt var att ämnen i misteln skulle stärka mitt immunförsvar och därmed slå ut cancern.

Då var jag mer inriktad på att bli frisk, än vad jag är idag. Minns känslan när han visade statistik på hur mycket längre kvinnor fick leva som behandlades med Iscador. Enligt min antroposofiska läkare ökade cancerpatienternas överlevnad i medeltal med några månader om en behandlades med Iscador. Denna information plus att min dåvarande onkolog avrådde mig från att ta dessa sprutor gjorde att jag avslutade behandlingen.

Har sedan gång på gång läst statistik om hur lång tid kvinnor i medeltal kan överleva sin cancer mer nya mediciner. Vanligast är att ny medicin förlänger livet med några månader. För mig är varje månad värdefull.

tisdag 25 oktober 2011

Existentialism

I fredags kväll lyssnade jag på filosofiska rummet, där jag hämtat ovanstående bild. Tycker att Bodil Jönsson har mycket klokt att säga. Frågeställningen i bilden ovan; ” Vad är det att vara människa” väcker massa tankar.

Igår skrev jag ner min klagan. Kändes skönt att inte avsluta med något positivt utan låta min klagan finnas kvar, tills den försvann ur mina tankar för att jag just då var färdig med denna negativa känsla.

I fredags hade jag positiva upplevelser på genusseminariet om HBT och prostitution. Samtalen mellan oss tio individer i rummet var ganska trevande och reflekterande. Ingen verkade tro sig om att ha de rätta svaren. Vi vred och vände på argumenten som framfördes och framförde olika och motsatta tankar. Kände mig fylld av den positiva och tillåtande atmosfären, när jag cyklade därifrån.

Idag har jag samtalat om kön, etnicitet, ras, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet m.m. med cirka 60 medarbetare från socialpsykiatrin i Uppsala kommun. Vi har pratat om könsmaktsordningen och andra maktordningar. Likaså om rätten att själv definiera vem en är och slippa bli objektifierad som bögen, den blonda, den tjocke osv. Deltagarna hade nog sitt ursprung i de flesta världsdelar, det var nästan lika många män som kvinnor, småbarnsföräldrar, enpersonshushåll och en bra åldersblandning. Det var säkert många tankar som tänktes och som inte uttalades, men jag upplevde stämningen som god och tillåtande.

Tycker att samtalen blev reflekterande och många blev berörda av andras berättelser. Fler kommer nog tänka sig för innan en uttalar sig heteronormativt, småbarnsföräldrar bör om möjligt tas särskild hänsyn till och orden neger och zigenare ska inte användas.

En färgad man berättade om hur han nekades komma in på en restaurang i Uppsala. Vakten hänvisade till att han hade jympaskor och jeans. Personen som köade före honom blev insläppt trots att han också hade jympaskor och jeans, så den berättande mannen stod på sig. Vakten ringde polisen, som försökte gripa vår berättare. Eftersom det fanns flera vittnen och vår berättare tog det lugnt så fick polisen och vakterna ge sig. Det blev nog tydligt för alla som bevittnade händelsen att vår berättare var utsatt för diskriminering och lyckades vinna kampen vid just detta tillfälle. Däremot berättade han att han inte orkat stå på sig flera gånger utan istället oftast underordnade sig rådande maktstrukturer där färgade diskrimineras.

En annan deltagare berättade att han bytt till ett mer svenskklingande namn för att få jobb. Tror vi var ganska överens om att det inte är rimligt att den utsatte alltid ska försvara sig och stå upp för sina rättigheter. Omgivningen har ett ansvar oavsett vilken diskrimineringsgrund det handlar om. Solidaritet är viktigt.

Min funderingar runt frågeställningen: Vad är det att vara människa? är att människor är empatiska när vi känner oss trygga, vi är beredda att försöka ändra vårt förhållningssätt när vi förstår att vi kränker andra, vi är sociala, nyfikna och beroende av varandra. Dessutom har vi en himla massa känslor som behöver släppas ut och behöver tid till att reflektera tillsammans. Just nu känns livet ganska gott.

måndag 24 oktober 2011

Britts klagan

Varning! Ibland, som i denna blogg tillåter jag mig att bara räkna upp allt elände i min egen kropp och min oro. Vill varken jämföra mig med människor som har det svårare eller bättre utan helt enkelt bara klaga rakt ut.

Har tagit Fragminsprutor i mer än 5 år för att undvika blodproppar. Tycker lika illa om det varje kväll.

Pekfingret på vänsterhanden värker för att jag är infekterad av mina egna bakterier under nageln. Varje morgon alsolspritbehandlar jag alla fingrarna på vänsterhanden. I morse behövdes bandage på fyra av fem fingertoppar. Bandaget blir lätt smutsigt och ser äckligt ut. När jagkommer hem får jag börja om med alsolspritbehandlingen. När jag har bandaget på får jag inte bli blöt. Allt detta tar tid, försvårar allt jag behöver göra och gör mig ledsen. Kanske läker detta, så jag har lite hopp om förbättringar.

Högerhanden är nästan oanvändbar. Av och till värker den eftersom nerverna påverkas av något som ingen vet vad det är. Jag får ständigt försöka hålla igång armen, så att den inte stelnar. Har ibland svårt att trä saker över huvudet på grund av armens orörlighet. Märker hur jag hela tiden blir sämre och klarar mindre. Dessutom påverkar båda de två cellgifter jag tar känseln i händer och fötter, vilket gör det svårare att använda händerna och att gå stabilt .

Mina problem med högerhanden och vänsterhanden gör det svårt att sätta på mig strumpor, skära matvaror med kniv, bära saker, klippa naglarna m.m. Klarar fortfarande att lyfta upp och hålla i mitt yngsta barnbarn som snart är 10 veckor, men troligen inte så länge till. Går någorlunda att cykla, men det är bökigt att komma igång. Det tar lång tid att skriva på datorn, eftersom båda händernas fingrar av olika anledningar är svaga.

Har problem med några kotor, framförallt bröstkotorna. Tar en Ipren varje morgon och ibland blir det några fler värktabletter.

Oroar mig över om nuvarande behandling kanske inte hjälper. Eländeskänslorna rasar över mig gång på gång. Finns ytterligare två behandlingar som är oprövade, men osäkra. Träffar läkare på torsdag, för att få en dom över nuvarande behandling.

Tänker inte avsluta denna beskrivning med något möjligt och positivt utan tillåta mig att vara just bara eländig. Dessutom är vädret ruggigt gråkallt.

Känner mig som Oma Meume i Biermanns sång, även om min klagan beror på andra saker. Du hittar den på tyska på You Tube

söndag 23 oktober 2011

Efter lördagens tidningsläsande

I en ledare i lokaltidningen kallad “Den eviga konflikten i Mellanöstern”  är Bo Pellnäs tydlig om vem som bär huvudansvaret .

”De olagliga bosättningarnas invånare skiljer sig från de första kibbutzernas idealister. Olustigt nog tycks många bosättare vara övertygade om att Jehova har lovat dem Judéen, Samarien och Galiléen och att Herrens ord väger tyngre än säkerhetsrådets i FN. Övergrepp och rena skövlingar i palestinska byar har blivit vanliga medan omvärlden och den israeliska rättvisan blundar med båda ögonen.”

Israel säger sig vara beredda att acceptera en tvåstatslösning, men israelisk politik går ut på att steg för steg, sakta men säkert bygga bort förutsättningarna för en palestinsk stat på Västbanken.

Han skriver att Obamas vilja att bli omvald försvårar ett erkännande av Palestina som en självständig stat.

Sverige bör tydligt ta ställning för ett erkännande av Palestina och driva den frågan inom EU. Det är hög tid för oss att stå upp för ett mått av moral och anständighet, enligt ledaren.

Skönt att fler och fler borgerliga tidningar synliggör maktförhållandena. Detta är ingen slump utan beror på ett enträget arbete från många demokratianhängare som ständigt påtalar konsekvenserna av Israels rasistiska politik. Ship to Gaza är en viktig aktör i denna kamp.
Abdusalam Elgatit från Libyen säger att Gadaffis anhängare saknade ideologi i samma tidning. De var antingen parasiter eller så fortsatte de jobba för Gadaffi för att de trodde de gjorde en bättre insats för landet om de stannade kvar.
Moderaternas önskan att tilltala 100 procent av väljarna faller på sin egen orimlighet, enligt en annan lördagsledare i lokaltidningen. Ett parti kan inte företräda alla åsiktsinriktningar. Utan en egen ideologisk kompass går det inte i längden att åstadkomma samhällsförbättringar. I en verklig demokrati sker framsteg när olika åsikter bryts i en öppen debatt, enligt denna ledare.

Att Carl Bildt klarar sig beror inte på att nyheten att en minister har berikat sig på en verksamhet som har lett till tiotusen mördade och hundratusentals fördrivna människor i sig är oviktig, utan för att landets ledande redaktörer har ansett den vara oviktig. Att fuska med bostadsbidrag och tv-licens känner vi igen, men miljonaffärer i svart guld som dödar människor på en annan kontinent känns avlägset, i alla fall när det handlar om en svensk politiker. Hade han varit ryss eller italienare hade det varit en annan sak, enligt Mattias Gardell.

Läs hans krönika i Fria tidningen

Läser att moderaternas partistämma har beslutat att verka för att gårdsförsäljning av alkohol ska bli tillåten. I moderaternas Sverige ska alltså min rätt att få köpa alkohol gå före alkoholens negativa konsekvenser. Jag tokar detta som att mer kvinno- och barnmisshandel, ökat våld i samhället och försämrad folkhälsa enligt moderaterna inte är ett allmänintresse och att gårdsförsäljning inte ska tolkas som ett särintresse.

Godmorgon Världen tog i morse upp kopternas utsatthet i Egypten. Egyptisk armen angrep för någon vecka sedan en fredlig demonstration av kristna kopter och dödade flera. I Egyptisk media lades först ansvaret på kopterna som ansågs ha angripit muslimerna. Precis som i många andra samhällen beskrivs hur ”vi goda” blir angripna av ”de andra”. Makten osynliggörs. I går skrev jag om motsatsen, alltså om hur "vi goda kristna", blir angripna av ”de andra” muslimerna i USA.

Tycker att Abdusalam Elgatit från Libyen pekar på något viktigt när han säger att Gadaffis anhängare saknade ideologi . Bildt verkar ju också sakna ideologi, liksom Borg och Reinfeldt när de ser anser sig företräda allmänintresset. Undrar om det i moderaternas allmänintresse utöver att främja gårdsförsäljning också ingår att fortsätta osynliggöra islamofobin och bristen på mänskliga rättigheter i Ogaden, i Sudan och i andra delar av världen där Sverige har ett ekonomiskt intresse av stabilitet. Likaså att fortsätta osynliggöra Israels övergrepp på den palestinska befolkningen.

En sak är helt klart, utvisning av dementa 90-åriga kvinnor från sina släktingar i Sverige till ett okänt öde i Ukraina ingår i moderaternas allmänintresse, eftersom vi inte har råd att vara humanister.

Jag saknar såväl moral, som anständighet i den moderata politiken.

lördag 22 oktober 2011

Islamofobin osynliggörs

Vaknade klockan nio och satte på P1, konflikt. Programmet inleddes med ett reportage från Malmö. Antalet skjutningar har oftast förklarats med gängbrottslighet . Bilden som gavs var att invandrare sköt mot invandrare.

För ett år sedan gick polisen ut och sa att det troligtvis var en serieskytt som låg bakom. Hans måltavlor var invandrare. Den misstänkte serieskytten greps den 6 november, en etnisk svensk vit man Nu sågs inte längre våldsbrotten som strukturella, utan nu handlade det om en enskild knäpp man med vapen. Idag sitter han häktad för sammanlagt 13 mordförsök och 3 mord, dåd som sträcker sig från 2003 till förra hösten.

Skyttens offer upplever att en från samhällets sida undviker att prata om det, att det varit tyst i Malmö sen den misstänkte skytten greps.

Dagens konflikt ställer frågan: När blir enskilda attentat en del av något större, långt mer skämmande?

För två år sen mördades egyptiskan Marwa al Sherbini i en domstol i tyska Dresden. Hon hade anmält en vit man för hot och kränkningar. I rättsalen angrep han henne. Hennes man var den förste som försökte skydda henne mot knivhuggen. En polis gav sig in i tumultet och sköt den färgade mannen istället för angriparen. Parets son placerades hos okända vita, istället för hos släktingar.

Händelserna runt mordet och polisens agerande och den fortsatta processen visar på det tyska samhällets ovilja att handskas med de riktigt svåra frågor som mordet gav upphov till. Angela Merkel tiger om de strukturella frågorna. Trots att mördaren uttryckligen angrep Marwa al Sherbini på grund av hennes muslimska tro, har en i Tyskland värjt sig mot att tala om islamofobi och istället påstått att mördaren var en ensam galning. Det brutala knivmordet har blivit en symbol för muslimers rättslöshet.

I USA finns en stor och stadigt växande opinion som ser islam - inte islamistisk terrorism - som ett existentiellt hot mot landet. Republikaner hetsar mot alla muslimer. Idag säger tvåtredjedelar av republikanerna att islam inte går ihop med amerikanernas sätt att leva och amerikanska värderingar. Amerikanska muslimer får vara på sin vakt mot fysiska angrepp, de kröker sin rygg och döljer sin tro. En fjärdedel av USA:s muslimer har under sista året upplevt någon form av attack mot sig själva eller mot sin moské.

Sveriges mest tillfrågade terroristexpert Magnus Ranstorp, forskningschef vid försvarshögskolan, understryker att morden som genomförts av högerextremister har psykologiska förklaringar.

Inga högerextremistiska terroristdåd genomfördes under 2010 påstår Magnus Ranstorp trots seriemördaren i Malmö och flera andra högerextrema brott i Europa.

Jag vill gråta och skrika. Känner ett starkt behov av att agera och protestera utifrån ett politiskt ickevåldstänkande.

Kan/kan inte själv

Jag har alltid tyckt att det är skönt att klara saker själv, att känna mig självständig och fri. Fullständig självständighet och frihet är däremot en omöjlighet. Jag är och kommer alltid att vara beroende av andra människor.

1. Jag är socialt beroende. Ett liv i ensamhet är ett omänskligt liv.

2. Jag är ekonomisk beroende. En del av Sveriges höga levnadsstandard beror på att vi tar ut miljöresurser som vi sedan inte återför i kretsloppet. En annan del är att vi lever bättre för att andra lever sämre. Låga priser på varor beror på att människors arbetskraft utnyttjas i andra delar av världen på ett ovärdigt sätt. Min goda ekonomi bygger delvis på att andra har det sämre. Jag kommer aldrig att vara helt ekonomiskt oberoende som människa, eftersom min ekonomi beror på hur mina pengar och det jag äger är beroende av hur de värderas av andra. Däremot önskar jag mer ömsesidighet i beroendet och framförallt ökad jämlikhet och ansvarstagande för framtida generationer .

3. Jag är beroende av att andra människor i offentliga sektorn vill genomföra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt. Jag är också beroende av andra människors vilja att betala skatt.

Listan kan säkert göras längre, men syftet med den är framförallt attbeskriva att vår frihet är chimär. Kom att tänka på detta idag när jag fick hjälp hemma.

Saker jag klarat förut klarar jag inte längre. Eller åtminstone inte lika bra längre eftersom mina kroppsliga försämringar är på en glidande skala neråt. Mitt köksavlopp har luktat i flera veckor. Idag kände jag ett behov av att ta tag i detta, jag hade fått nog av äcklig doft i köket. Jag rensade alltså ut under diskbänken och skruvade loss avloppen från diskbänken. Försökte få loss vattenlåset från avloppet, men där var det stopp. Rördelarna satt för hårt.

Ringde en vän och hennes man kom hit. Han drog isär och spolade rent. För att kunna skruva tillbaka avloppsrören i diskbänken behövdes vi båda två. Som vanligt är det lättare att plocka isär än att sätta ihop.

Nu har jag ett nästan luktfritt avlopp igen. Känns härligt att ha rensat bort avloppsklägg, men framförallt kännas det härligt med vänner som ställer upp. Utan hjälp hade mitt kök delvis varit oanvändbart. Jag kan inte alltid själv. Jag är beroende av andra på flera olika sätt. Det behövs både politisk kamp och vänskap.

Migrationsverket, Europadomstolen och FN

”Sociala myndigheter ingriper för att skydda barnen från föräldrar som slår och vanvårdar. Migrationsverket avvisar samma barn med samma föräldrar.” Så skriver Barnombudsmannen på sin blogg.
Dessa två meningar räcker väl för att inse att migrationsverket agerar omänskligt. FN har antagit många bra konventioner såsom Barnkonventionen, konventionen om Mänskliga rättigheter, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning , Genevekonventionen, konvention om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor m.fl.

Om migrationsverkets följt dessa konventioner skulle inte Sverige ha utvisat eller försökt utvisa 90-åriga dementa kvinnor som saknar anhöriga i sitt hemland, familjer med barn där socialtjänsten bedömt att barnen behöver skyddas från föräldrarna , apatiska barn, politiska flyktingar till diktaturens och våldets Syrien o.s.v.

Eftersom Sverige också har en omänsklig moderatstyrd regering önskar jag att ett starkare FN som kan agera kraftigare mot länder som Sverige som bryter mot flera undertecknade konventioner. Tur att Europadomstolen finns och att Europakonventionen gäller som svensk lag.

Europadomstolen kan pröva staternas skyldighet att leva upp till sina åtaganden enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Domstolens avgöranden är rättsligt bindande för den berörda staten.

För övrigt har jag haft en bra och lång dag. Cyklade hemifrån strax före nio i morse och kom hem strax efter elva i kväll. Har tillbringat eftermiddag och kväll hos min dotter med familj. Är trött men mår gott.

torsdag 20 oktober 2011

Om PEN-klubbens ordförande, moderat politik och misstro

Rättegången fortsätter i Etiopien mot de två journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Bra att det nu finns ett mediafokus på det som händer, vilket dels synliggör Lundin Petroleums agerande i Ogadenprovinsen, dels visar på Bildts dubbla intressen, dels ökar förutsättningarna för att journalisterna ska bli fria.

En person som har bidragit till detta fokus är Pen-klubbens ordförande Ola Larsmo. Ola Larsmo som jag igår kritiserade i min blogg för en krönika han skrivit, har lagt ner mycket tid och konstruktivt arbete på att lyfta fram demokratiska undermåligheter i ljuset. Han är dessutom en mycket bra författare tycker jag. Lyssna på Ola Larsmos tal under apellmötet i Stockholm 10 oktober “Frige Martin Schibbye och Johan Persson ” via youtube
Så här uttalade han sig i P1 när beskedet om visumansökningar för svenska journalister dröjde.

”– Vi får helt enkelt inte veta vad de här svenska journalisterna är åtalade för och hur processen mot dem sköts. Etiopien har hela tiden sagt att de ska hålla sig till gällande rättsprinciper. De vill visa att de är en fungerande rättstat. Men det enda sättet att visa det är om någon annan på plats kan granska det, säger Ola Larsmo.”

I tv-programet Skavlan hävdade Carl Bildt att han inte gjort några affärer med Etiopien överhuvudtaget.

Lundin Petroleum bekräftar nu att bolaget var aktivt i Etiopien under utrikesminister Carl Bildts tid som styrelseledamot i bolaget. Och företagets VD bekräftar att Carl Bildt deltog i diskussionerna som ledde till beslut om att leta olja i den etiopiska Ogaden-provinsen. Lyssna på P1 för att höra allt.
P1 intervjuade också Carl Bildt. Han framförde bland annat att det var bra för honom som utrikesminister att ha haft många företagskontakter världen över och att det var bra för Sverige att ett svenskt företag fick intäkter genom att pumpa upp olja i odemokratiska länder där människor förtrycks. Han anser till och med att hans gamla kontakter gör honom bättre lämpad i sin nuvarande roll.

När svenskarna greps i Etiopien var Bildts första kommentar att UD avråder från resor i området och beklagade att de två tog sig in i "ett farligt område”. Det kan väl tolkas som att de får skylla sig själva av såväl lyssnande svenska medborgare , som av Etiopiens regering. I det område som Bildt framfört som ett farligt område, letar det företag han själv setat i styrelsen för olja. För Lundin Petroleum är det alltså knappast farligt för de har avtal med Etiopiska staten, vilket Bildt i sin tidigare roll bidragit till.

I februari i år uttalade Bildt angående Libyen att det är viktigt att behålla stabiliteten i ett sönderfallande land, och markerade inte mot Kadaffis desperata mördande. Nu när regimen fallit och Kadaffi är död hyllar Reinfeldt detta och säger att det är en världshistorisk händelse.

I sitt tal på moderaternas partistämma säger Reinfeldt angående moderaternas politiska inriktning

”Jag vill påpeka att det finns inget svårare än att vara bärare av allmänintresset. ”

Han påstår att det inte är moderaternas roll att vara förlovad med ett särintresse eller att jobba nära det ena ekonomiska intresset före det andra. Allmänintresset påstår han handlar om att stå upp för vanligt folks vilja.

Reinfeldt säger sig vilja ha jämlikhet. Under hans regeringstid har klyftorna ökat mellan fattiga och rika och mellan män och kvinnor. Moderledaren påstår att de klipper banden till näringslivet, samtidigt som Bildt pratar om alla fördelar han har i sin roll efter alla sina affärer och affärskontakter och styrelseuppdrag.

Likhetstecken sätts mellan allmänintresse och att stå upp för vanligt folks vilja. Min första tanke blir: Vilket vanligt folk? Kan det vara den manliga, vita, medelålders, medelklassmannens vilja han menar. Denna målgrupp är ju van att höras och få sin vilja igenom så moderaternas inriktning är säkert att fortsätta gynna denna målgrupp. Då blir allmänintresse lika med fortsatt ökade löneskillnader mellan kvinnor och män, fortsatt vargjakt, fortsatt miljöförstöring genom fler bilar och mer flyg, osv.

Undrar om allmänintresset också är att vi inte har råd med äldreomsorg åt dementa 90-åriga ukrainska kvinnor som har alla nära släktingar i Sverige men ändå ska utvisas?

Undrar om allmänintresset medför att stabilitet i diktaturer, ökade vinster för företag och billiga varor för svenskar är viktigare än mänskliga rättigheter?

Undrar om allmänintresset innebär att ”de andra” framförallt får stanna i Sverige om vi kan utnyttja deras arbetskapacitet genom att betala låga löner och erbjuda undermåliga arbetsförhållanden? Gamla sjuka anhöriga från andra länder och politiska flyktingar har vi inte råd med.

Undrar om allmänintresset också innebär låg lön och stressiga jobb för kvinnor och män som jobbar inom vård, skola och omsorg.

Tankarna blir många och misstron stor när jag lyssnar på moderaternas vita medelklass medelålders män med mycket makt.

Läs och hör mer om moderaternas partistämma på P1.
För övrigt har jag varit igång nästan hela dagen, med bara en korts stund vila idag. Problemen i buken är nästan helt borta.

onsdag 19 oktober 2011

Om planer, program och policyer

Ola Larsmo gör i sin krönika söndagen 16 november i lokaltidningen ”Sorgligt avstånd mellan ord och verklighet” på samma sätt som många andra, han förlöjligar den politiska styrningen av Uppsala kommun. Denna styrning kommer till uttryck i olika policyer, planer och program. Det är från Vård & bildnings affärsplan Ola Larsmo har hämtat de uttryck han anser visar på ett ”sorglig är avståndet mellan maktens bubbelord och verkligheten”.

De uttryck han väljer att skriva om är ”Bäst alla dagar, hela livet”, ”Kunden i centrum” och ”Vård och bildning är marknadsledande och står för hållbar utveckling.” Dessutom nämner han Vård & bildnings etiska kod.

Jag anser att Ola Larsmo blandar ihop två olika saker i sin krönika, nämligen hur politiken ska styra kommunen och innehållet i styrningen.

Avseende innehållet i styrningen håller jag med om Ola Larsmos kritik. Jag tycker illa om att kommunala skolor och äldreboenden likställs med privata företag, där eleven/brukaren blir kund. De som benämns kunder är samhällsmedborgare med rättigheter och skyldigheter, som i första hand ska ges makt att påverka innehållit i den verksamhet en är beroende av, istället för att gå till nästa ”företag” om en är missnöjd.

Jag tycker samtidigt att det är positivt att Uppsalas demokratiskt valda borgerliga makthavare är tydliga med att en förväntar sig ett affärsmässigt agerande av kommunens största utförare Vård & bildning, när en vill ha denna inriktning. Politisk tydlighet är viktigt för demokratin.

Min roll som tjänsteman är att följa kommunens politiska inriktning, annars får jag söka jobb någon annanstans. I en demokrati förväntas jag genomföra det politiken har beslutat. Däremot är yttrandefrihet och meddelarfrihet viktig, så att jag på min fritid kan ägna mig åt opinionsarbete när jag är kritisk till den förda politiken. I denna blogg skriver jag om de tankar jag har som politisk privatperson och mina åsikter ska inte sammanblandas med min roll som tjänstekvinna.

När det gäller hur politiken ska styra tycker jag däremot att Ola Larsmo har hamnat helt fel. Politikens främsta styrningsredskap utöver skattesats och den ekonomiska fördelningspolitiken är planer, policyer och program (PPP). I en budgethandling (I Uppsala kommun IVE) när jag var kommunalråd stod det att kommunfullmäktige antar olika PPP för att politiken vill ha en förändring. Ett bra sätt att förhindra förändringar är att förlöjliga orden som står i dokumenten.

Minns när jag var lärare och skulle arbeta utifrån Lgr 80. Denna läroplan kallades poesidokumentet för då behövde en inte bry sig om vad som stod där, utan kunde fortsätta göra som en alltid hade gjort. Jag tycker att de PPP som kommunen antog under socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets ledning ofta hade ett bra innehåll. Politikens problem var att den politiska viljan sällan omsattes i praktisk handling av tjänstemän. Som kommunalråd med ansvar för demokrati, jämställdhet och integration genomförde jag tillsammans med tjänstemän flera seminarier om hur fullmäktiges PPP kunde omsättas i ett görande. Många höga tjänstemän satt och nickade inställsamt och sedan gick en tillbaka till sin förvaltning och lät bli att starta förändringsarbetet. Det fanns ett motstånd mot att arbeta för mer demokrati, jämställdhet, integration och allas lika värde i praktiken. Många kommunanställda vill behålla de maktordningar/normer som finns och slippa starta förändringsarbetet, särskilt om du har en sådan position så att du kan påverka rådande norm.

Det Ola Larsmo har missat i sin krönika är att planen han läst ska kopplas till olika handlingsplaner. Politiken bör inte tala om hur visioner och mål ska leda till en förändring. Det ska professionen göra. För att de vackra orden angående hållbar utveckling (miljöutveckling, demokrati och social utveckling)ska leda till en faktisk förändring på skolor, i äldreboenden, på fritidsgårdar m.m. är det viktigt att varje verksamhet gör sin egen kartläggning över hur det ser ut i den egna verksamheten. Utifrån genomförda kartläggningar ska en tillsammans sätta upp konkreta mål, beskriva vilka insatser som ska göras, fördela ansvaret, göra en tidplan och följa upp och analysera resultatet för att sedan göra nya kartläggningar o.s.v.

Ola Larsmo skriver vidare att ”Någonstans bakom dessa ord ryms stora klasser, elever i behov av extra hjälp eller alltför många äldre per arbetspass”. Medborgare /politiker har olika syn på hur stor andel av kommuninnevånarnas inkomster som via skattesatsen ska fördelas till vård, skola och omsorg. Som vänsterpartist vill jag omfördela mer av samhällets resurser till offentlig verksamhet.

Vi borde vara överens om att resurserna inte är oändliga och att det därför är viktigt att kartlägga situationen för att på så sätt få mer kunskap om var resurserna gör mest nytta. Med statistik, kartläggningar och andra underlag är det politikens uppgift att ta ställning till om det behövs mer eller mindre pengar till olika områden.

Som jag nämnt är det inte bara Ola Larsmo som förlöjligar ord som hållbar utveckling m.m. Detta görs ibland av oppositionspolitiker, men också  på tjänstemannanivå. Något som kan göra mig ursinnig är när massor med tid läggs på att ifrågasätta och förlöjliga politiskt fattade beslut. Anställdas tid ska gå till att tolka politikens syften med orden och sedan ska en lägga sin arbetstid på görandet, att demokratiska beslut leder till en förändring för elever/brukare/klienter/boende i den kommunala verksamheten. Och det krävs inte särkilt många minuter att förstå att när den politiska inriktningen är affärsmässighet, så används ordet kund istället för elev/brukare/klient. Tjänstemannatid som timme efter timme läggs på att ifrågasätta, förhala och förhindra tagna beslut har kommunen inte råd med, oavsett personen har en hög position eller arbetar som lärare i en skola.

Sedan bör jag förstås som lärare fortsätta använda ordet elev i mitt tilltal till en grupp barn och ungdomar i skolan.

tisdag 18 oktober 2011

Min hälsa

I morse skulle jag ha varit på en föreläsning klockan kvart över åtta. Strax efter vaknade jag. Hade inte hört klockradion. Kroppen bestämde nog att jag behövde er sömn, så det är väl bra. Först kvart över tio var jag på plats till nästa föreläsning. Tog bilen.
Skälet till att jag försovit mig var säkert att jag sovit dåligt. Hade ont i flera kotor och buken i går kväll. Tog Citodon mot mitt onda, men det hjälpte inte. Oron i buken började redan på eftermiddagen. Vet inte om det är magproblem p.g.a. alla mediciner eller en släng av maginfluensa eller gallproblem eller leverproblem. Närjag kom hem idag tittade jag på bilder över buken för att försöka förstå mer.

Är trött och oroar mig, men tänker också på en massa andra mer kunskapsuppbyggande saker.

Allas komplexitet

Gillar begreppet allas komplexitet som jag hörde på Kulturradion Nya vågen idag. Tycker också att det hånade mångkulturårets samordnare Yvonne Rock, ger en bra bild av varför det för fem år sedan politiskt beslutade och genomförda året blev så kritiserat. Hon beskriver den process som startades och avfärdar tanken på att en person kan representera en kategori. Avsikten måste istället vara att synliggöra maktordningar och istället för att objektifiera vissa grupper tillåta alla människors komplexitet.
Blir upprörd när jag läser ett TT-telegram i dagens lokaltidning, med rubriken ”Invandrarkvinnor har svårt att få jobb – en av de största utmaningarna”. Hela artikeln stereotypiserar invandrarkvinnor och delar upp kategorin kvinnor i Vi och dom, där dom är alldeles för länge hemma med sina barn.

”Situationen för utrikes födda kvinnor är en av de stora integrations- och jämställdhetsutmaningarna vi har i Sverige i dag. Det finns inte mycket som är viktigare för jämställdhetsarbetet än att man har ett arbete att gå till, säger integrationsminister Erik Ullenhag (FP).


Nyligen påpekade forskare i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi att föräldrapenningen är en "kvinno- och fattigdomsfälla" som kan fungera som en sorts socialbidrag i flera år.


Den som invandrar med småbarn kan få föräldrapenning även om barnet inte är nyfött och ersättningen motsvarar vad föräldern skulle få om den deltog i exempelvis svenskundervisning. Det kan göra att nyanlända kvinnor väljer att stanna hemma, med effekten att både mamma och barn lär sig svenska långsammare.”

Jämställdhetsutmaningen verkar handla om att ”dom” kvinnorna, inte vet sitt eget bästa. Kanske finns också uppfattningen att det finns en ojämställd man i bakgrunden som förhindrar kvinnan att integreras. Därför ska ”vi” tvinga ”dom” genom att försämra deras möjlighet att vara hemma med sina barn. Annars lär sig både mamma och barn svenska långsammare, enligt artikeln. Regeringens ”piska och morotspolitik” fortsätter. Likaså en politik som delar in befolkningen i vi goda jämställda svenskar och de andra ojämställda invandrarna som inte vill integreras.

Jag saknar att politiken synar och synliggör de diskriminerande strukturer hos ”oss goda” som medför att ”de andra” konstrueras som annorlunda och sämre.

Jag har tidigare bloggat om den rasifierade svenska politiken.  Likaså saknar jag en politik som ökar maktlösas möjligheter till makt. För mig handlar politik om att öka jämlikheten genom att alla människor också i praktiken har likvärdiga möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Har P1 på när jag bloggar. Avvisningen av den demenssjuka 90-åriga kvinnan till Ukraina har stoppats av Europadomstolen. Många har agerat och demonstrerat mot utvisningen, men det var alltså Europadomstolen och inte regeringen som förhindrade att kvinnan sattes med enkelbiljett på flyget.

Ibland lyssnar jag på Ring P1. I morse ringde en arg man och ansåg att varje person på migrationsverket som möter detta ärende borde vägra att bidra till att gamla sjuka utvisas. Håller med. Hur mycket är dagens samhällsmedborgare beredda att acceptera av omoraliska oetiska handlingar för att få ha jobbet kvar.

måndag 17 oktober 2011

Textsnutt från mina genusstudier

Jag ligger hela tiden efter i mitt läsande av kurslitteratur. Intressant men skulle inte orka mer än en månad.


Här kommer ett litet citat från en av artiklarna jag läste i helgen.

”När människor förlorar tron på fasta gränsdragningar och absoluta skillnader skapas det möjligheter till faktisk förändring. Kampen för ett jämlikare samhälle har fört oss några steg närmare den dag när vi oavsett om vi föds med penis eller vagina kan förverkliga vår fulla potential som människor. Kroppen eller den biologiska konstitutionen kommer då inte längre att fungera som ett fängelse, utan istället ses som en möjlighet - ett löfte om frihet från de kulturella restriktioner som tidigare delat in mänskligheten i två kön, varav det ena är klart överordnat det andra. Kroppen kommer därmed att betraktas som en plastisk skapelse som vi kan forma efter våra behov och begär.”

                                                                 ur Muskler, fobi och estetiseringar av Thomas Johansson

För mig känns detta citat hoppingivande.

För övrigt har jag läst en artikel i DN  om att bröstcancervården är ojämlik mellan olika landsting.

söndag 16 oktober 2011

Fort Europa

Lördagens Konflikt i P1 påminde mig om Fort Europa. Jag minns så väl teckningen med ett muromgärdat Europa som användes av Nej-sidan i folkomröstningen om EU 1994 och som jag tyvärr inte lyckas hitta. Nu lever vi i denna verklighet. Eva-Britt Svensson, som nyligen avgått som EU-parlamentariker skriver däremot om Fort Europa på flyktingbloggen.

För den som flyr undan krig eller politisk förföljelse finns det ytterst få lagliga vägar att använda sig av iför att hitta en fristad i ett säkert land. Konflikt innehöll flera intressanta reportage om detta.

Intervjuade poliser i programmet gjorde det tydligt hur en kan konstruera en flyktingsmugglare som den onde, som har så lågt människovärde, så det går bra att skicka tillbaka personen till tortyr i Iran. Jag syftar på Amir Heidari, som själv kom som flykting till Sverige från Iran 1979. I tre decennier har han smugglat tusentals iranier som vill fly till Sverige, Tyskland eller Kanada. För många iranier i exil är han en hjälte, en idealist som utan egen vinning hjälper sina landsmän att fly från en regim som fängslar, torterar och till och med avrättar regimkritiker.

I dagens Europa ses det som kriminellt att hjälpa flyktingar att fly. Heidari har flera gånger dömts och fängslats som flyktingsmugglare. Den 5 november förra året utvisades Amir Heidari från Sverige till Iran, efter beslut av regeringen. Migrationsminister Tobias Billström menar att det inte råder någon tvekan om att det var rätt att genomföra utvisningen.

Konflikts journalister har nu spårat Heidari till ett annat land i Europa. Han vågar inte åka tillbaka till sina släktingar och familj i Sverige. Heidari berättar om förhören och tortyren i iranska fängelser innan han genom mutor lyckades fly. Svenska Amnesty International hade redan tidigare varnat för risken att Amir Heidari skulle utsättas för tortyr om han fördes tillbaka till Iran. Amnesty menar att Sverige genom att utvisa honom har brutit mot FN-konventionen mot tortyr.

I Konflikts studio deltog statsvetaren Peo Hansen från Linköpings Universitet som forskar om migration och arbetskraftsinvandring. Han bekräftar att flyktingsmuggling blir en sista utväg när de reguljära skyddssystemen inte fungerar. Peo Hansen ger en skrämmande bild av Europas historia under de senaste femtio åren. Positiva undantag finns under 60-, 70-, och början av 80-talet.

Europa av idag vill egentligen bara ta emot välfungerande arbetskraft. För att ha kontroll över vilka som släpps in byggs höga murar. Barn, kvinnor och särskilt flyktingar som kan vara traumatiserade av tortyr och svåra krigsupplevelser är inte välkomna. Efter andra världskriget fanns det många flyktingar i Europa. Dem skickade vi däremot till Kanada, Australien och Sydamerika.

Läs också om att antalet apatiska flyktingbarn ökar, t ex på SVT:s webbsidor. Några hotas av utvisning.

Lyssna på P1 konflikt om romerna vars utvisning Tobias Billström försvarade.

Hyckleriet är omfattande. Mänskliga rättigheter gäller i högtidstalen, medan en cynisk politik genomförs i vardagen. Nu ökar pressen på Carl Bildt, se dagens DN. Nu kritiserar också borgerliga parlamentariker Bildt för bristande trovärdighet. http://www.dn.se/nyheter/politik/carl-bildt-anklagas-for-bristande-trovardighet Är det inte dags att kräva Tobias Billströms avgång efter alla ovärdiga uttalanden om romer, flyktingsmugglare m.m.

lördag 15 oktober 2011

Juholt och media

Jag har bara ytligt följt Juholts agerande och allt som skrivs och sägs i media. Tycker att etik- och moralfrågor är viktiga och att en ska ”försöka leva som en lär”.

Samtidigt är det en omöjlighet att leva upp till alla krav, förväntningar och att i varje del göra som en säger. Mona Sahlin har vid flera tillfällen varit utsatt för drev. Vänsterpartiets partiledare Lasse Ohly har också varit ansatt, men då har angreppen ofta kommit från andra politiska partier.

Läste en TT-artikel i min lokaltidning om mediedrevet mot Juholt som jag tycker beskriver klassisk drevjournalistik på ett bra sätt. Den är publicerad på många ställen och du hittar den här.
Så här uttalar sig en av de intervjuade forskarna

Ester Pollack talar om en eskalerande skandaliseringsprocess där trösklarna sänks för vad som är relevant att rapportera om.


- Jag har tittat på ett antal artiklar som har varit helt uppbyggda på anonyma källor. Det är väldigt vanligt, tyvärr.”

Den andra medieforskaren i TT-artiekln uttalar sig så här om P1:s sändningar avseende Juholt

”- Jag är en inbiten P1-lyssnare och där är det just nu bara spekulationer och tyckande. Framför allt tyckanden. En tyckarnas afton, säger Mia-Marie Hammarlin.”

Jag tyckte först att rapporteringen var ganska saklig i de media jag följde. När jag lyssnat på P1 om Aftonbladets agerande framkommer en annan bild som du bl.a. kan lyssna på i dagens Medierna.
Det som framkommer i Medierna är bland annat att Juholt erkänner egna brister innan han själv kollat fakta. Informationen om reglerna är ytterst knapphändig och det saknas möjlighet att fylla i information om att det bor fler i lägenheten.

Min bild av Juholt (vilken jag knappast är ensam om) är en spontan person, som ibland gör saker för fort. Dessutom är han en väldigt skicklig retoriker som vill väldigt mycket. Om han är rätt person att också processa fram bra beslut, är jag mer tveksam till.

Jag har delvis påverkats av mediedrevet i mina tankar om Juholt. Hoppas nu på att han är rätt person att dra sitt parti och svensk politik åt vänster, för det behövs. Hoppas alltså att socialdemokratisk ”följa borgerlighetens politik i hälarna” är slut, men jag tvivlar. Kan bara hoppas att mitt tvivel beror på att jag fortsätter att påverkas av mediebilden av Juholt på ett negativt sätt.

Ett inslag i medierna som gjorde mig glad var ett moderat kommunalråd i Örebro som med kritisk blick beskrev mediedrevet mot Juholt.

Andra intressanta inslag i dagens Medierna var beskrivningen av hur Etiopisk media i en film manipulerat med orsakerna till varför de två anhållna journalisterna befann sig i landet. Programmet tog också upp hur svenska handlingar säkerhetsstämplas av regeringen för att dölja pinsamheter.

Kritisk granskning och självkritik är nödvändigt för att demokratin ska fungera. Heja alla kritiskt granskande journalister och alla reflekterande förtroendevalda.

fredag 14 oktober 2011

"Knäppa" prioriteringar

I morse promenerade jag till mitt genusseminarium i Engelska parken. Det var kallt men soligt. Är lite småstel, men kändes skönt att röra på mig. Sedan gick jag hem och tog cykeln till jobbet. I går tog jag istället bilen till förmiddagens basgruppsarbete och eftermiddagens föreläsning. Känns lyxigt att kunna välja. Nu när min högerhand fungerar så dåligt så att är det dessutom ganska ansträngande att cykla.

Min kondition är något bättre, jämfört med måndagen. Hoppas att mina blodvärde också är bättre.

Under morgonens promenad tänkte jag på hur jag använder min tid. Är nog lite extrem som väljer att plugga genus på heltid, när jag har så lite ork. Har tackat nej till en inbjudan till min syster på onsdag när hon fyller år. Visst vill jag gå, men då funkar det inte att både läsa, vila tillräckligt och sköta mitt jobb.

Likaså tackade jag nej till att följa med några kompisar till Skedviken. Syftet med utflykten är att titta på när Salsskrakar och Storskrakar samarbetar om fisket genom att bilda skallgångskedjor i vattnet och jaga upp fiskarna på grunt vatten i vikarna.

Besök i Skedviken från slutet av oktober tills isen lägger sig rekommenderas, för det är en upplevelse. Har en tur så flyger havsörnar också runt över viken för att eventuellt fixa lite mat. I sällskap med vänner en sällan träffar blir besöket dubbelt upp. Läs mer här
De enda som får gå före studierna är min dotter med familj. Som sagt rätt prioritering för mig, men säkert ”knäppt” i en del andras ögon. Så om du är lika ”knäpp” som jag och vill ha mer kunskap om feminism, läs genusvetenskap!!!

torsdag 13 oktober 2011

Motpoler

I tisdags bloggade jag om Emmanuel Ezras föreläsning om möten mellan människor. I artikeln jag refererade till berättade Emmanuel Ezra att vi aldrig är fria från undermedvetna reaktioner.

”I en psykologisk studie fick försökspersoner se porträttbilder flasha förbi på en tiondels sekund och sen fick de frågan om de kunde beskriva personerna på bilderna.

- Det kan tyckas märkligt att de överhuvud taget svarade, en tiondels sekund är mycket kort tid. Studien visar att vi är väldigt snabba på att känslomässigt och undermedvetet värdera och sortera in folk i fack. Det gäller att vara medveten om att det sker hela tiden.”

I sorteringen ingår att placera människor i olika kategorier utifrån kön, klass, ras, ålder, kroppsstorlek m.m.

Sorteringen utifrån kön är en del i görandet av kön, där män och kvinnor ses som varandras motpoler. Läste i Fria tidningen att fyrtiotvå personer skickat ett brev till Socialstyrelsen där de begär att få säga upp sina kön.

”De anser att statens registrering av kön vid födseln orsakar många individer stort lidande. De motsätter sig statens rätt att baserat på läkares uppfattning om deras genitalier vid födseln, registrera dem med ett juridiskt kön som de aldrig själva godkänt. De menar även att juridiska kön legitimerar det könsförtryck som finns i samhället.”

Vänsterpartiet hann aldrig behandla en motion om att inrätta ett tredje kön på vår kongress i Gävle 2010. Däremot har riksdagsgruppen lämnat en motion om detta till riksdagen. Om det ska finnas ett, tre eller fler kön kan en alltid diskutera. Viktigast är att frågan om att bryta upp tvåkönsmodellen är väckt. Vägen är lång till en förändring. Dagens förslag ska inte behöva innebära att vi slutar föra statistik över könsorättvisor. Så länge könsmaktsordningen består är det nödvändigt att också synligöra orättvisorna.

Dagens genusföreläsning handlade om prostitution. Kvinnor har under årtusenden delats upp i två motpoler, madonnan och horan. Förenklat uttryckt har kvinnor oavsett de prostituerat sig i det offentliga rummet eller varit mannens ”ägodel” i det privata rummet behandlats som objekt, vars främsta uppgift är att behaga mannen och underordna sig hans behov. Sveriges prostitutionslagstiftning som kriminaliserar köparen av sex tycker jag är bra. Tanken att en människa har rätt att för pengar köpa en annan människas kropp och utnyttja den för sina påstådda sexuella behov bygger på att några ska underordnas andra. Den dag all prostitution har upphört finns inte längre horan och madonnan i människors föreställningsvärld. Två motpoler har då försvunnit till förmån för ett mer jämlikt samhälle.

Andra motpoler är herre och slav. Slavhandeln förbjöds 1813 i Sverige och de sista slavarna friköptes 1847. 1865 avskaffades slaveriet i USA. Däremot finns föreställningar kvar om att vissa kategorier ska underordna sig andra. I rapporten Att färgas av Sverige, som jag tidigare bloggat om framkommer i intervjuer med färgade ungdomar att förväntningarna på dem är att de ska ha underordnade jobb som lokalvårdare m.m.

Så läge som vissa tjänster betalas till ett lägre pris än andra tjänster, så finns dessa föreställningar kvar. Det finns ingen skälig anledning till att det ska kosta mindre att anlita en lokalvårdare än en rörmokare i det egna hemmet. Om studenter inte behövde ta studielån, så de slapp höga lånekostnader, så borde inte heller läkarbesöket kosta mer än fotvårdsbesöket. Min vision är ett klasslöst samhälle. Motpolerna herre och slav har varit olika starka under olika decennier och århundraden. Sverige har varit mer jämlikt än idag . Klassamhället har stärkt sitt grepp sedan början av nittiotalet och med dagens moderatstyre så ökar skillnaderna med rasande fart.

Mindre starka men ändock motpoler, är begreppen frisk eller sjuk. En sak är att vara sjuk för att en har drabbats av ett virus eller av ryggskott. En annan är att ha en kronisk sjukdom. Det ska vara en rättighet att vara sjukskriven när en läkare har konstaterat att en saknar arbetskapacitet och detta vid behov granskats av andra läkare, anser jag. Indelningen i friska och sjuka, som varandras motpoler tycker jag däremot förstärker stereotyperna över hur en ska vara om en har t ex kronisk cancer, MS, svår värk eller någon annan kronisk sjukdom. Jag känner mig mer eller mindre sjuk eller frisk olika dagar och att mina tankar om hur länge jag får leva också växlar vet alla som följt min blogg. Bäst för min hälsa är nog om det får fortsätta så.

Människor kommer nog alltid att sortera andra vid första mötet med en ny individ, men däremot vill jag leva i ett samhälle där sorteringen inte medför diskriminering av människor utifrån olika synliga och hörbara kategoritillhörigheter.

onsdag 12 oktober 2011

Lite nuläge

Konditionen är skruttig. Igår tog jag min gamla cykel uppför backen till Engelska parken där genusvetenskapen ligger. Den cykel jag brukar använda behövde ny broms. Gammelcykeln är egentligen bra, men för lite luft i däcken och dåligt smörjd kedja gjorde cyklandet till en plåga. Vid minsta uppförslut gick jag. I Slottsbacken var jag tvungen att stanna och vila flera gånger, för att hjärtat dunkade och jag flåsade extremt mycket. Väl på plats i seminarierummet tog det många minuter innan jag andades normalt. Vet inte om bristen på kondition beror på låga blodvärden eller på annat. I varje fall är alla blodkroppar på sin lägsta nivå 8 dagar efter behandlingen, vilket var igår. Idag hade jag min vanliga cykel och det gick lite lättare, även om det gick långsamt.

Blir frustrerad av att allt jag ska göra, som sätta på mig strumpor och skor, knäppa jackan, låsa dörren m.m. tar sådan lång tid. Morgonrutinerna tar särskilt lång tid, så det blir skönt att börja först klockan tio på universitetet i morgon.

För övrigt har jag inte hunnit börja läsa de drygt 50 sidor jag borde ha gjort klart till i morgon. Att få umgås med min dotter med familj kändes mycket viktigare. Jag har alltså ägnat kvällen åt barn och barnbarn. Kom nyss in genom dörren. Bär med mig varma känslor från minstingens muttrande, smågnyende och armviftande kommunikation med sin mamma, pappa och på ett litet hörn även mormor. Gick upp och lyssnade till de två äldre barnens fridfulla snusande innan jag tog bilen hem. Är glad.

tisdag 11 oktober 2011

Tål godhetskulturen kritik

På onsdag pratar Emmanuel Ezra om det goda mötet i Lötenkyrkan, enligt en artikel i lokaltidningen

För Emmanuel Ezra är möten mellan människor grunden för allt liv, enligt artikeln. Det är möten som ger mening till våra liv. Det har visat sig att människor som blivit ignorerade och uteslutna ur gemenskapen i primitiva stammar tynat bort och dött.

Många har nog en rädsla för att bli ignorerade och avspisade. Alla möten är inte heller jämlika. Ofta sätter en person eller en liten grupp normen för hur mötet ska vara. Min erfarenhet är också att dessa normer är osynliga.

En ganska klassisk utsaga är att ”Här bemöter vi alla lika” och ”Här är vi jämlikar“. En vill gärna framställa sig som den Goda personen och den egna arbetsplatsen som den Goda arbetsplatsen. Nödvändigt för att uppnå dessa visioner är att kritiskt våga granska sig själv och den verksamhet en verkar i. Kartläggningar är en förutsättning, där saker tillåts komma upp till ytan.

En annan förutsättning är att kritik är tillåten och efterfrågad.

Jag är övertygad om att alla vill och oftast försöker vara goda. En mår bättre när en känner att en bidrar med något positivt och detta är något bra att bygga på. När människor som framställer sig som goda inte tål kritik, skuldbelägger eller går i total försvarsställning så är inte godheten så djupt förankrad i hela individen. Då handlar det mer om en ”känsla” av att vara god för att en gör handlingar som anses vara goda och reptilhjärnan hugger om någon annan påstår något annat. Tror att i princip alla kan känna igen sig i att de i varje fall vid något tillfälle har reagerat på detta sätt.

En annan bild är att Sverige är det ”Goda landet”. Här får alla mat och husrum, här tar vi emot människor på flykt, här har vi en välutbyggd välfärd. Detta är precis som när det gäller individer och verksamheter framförallt en ”känsla”. En annan bild av Sverige är ett land som inte har gjort upp med nazismen och rasistiska strukturer, ett land som utvisar apatiska barn och vars myndigheter ibland agerar som om fattiga får skylla sig själva. I Sverige finns en sorteringskultur som sorterar efter hudfärg, modersmål, religion, kön, eventuell funktionssättning, sexuell läggning m.m.

Oavsett det handlar om individer, grupper, arbetsplatser eller landet Sverige, så krävs det att vi kavlar upp ärmarna och börjar kartlägga, analysera, reflektera och förändra! När skulden alltid läggs på någon annan någon annanstans blir godhetskulturen framförallt en falsk marknadsföring.

måndag 10 oktober 2011

Om mitt varande och görande, inputs och output

Nu är det mycket görande. Jobbar halvtid, men har en del övertid, så jag gör framförallt det jag absolut måste i mitt arbete. Dessutom läser jag genusvetenskap på heltid sedan 1 vecka tillbaka. Jag läser och läser och läser massor med intressanta texter. Totalt ska vi läsa 1000 sidor under drygt fyra veckor. Vill alltihop. Tycker det är roligt. Vet att jag inte måste klara kursen på 7,5 poäng, men försöker kanske lite för mycket. Tror samtidigt att all inputs jag får är bra för min hälsa.

På min kurs är jag ensam deltagare över trettio år. De flesta av kursens drygt 30 deltagare är nog under 25 år, så där sitter jag 57 årig cancersjuk tant bland alla ungdomar. Idag har vi haft basgruppssamtal med redovisningsuppgifter. Min grupp bestod av 8 personer. Det är intressant att lyssna på övriga deltagares resonemang och tankar.

I övrigt har jag kommit över den värsta tröttheten efter behandlingen förra måndagen. Cyklade några kilometer igår och ca 8 kilometer idag. Har inte så mycket ork, men det går. Mina fingrar fortsätter att trassla. Stoppar ner vänsterhandens naglar i Alsolsprit för att dra ut vätska och bakterier. Har kompresser runt fingerspetsarna på dagen. Blödde näsblod i morse, eftersom slemhinnorna är påverkade.

Candidasvampen trivs just nu på tungan. Hart dessutom såriga läppar. Sitter just nu med en gurkskiva på underläppen, för att det kanske hjälper och känns skönt. Xeloda påverkar fotsulorna, så de känns lite tunna att gå på. Har haft en del problem med mina bröstkotor, men nu känns det bättre. Äter mindre värktabletter än för några dagar sedan.

Allt jag hämtar in genom genusstudierna, media och samtal med vänner vill jag bearbeta och blogga om. Har massor med uppslag till bloggar, men tiden räcker inte.

Jag trivs alltså och är inte särskilt orolig för min sjukdom just nu. Står ut med alla biverkningar, trots att de tar mycket plats i min vardag. Återkommer med mer reflekterande tankar på bloggen, när jag har mer tid. I övrigt blir det nog framförallt små korta just –nu – bilder.

söndag 9 oktober 2011

Ickevåld och kvinnor

Lyssnade på hur kvinnor genom gemensamt agerande drev igenom freden i Liberia. Njöt av att höra hur tusentals kvinnor från olika grupperingar bestämde sig för att nu räcker det. Härliga modiga kvinnor som bestämt sig. Aktionerna började med att vitklädda kvinnor samlades på fiskmarknaden i huvudstaden.
De sjöng och protesterade tillsammans. När detta inte räckte för att åstadkomma förändringar så promenerade de tillsammans mot kul- och granatregnet. Skjutandet upphörde. Så småningom tvingade de fram fredsförhandlingar. Några följde med till fredsförhandlingarna i Ghana för att bevaka processen. När männen gled runt i fina kläder och åt gott utan att något annat hände ställde kvinnorna krav på resultat. De omringade huset där förhandlingarna hölls och vägrade flytta sig. Några hotade med att klä av sig nakna om männen inte kom ut med ett fredsresultat. Det blev fred. Lyssna på kvinnornas berättelse i God morgon världen.
Jag har inte hört hela denna berättelse tidigare. Har du? Finns det maktstrukturer som gör att sådana här framgångshistorier förtigs? Bra att kvinnornas lyckade aktioner synliggörs genom Nobels fredskommitté.

Maria- Pia Boëthius har flera bra ledare om ickevåld som metod, liksom om våldtäkter. I en ledare skriver hon

”På 1930-talet stod striderna på gatan mellan fascister och kommunister och socialister. Alla brukade våld. Det nya idag är att de verkligt upproriska vägrar våld, det har vi sällan sett i världshistorien! Jo med Gandhi, men inte på detta sätt. Det skrämmer makten, till den grad att både i Spanien och Grekland har polisen infiltrerat demonstrationer och sett till att de blivit våldsamma. Våldets språk känner makten, men ickevåldets?”

Läs här eller här eller här
Tillsammans är vi starka och med ickevåldsmetoder blir vi ännu starkare. Synliggör fler ickevåldsaktioner som gett lyckat resultat. Och fler kvinnliga föredömen.

lördag 8 oktober 2011

Om livets mening

Är livets mening att komma till ett paradis i nästa liv?
Självklart inte. Det är tragiskt med alla människor som bara har levt för det som eventuellt kommer sedan. Tänker på svenska kyrkans tidigare järngrepp över befolkningen, där allt som var emot etablissemanget beskrevs som synd mot Guds vilja. Likaså tänker jag på alla fundamentalistiska ledare, som får människor att ansluta sig till de mest bisarra och ovärdiga idéer om hur de ska leva för att nå paradiset.

Är livets mening att komma till ett paradis i detta liv?

En strävan efter att leva så gott som möjligt i detta liv är knappast konstig. Däremot finns det många och olika svar på vad det innebär att leva så gott som möjligt. Det finns t ex meditatörer som lever för att meditera och därmed kunna släppa den materiella kroppen. En vill transcendera. Det finns också en massa andra aktiviteter som människor ägnar sig åt för att de ska må bra, se fortsättningen nedan.

Är livets mening att samla rikedomar?

Girighet räknas som en av de sju dödssynderna. Tycker föreställningen om att livet går ut på att lämna stora materiella tillgångar efter sig är absurd. Snålhet är också tragisk.

Är livets mening att sprida sina gener?

Jag har flera gånger bloggat om min glädje över att ha barnbarn. Det är nog ett slags urglädje för mig, som jag inte vet om den är socialt konstruerar eller har biologiskt ursprung. Däremot tror jag inte det är livets mening att få barn och barnbarn. Tänker på alla som inte vill ha barn och alla som inte kan få barn. Om meningen med livet var att få barn så skulle deras liv vara meningslöst. Så är det inte!!!

Är livets mening att överleva?

Många människor för en daglig kamp för att överleva. Kampen kan handla om att få mat för dagen, att överleva nattens tortyr i fängelser eller att överleva sin svåra sjukdom eller skador. Människors vilja att få leva och överleva är oerhört stark. I nuet kan en mening med livet säkert vara att överleva till nästa dag, men det ta är knappast svaret på min fråga.

Är livets mening att göra nästa sak?

Ibland har mitt liv bestått av att göra nästa och sedan nästnästa sak på min göralista. Meningen med livet har nästan blivit att bli färdig med livet. Kan fortfarande fastna i ett görande men det blir mer och mer sällsynt. Livet för mig är nog en bladning av görande och varande, men detta är knappast livets mening.

Är livets mening att förändra?

Jag har lagt mycket av min tid på att försöka förändra och att bidra till mer rättvist. Människor är i grunden sociala och solidariska och att kämpa för jämlikhet är för mig en del av att vara människa. Andra människor drivs av att forska och utveckla bättre tekniker för att människor ska få det bättre. Detta ger nog tillfredställelse för den enskilde men är knappast enda svaret på frågan ovan.

Är livets mening att göra avtryck?

En del människor drivs av att göra karriär och få mer och mer makt och inflytande. Det kan också handla om att synas och bli ihågkommen. En drivkraft i att skriva böcker eller blogga kan också vara att göra avtryck i detta liv, såväl som när en är död. Mitt bloggande upplever jag som meningsfullt, men knappast meningen med livet.

Är livets mening att glädja andra?

Omsorg och omtanke är fina egenskaper som behövs. Det kanske är kittet i människors liv. Utan medmänskliga upplevelser tror jag det är svårt att leva och överleva. Solidaritet och omtanke ger en nödvändig dimension till livet, som vi inte kan leva utan. Men är inte den enda och sanna meningen med livet.

Är livets mening bara att leva?

Ju sämre jag blir i min cancersjukdom, desto mer viktigt blir det att få leva i nuet. Vill leva i de känslor jag har, i sorg, såväl som i glädje och i vrede. Vill också leva i mina mer intellektuella tankar och möta andra människor i samtal och känsla.

Min sjukdom ger mig perspektiv på mitt tidigare liv. Tycker att jag hittar bättre förhållningssätt till livet. Lärt mig njuta av livets små stunder och av vardagen. Penseldragen behöver inte vara stora. Kan räcka med ett leende, en barnhand i min hand eller lite fågelsång. Det finns inga svar på min första fråga om livets mening, samtidigt som det finns massor med svar och olika svar. Tur att vi är olika och att vi förändras över tid. Fortsätter tänka: Varför är jag och varför gör jag och vad känner jag, nu och när och om livet tar slut.

Fria tidningen lördag 8 oktober

Miljöpartiet Dagens fria tidning innehöll många bra artiklar. Har redan nämnt artikeln om miljöpartiet i min förra blogg.  Tankvärt i denna artikel var Per Gahrtons uttalande om ”Konsten är att hålla balansen, att få makt men också att behålla sina idéer.”

Den tidigare partiledaren Birger Schlaug är tydlig i sin kritik av att miljöpartiet har släppt en av partiers två uppdrag, nämligen att skapa opinion.

”– Javisst har partiet förändrats under Marias och Peters era. Ledarrollen är mer av partiledare som styr och ställer. Och, mest tragiskt, under många år har man trott att ett parti inte har i uppdrag att skapa opinion. Man har inte förstått att man måste ha två bollar i luften: dels skapa opinion för ett grönt samhälle, dels sköta det demokratiska hantverket, säger Schalug.


Han menar att partiet inte har vågat skapa opinion för kontroversiella frågor som till exempel sänkt arbetstid, tillväxt- och konsumtionskritik och grundläggande gröna system- och strukturförändringar.


– Man har snarast förlöjligat opinionsarbete genom att prata om ”plakatpolitik” och ”vi ska inte sitta på läktaren”. Därmed har man frånsagt sig sitt ansvar som samhällsförändrare. Det räcker nämligen inte att vara en duktig politisk hantverkare i riksdagen så länge man utgår från deras världsbild och inte ens försökt skaffa sig mandat att driva verkligt grön politik. Makt har man när man får människor med sig för förändring. Makt har man inte när man anpassar sig till de andras hundraåriga dagordning och börjar surra om att tillväxt är nödvändigt och att vi måste lönearbeta mer.”

Instämmer helt i Birger Schlaugs uppfattning om det politiska uppdraget. Att engagera sig politiskt är att vilja åstadkomma en förändring. Nödvändiga förutsättningar för att förändra är att skapa/bidra till opinioner mot rådande förhållanden. Likaså att verka för bra beslut som understödjet dessa förändringar via parlamenten.

Fängslade journalisterna i Etiopien
Journalisten Johan Wirfält är väldigt tydlig i sin kritik av regeringens handlande i dagens Fria tidning.

”Carl Bildt har varit tystlåten i frågan, trots att ansvaret för Martin Schibbye, Johan Persson och Dawit Isaak ytterst ligger på hans bord. Kort efter gripandet i somras nöjde sig ministern med att kommentera att UD avråder från resor i området – ett uttalande som har mötts av hård kritik.


– Det är en väldigt märklig inställning till journalistik. Journalister som granskar odemokratiska regimer utsätter sig självklart för risker, det är något utrikesministrar i demokratiska länder borde applådera snarare än ifrågasätta. Vi ska vara väldigt glada att det finns människor som vågar ägna sig åt granskande journalistisk även i Östafrika. ”
Läs mer:

Kapitalismen ifrågasätts
En artikel om Grekland sätter fingret på varför politiken i Grekland är oacceptabel.

”- Majoriteten av Greklands arbetare har insett att den nuvarande politiken bara leder till bankrutt, förlust av fackliga rättigheter och löner på Balkan-nivå. I onsdags gick polisen återigen till attack mot fredliga demonstranter i ett försök att skrämmas, vilket visar att regeringen fruktar folkets reaktioner.


Giorgos Gogos arbetar på den statliga hamnen i Piraeus – en av många offentliga institutioner och företag som EU kräver att Grekland ska sälja till privata ägare för att dra in pengar till statskassan och utländska fordringsägare. Men motståndet bland de anställda är kompakt.

 
- All den här infrastrukturen är folkets egendom. Den har finansierats av staten och det grekiska folket för att tjäna det allmänna intresset, det är en gemensam rikedom och det mervärde som den genererar tillhör staten och folket, säger Giorgos Gogos.
Enligt honom har det ”räddningspaket” som EU och IMF föreskrivit för Grekland bara förvärrat den ekonomiska krisen. Istället borde man lyssna på de kritiska ekonomer som föreslagit alternativ, som ett rättvist skattesystem, krafttag mot skattefusk och riktade offentliga investeringar.

- Det finns alternativ, men den politiska viljan saknas. Den nuvarande politiken syftar bara till att rädda banksystemet, skydda de rikas vinster och sälja statliga företag och resurser för vrakpriser till så kallade investerare.”

En annan notis handlar om konsekvenserna för giriga kapitalister, efter de arabiska revolterna. Den finns inte utlagd på nätet men innehållet är att de korrupta diktatorernas affärer nu granskas. Flera diktatorers tillgångar konfiskeras, vilket synliggör kapitalistiska intressen inom såväl Franska Telecom som gulfstaterna.

Protesterna på Wall Street i USA sprider sig till ett dussintal städer. Den växande ockupantrörelsen får stöd från flera tunga fackliga företrädare och fler uttrycker förståelse för människors frustration och vrede.

”Vi har en väldigt ojämn fördelning av inkomsterna” uttalar Richard Fischer, chef för centralbanken i Dallas.

”Demonstranterna ger röst åt en frustration över hur vårt finansiella system fungerar”, säger Barrack Obama.

Den notis jag hänvisar till finns inte heller på webben men du kan läsa andra artiklar om Wall street protesterna här

Efter gårdagens blogg

 I fredagskvällens blogg var jag kritisk till Rossana Dinamarca. Redan under skrivandet och ännu mer i natt och i morse snurrar kritiska frågor till mig själv.
 
  • Är jag för svartvit i min beskrivning? 
  • Varför är jag kritisk till en ung kvinna med icke svensk bakgrund och positiv till en medelålders etniskt svensk man? Påverkas jag också av maktstrukturerna som gör att vita män lättare får sympatier för sina uttalanden? 
  • Vad menar jag med borgerlig retorik?

 
Jag har inga färdiga svar. Försöker vara objektiv i mina synpunkter men utgår precis som alla andra från mina subjektiva erfarenheter. Däremot tror jag att Rossana blir objektet för min kritik av såväl dagens politiska kultur som för vänsterpartiets politik. Jag tycker det är för mycket rätt eller feltänkande inom såväl borgerligheten som arbetarrörelsen. Reflekterande personer avkrävs snabba svar och blir förlöjligade om de inte levererar.

 
Jag efterlyser också fler analyser och politik som utgår från aktuell forskning. När jag idag läste Fria tidningen förstod jag att bilden av att kvinnliga språkrör inom miljöpartiet kommer i skymundan av männen också finns hos miljöpartister.

 
”Språkrörens historia har varit rörig och kantad av personmotsättningar, kupper, avhopp och förnedrande omröstningar. De kvinnliga språkrören har gång på gång hamnat i skymundan av sina manliga kollegor. 2002 bestämdes att partiet skulle skrota systemet och gå över till en traditionell modell med en partiledare, varav Claes Roxbergh skulle bli först ut. Men Roxbergh hade svagt stöd i partiet och bara timmarna före kongressen formellt skulle välja Roxbergh kom beskedet att han hoppar av. Istället skulle Peter Eriksson, kommunalrådet från Kalix, ställa upp. Eriksson skulle ställa upp vare sig det blev som ensam partiledare eller i par. Eriksson hade rykte om sig att vara alltför makthungrig och Maria Wetterstrand valdes in för att väga upp och agera jämlike. Resten är, som bekant, politisk historia. Aldrig har MP gått framåt så mycket som under duon Wetterstrand/Eriksson. Även andra partier har avundsjukt sneglat på framgångmodellen med två ledare och diskussioner om dubbelt ledarskap har förts både till höger och vänster.”

 
Läs mer i Fria tidningen:
 
Min kritik kvarstår däremot om att könsmaktsordningen går att förändra i ett parti som arbetar uthålligt med kunskap som grund för att öka jämställdheten och stärka människor som underordnas. Att kvinnor kan underordnas när ledarskapet är delat får inte vara ett skäl till att inte välja en kvinna och en man. Istället är synliggörandet av oacceptabla maktordningar ett skäl till att arbeta för förändring. Alla som definierar sig som feminister borde alltså kavla upp ärmarna istället för att uttala att det inte går att förändra.

 
Angående borgerlig retorik, så menar jag politisk svartvit debatt, där de egna alltid har rätt och motståndarna fel. Finns många borgerliga partiföreträdare, såväl i Uppsala som i riksdagen som använder sig av sådan retorik. Denna retorik är väl anpassad till dagens mediakultur, där politiska argument ofta bygger på att väcka känslor. Min egen erfarenhet från kommunalpolitiken i Uppsala är att denna förenklade retorik blev starkare när Alliansen bildades. Läs mer i en blogg från september 2010.
 
Med begreppet borgerlig retorik, så menar jag inte att alla borgerliga politiker är svartvita och alla arbetarrörelsens politiker är reflekterande. Såväl rätt- eller felargumentation som mer resonerande inlägg används av politiker från alla partier. Däremot är ”vi” och ”dom” kulturen vanligare i det borgerliga blocket.

 
Jag låter gårdagens text stå kvar oförändrad, men är medveten om att mina argument bör granskas från många olika positioner.

 

Jag gillar amöbor

Jag är nog en utpräglad individualist om en med begreppet menar att jag försöker staka upp mina egna vägar. Jag vill leva på ett jordklot där alla har möjlighet att göra för dem viktiga livsval, utan att detta går ut över miljön eller andra människors rättigheter. För att möjliggöra detta så är kollektiva lösningar nödvändiga. Det är bara genom att organisera samhällets viktigaste funktioner gemensamt som alla kan garanteras dessa rättigheter. Alternativet är att individerna är beroende av familjen, släkten eller andra nätverk och då blir människors villkor ojämlika.

Ingen är helt fri att välja. Vi är alla beroende av de sammanhang och kulturer vi omger oss med. Samhällets, familjens och olika gruppers förväntningar påverkar oss. Likaså de maktstrukturer som finns i vår vardag. Ingenting är helt svart eller vitt och alla kan påverka normerna och maktstrukturerna, men några har mer makt att påverka än andra.

Detta tänkte jag på när jag hörde samtalet mellan Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca i morgonens P1, Strid om delat ledarskap.

Rossana vill bryta maktobalansen mellan könen och svarar luddigt på frågan om kompetens eller kön är viktigast. Hon uttalar att delat ledarskap inte är en lösning på ojämställdheten. Jonas trycker på att det är en styrka om fler olikheter syns och menar också att delat ledarskap minskar arbetsbelastningen för de två partiledarna. Rossana vill minska belastningen på partiledaren genom att lyfta fram fler personer på andra positioner. Jonas menar att vi försökt denna strategi men inte har lyckats. Rossana lyfte idag precis som tidigare att miljöpartiet nästan varje gång misslyckats med att synliggöra kvinnorna. Blir det två ledare så får vänsterpartiet arbeta hårt med att båda ska synas enligt Rossana. För Jonas handlar delat ledarskap om att utveckla partiets organisation. Rossana vill att vänsterpartiet återtar det feministiska perspektivet. Hon vill driva en feministisk offensiv, för att se till att män och kvinnor delar makten, får lika lön för likvärdigt arbete m.m. Jag tycker att Rossana uttalar sig kategoriskt och Jonas reflekterande.

Jag har tidigare bloggat om att upproret mot könsmaktsordningen också behöver komma underifrån.
Likaså om problemen med uppdelningar i vi och dom  om att dela makt och ansvar och om hur en kan arbeta för att förändra .

I samtalet mellan Rossana och Jonas reagerade jag på att Rossana utgick från egna tyckanden, på hennes uppifrånperspektiv och hennes svartvita resonemang. Miljöpartiet ansågs för det mesta ha misslyckats med att synliggöra kvinnorna, så därför fungerar det inte med delat ledarskap. Hon verkar inte se några möjligheter att förändra dessa maktordningar eller också utgår hon från att män och kvinnor är och kommer att fortsätta vara olika. Det verkar också vara OK för Rossana att kvotera in kvinnor som partiledare, oavsett om de är likvärdiga med männen eller har bättre eller sämre kompetenser än sina manliga konkurrenter. Svartvitt blir resonemanget också när hon säger att delat ledarskap inte är en lösning på jämställdhetsproblemet. Om det inte är lösningen så bör vi alltså inte ens pröva. Hur vänsterpartiet ska förändra samhället så att kvinnor och män får lika lön och makt framgår inte, så jag gissar att detta ska åstadkommas via riksdagsbeslut.

OBS! I denna text har jag dragit slutsatser jag inte helt har underlag för, för att förtydliga mitt resonemang.

Rossanas retorik liknar i mycket borgerlig retorik, med skillnaden att budskapets innehåll är annorlunda. Jag tycker att retoriken framförallt utgår från ett tänkande, där människor och beslutande församlingar är helt fria från alla osynliga maktstrukturerna i samhället. Människor styrs av kategoritillhörighet. Vi ses som fria att välja utifrån de kategorier vi tillhör. Jag som kvinna och vänsterpartist väljer så här för att det här är bra. Väljer jag istället så här så blir det dåligt. Så här kan jag däremot inte välja eftersom jag saknar inflytande och makt. Och bara tillräckligt många kvinnliga vänsterpartister röstas in i riksdagen, så kan vi bygga vårt socialistiska samhälle.

Jag är glad över att vänsterpartiets distriktsstyrelse i Uppsala ställde sig bakom min motion om normkritiskt arbete. Tror det är nödvändigt för att inte politiken ska delas in i svartvita resonemang, där hon är bra och han är dålig och detta är lösningen med stort L. Vänstern behöver bygga reflekterande motmakter till den svartvita borgerliga politiken. Ett samhälle där olika partiföreträdare anser sig ha den rätta och enda lösningen kan sluta i demokratins kollaps.

Att arbeta normkritiskt innebär att synliggöra och granska de normer, strukturer och maktrelationer som marginaliserar några och ger andra ökat inflytande. Normer är föränderliga och ser olika ut i olika sammanhang, och därför tar sig ett normkritiskt arbete olika uttryck beroende på var man befinner sig och ens egen position i detta sammanhang.

Motionen avslutas med att föreslå att partistyrelsen får i uppdrag att påbörja ett utvecklingsarbete med att arbeta normkritiskt i den egna organisationen.

Tror att detta arbete är nödvändigt för att få igång demokratiska processer i vänsterpartiet, där allas kompetens tas tillvara och där ingen anser sig ha färdiga lösningar på alla problem. Jag vill se politiska samhällsomvandlingar som en enorm amöba där alla som vill ryms, en amöba som vet riktningen men inte exakta vägen, med en amöbarörelse som får ta tid på sig så att alla kan bidra med reflektion och nyanser.

torsdag 6 oktober 2011

Kropp

Levermetastaser

Har sovit halvdant i natt. Låg och tänkte på de metastaser jag har i levern. Bilderna från skiktröntgen jag gjorde förra veckan visar att cancercellerna dör i mitten av levermetastaserna, det har bildats nekrotisk vävnad. Det kan vara två olika orsaker till vävnadsdöden. Antingen växer cancercellerna så snabbt så att inte näringen räcker och cellerna i mitten dör. Eller så fungerar behandlingen så att cancern dör snabbt.

När min läkare i måndags informerade om detta, drog jag snabbt slutsatsen att behandlingen fungerar. Mina levervärden har ju förbättrats. I natt blev jag orolig och tänkte att jag hade för bråttom med att bestämma orsaken till vävnadsdöden och konsekvenserna av den. Nu har jag googlat på nätet och inte hittat någon bra information. Däremot läst att det kan bli komplikationer i bukspottskörteln vid vävnadsdöd. Behöver mer kunskap. Känns jobbigt.

Kroppsligheter

Idag har jag deltagit i två föreläsningar om kroppsligheter på genusvetenskapen. En frågeställning är: Vad är en kropp? Är det så att jag är en kropp eller har jag en kropp eller gör jag en kropp. Synen på en kropp i dag är annorlunda mot synen på kroppen under antiken eller för hundra år sedan. Från att en under antiken hade en öppen och rak syn på sexualitet, kön och kropp övergick öppenheten till svartaste mörker under 1800-talet enligt Michel Foucault. Sexualiteten omgärdades med tystnad och reglering. Kroppar normerades också i dikotomierna rätt/fel, normalt/onormalt.

Mannens kropp sågs som norm och kvinnans som avvikande. Kvinnans kropp hade brister, kroppen behövde kontrolleras och kvinnor underordnades. Kroppen skildes också från själen, enligt bilden.

Denna indelning i mäns kroppar och kvinnors kroppar, mäns sätt att vara och kvinnors sätt att vara, var säkert som starkast för hundra år sedan. Jag tycker Judith Butlers ord om att kroppar är flytande, variabla, föränderliga konstruktioner med olika möjligheter är tilltalande. Vi läser ständigt in våra kroppar utifrån olika tolkningsramar.

Kroppen är också en materialitet. Min kropp är min verklighet. Att drabbas av cancer ses ofta som något svart eller vitt. Många har frågat mig om jag är frisk nu? En del tror att eftersom jag har hår kvar har jag slutat med cellgifter och är på väg att bli frisk.

Jag vill tro att nekroserna i min lever sakta kan försvinna. Tänker att det ständigt sker förbättringar och försämringar i min kropp. Kroppen utkämpar inte ett regelrätt tvåfrontskrig mot cancern i levern och i skelettet. Däremot växer ibland de celler jag behöver på cancercellernas bekostnad i olika delar av kroppen och ibland är det tvärtom. Jag hoppas på att små och goda förändringar så småningom kan ta över helheten och att cancern upphör att finnas i min kropp. Jag associerar ofta till olika texter, som beskriver känslostämningar. Nu dök Pugh Rogefeldts Små lätta moln upp. Vet inte om det är jag eller cancern som ska försvinna som Små lätta moln, men känslan är i varje fall behaglig.


Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå.
Här är du nu min sommar med små lätta moln.
Min kärlek har du sommar, din himmel så blå.


Små gröna blad ser jag på din hud din hud i blomsterskrud.
Du kom ändå min sommar med små gröna blad.
Du får en sång min sommar du väckte min stad


Sommar vind, som en hind, ta mig med, gör mig lycklig, ge mig solen.


Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå.
Här är du nu min sommar med små lätta moln.
Min kärlek har du sommar, din himmel så blå.


Sommar vind, som en hind, ta mej med, gör mej lycklig, ge mej solen.


Små gröna blad ser jag på din hud din hud i blomsterskrud.
Du kom ändå min sommar med små gröna blad.
Du får en sång min sommar du väckte min stad

Israel fördriver beduiner

Israeliska parlamentet har godkänt en plan för att fördriva 30 000 beduiner från sina marker i Negevöknen.
Den by som Anna Wester, Fria Tidningen, har besökt består i dag bara av några tält. För lite mer än ett år sedan fanns det både hus och odlingar där. Israeliska myndigheter har rivit byn hela 27 gånger sedan juli förra året. Första gången kom de dit med 1 500 poliser, 15 bulldozrar, 15 motorcykelpoliser och 6 polishelikoptrar och rev hela byn, förstörde odlingarna och arresterade så gott som alla byns invånare. Varför tiger västmakterna om Israels rasistiska politik. Läs mer här.

onsdag 5 oktober 2011

Lite av varje och allt annat än lagom

Just nu är det alldeles för mycket jag vill. Har haft mycket på gång ganska länge och jag fortsätter i denna anda av för mycket att göra. Vet att jag kan välja bort, men….

Kongressmotioner

Jag har skrivit flera motioner till vänsterpartiets kongress. Några har vänsterpartiets distriktsstyrelse ställt sig bakom och andra har min partiförening ställt sig bakom. Nu har jag fått stöd för alla. Motionerna handlar om intersektionalitet, om klass som diskrimineringsgrund, om normkritiskt arbete i vänsterpartiets organisation, om en tydlig konstruktivistisk syn på kön, om ökad öppenhet i vänsterpartiet och om att medlemsomröstningar ska kunna göras på olika sätt. Är glad över allt stöd, men det har tagit väldigt mycket tid att dels skriva motionerna, dels gå på möten.

Carl Bildts intressen i Lundin Oil

Aftonbladet har krävt Carl Bildts avgång, vilket jag tycker är bra. Hans tidigare intressen i Lundin Oil och hans brist på intresse för de häktade journalisterna i Etiopien diskuteras i EKOT idag. Lyssna här  och läs gärna också mer på tidigare bloggar.

Tobinskatt

Jag har varit aktiv Attac som bland annat drivit kravet på en Tobinskatt, en finansiell transaktionsskatt. Skatten på affärer med värdepapper mellan banker och finansinstitut drivs nu av EU. Tyskland och Frankrike är två av de länder som står bakom förslaget. Storbritannien och Sverige är emot. Jag gläds åt att EU gör något positivt.
Bankkrisen eller kapitalismens kris

I morse hörde jag Annika Winsth, chefekonom på Nordea uttala sig om den belgiska banken Dexias ekonomiska problem. Hon pratar om att marknaden vill ha signaler från politikerna. Marknaden driver politikerna och politikerna följer efter, men ganska sent så att det kostar mer. Marknaden litar inte på politiken, enligt Nordeas chefsekonom.
Vilken absurd värld, där ”marknaden” ska styra politiken istället för att politiska partier visar på vägar för att bygga ett mänskligt samhälle. Kapitalismen avskaffar inte sig själv. Jag efterlyser en starkare och mer trovärdig vänster som visar på vägar för ett hållbarare samhälle. En annan värld är möjlig. Läs gärna också tidigare bloggar http://uppsalafeminist.blogspot.com/2011/08/jag-hatar-hur-ordet-politiker-anvands.html

Genusvetenskap

Nu har min kurs i genusvetenskap börjat. Missade första föreläsningen igår eftersom jag då var med och arrangerade en hållbarhetsdag på jobbet. I morgon är det två föreläsningar och jag har min nästan tröttaste dag efter måndagens cellgiftbehandling. Har inte hunnit varken läsa in mig inför föreläsningarna eller kolla upp all litteratur. Är alltså dåligt förberedd. Skönt att känna att jag har klarat 15 poäng i genusvetenskap redan. Om jag inte blir godkänd på dessa 7,5 poäng så försöker jag ändå ta det lugnt och lyssna in vad jag orkar och hinner, alltså hitta livets lagom i allt jag vill.