Tål godhetskulturen kritik

På onsdag pratar Emmanuel Ezra om det goda mötet i Lötenkyrkan, enligt en artikel i lokaltidningen

För Emmanuel Ezra är möten mellan människor grunden för allt liv, enligt artikeln. Det är möten som ger mening till våra liv. Det har visat sig att människor som blivit ignorerade och uteslutna ur gemenskapen i primitiva stammar tynat bort och dött.

Många har nog en rädsla för att bli ignorerade och avspisade. Alla möten är inte heller jämlika. Ofta sätter en person eller en liten grupp normen för hur mötet ska vara. Min erfarenhet är också att dessa normer är osynliga.

En ganska klassisk utsaga är att ”Här bemöter vi alla lika” och ”Här är vi jämlikar“. En vill gärna framställa sig som den Goda personen och den egna arbetsplatsen som den Goda arbetsplatsen. Nödvändigt för att uppnå dessa visioner är att kritiskt våga granska sig själv och den verksamhet en verkar i. Kartläggningar är en förutsättning, där saker tillåts komma upp till ytan.

En annan förutsättning är att kritik är tillåten och efterfrågad.

Jag är övertygad om att alla vill och oftast försöker vara goda. En mår bättre när en känner att en bidrar med något positivt och detta är något bra att bygga på. När människor som framställer sig som goda inte tål kritik, skuldbelägger eller går i total försvarsställning så är inte godheten så djupt förankrad i hela individen. Då handlar det mer om en ”känsla” av att vara god för att en gör handlingar som anses vara goda och reptilhjärnan hugger om någon annan påstår något annat. Tror att i princip alla kan känna igen sig i att de i varje fall vid något tillfälle har reagerat på detta sätt.

En annan bild är att Sverige är det ”Goda landet”. Här får alla mat och husrum, här tar vi emot människor på flykt, här har vi en välutbyggd välfärd. Detta är precis som när det gäller individer och verksamheter framförallt en ”känsla”. En annan bild av Sverige är ett land som inte har gjort upp med nazismen och rasistiska strukturer, ett land som utvisar apatiska barn och vars myndigheter ibland agerar som om fattiga får skylla sig själva. I Sverige finns en sorteringskultur som sorterar efter hudfärg, modersmål, religion, kön, eventuell funktionssättning, sexuell läggning m.m.

Oavsett det handlar om individer, grupper, arbetsplatser eller landet Sverige, så krävs det att vi kavlar upp ärmarna och börjar kartlägga, analysera, reflektera och förändra! När skulden alltid läggs på någon annan någon annanstans blir godhetskulturen framförallt en falsk marknadsföring.