onsdag 29 februari 2012

Trött, trött, trött

Jag är fortfarande inte inkörd på biverkningarna av Halaven. Förra gången gick det bra och jag blev inte särskilt utslagen. Efter måndagens andra omgång är jag trött idag.

Har skrivit om min längtan att komma ut och att höra vårsångarna tuta i buskarna. Bestämde mig därför för att försöka gå till jobbet idag. Det blev nästan för mycket. Tog bussen en bit. Kände mig inte så trött när jag kom fram. Precis före lunch var jag desto sömnigare. Hela kroppen skrek ”Jag behöver vila”, så det blev en halvtimmesstund efter lunch. Tog bussen hem vid fyratiden. Är fortfarande trött.
Stekte pannkaka som kvällsmat. Det blev också en kamp mot tröttheten. Nu är jag i säng och ska snart sova.

tisdag 28 februari 2012

Lite om maktkamper och maktbalans

I min kropp pågår flera olika kamper om resurser och utrymme. Mitt immunförsvar har under en vecka kämpat mot influensaviruset som vill sprida sig i mina celler. Detta virus har tack och lov förlorat mot mitt immunförsvar, Tamilflu och febern.  Detta virus förlorade i min kropp men det kommer alltid att finnas andra virus. Det går inte att utrota alla virus Det gäller att ta till lagom för att slå tillbaka virusattackerna. Annars kanske patienten dör eller miljön bryts ner och andra organismer dör av antivirusmedel. Likaså kan anvirusmedel som Tamilflu förlora sin effekt.

Mitt immunförsvar misslyckades för länge sedan att slå ut den bröstcancer, som nu spridit sig i min kropp. Däremot har säkert immunförsvaret slagit ut en massa andra cancerceller. Cellgifter slår ut massor av cancerceller. Det går också att döda cancer med strålning. Däremot är det nog omöjligt att helt slå ut alla de cancerceller jag bär på. Tar en i förmycket för att bekämpa cancern, så dör jag också av denna behandling. Däremot kan en säga att det pågår en maktkamp i min kropp mellan mig och cancern.

I många familjer pågår en maktkamp mellan föräldrar. Det är också vanligt med maktkamper mellan syskon. Detta är nog nödvändigt, men om den går för långt mår ingen bra. Likaså mår igen bra av att jämt vara ”herre på täppan” i relationer mellan människor. I ömsesidigt respektfulla relationer vill deltagarna ha jämvikt.

Tidigare pratade politiker om en terrorbalans mellan öst och väst, en maktkamp som ändå hade någorlunda jämvikt. Under en period pågick nedrustningar. Sedan Sovjetunionen föll har upprustningen ökat. Busch uppdelning av länder i onda och goda har förstört maktbalansen. USA anser sig alltid ha den starkes rätt att överskrida alla beslut, se t ex söndagens blogg om Obamas nuvarande politik.

Jag har tidigare bloggat om maktbalans mellan
  • Arbetsgivare och arbetstagare
  • Verksamhet och brukare
  • Utförare/företag och kunder
Jag tror alltså att maktkamper är nödvändiga och att maktbalanser behövs. Däremot vill jag ha nedrustning i alla sammanhang. Vi far alla illa av teorrorverksamheter. Att försöka utrota vissa människor, eller djur eller bakterier eller virus eller cancer löser inte grundproblemen. För att uppnå sunda maktbalalanser tror jag på ickevåld, lagom och respektfullhet. Och att underordnade får stöd att protestera och resa sig.

måndag 27 februari 2012

Dagsform

Nu har jag varit feberfri i flera dagar. Hostar lite, men annars känner jag mig frisk från influensan. Hade ett möte idag på jobbet mellan klockan nio och tio.
Fick ny cellgiftbehandling på eftermiddagen. Gick till Ackis, gick sedan till stan och sedan tillbaka hem. Min onda fot gör sig påmind, men verka inte bli värre av att jag haltar runt på den. Jag kanske kan gå till jobbet i morgon. Längtar så efter de promenader jag hade i höstas med solen i ansiktet.

Mår bra. Längtar efter och tror på att jag ska orka och klara att vara mer aktiv.

söndag 26 februari 2012

Altruist eller playstationmaskin?

I fredags skrev jag angående altruism.

Tack alla härliga altruistiska medmänniskor. Förstärks i min tro att människor i första hand är sociala varelser som vill varandra väl.”

I går läste jag en recension om en nyutkommen bok om altruismen i lokaltidningen.

”Idén om människans inneboende godhet är tillbaka från ett oväntat håll: biologin”, skriver Håkan Lindgren.

Han ställer också frågan ”Vad kommer att hända när biologernas nya, sociala människa frontalkrockar med ekonomernas föreställning om egoistiska, vinstmaximerande individer?”

Känns som om vi lever i ett paradigmskifte, där nästan vad som helst kan hända avseende människosyn och politiskt samhällssystem. Mycket har förändrats sedan Kalla krigets dagar.

Dels finns flera forskare och rörelser som agerar utifrån behovet av att fördela om resurserna och bygga mer jämlika samhällen. Detta ses som nödvändigt för att undvika framtida klimatkatastrofer, krig, svält och massflykt.

Samtidigt hetsar republikanska presidentkandidater mot Obama och mot islam för att stärka makten hos det vita patriarkatets hegemoni och den heliga kristna familjen.

Obama lägger allt mer pengar på hemlig och högteknologisk krigföring, samtidigt som USA urholkar den internationella rätten ytterligare. USA bedriver ett globalt avrättningskrig med drönare. Många pakistanier lever i ständig rädsla, när Amerikanska drönare svävar över deras hem hela dagarna. På nätterna släpper drönarna lös sina missiler, ofta under de mörka timmarna mellan midnatt och gryning. Död lurade överallt omkring dem.

Drönartekniken används av USA, Israel och Europa. Sverige erbjuder mark för utprovning av nya drönare. Svenska samer ser drönare flyga över Jokkmokks myrmarker. Den svenska regeringen går över alla mänskliga gränser för att gynna kapitalet. SAAB är med och utvecklar drönartekniken.

Liksom pakistanierna utsätts Gazaborna för drönartortyren - vilka ska dö nästa gång? Många civila dödas i krigföringen, där mördarna sitter trygga bakom sina tangentbord hundratals mil bort. Drönarna används också för att ha koll på flyktingar och gränser.

Läs mer i Fria Tidningen
eller lyssna på Konflikt

I Norrbotten finns ett militärt övningsområde Neat, på 24 000 kvadratkilometer. Neat betyder North European Airspace Testrange och är ett kommersiellt fristående men politiskt brännbart militärt övningsområde där Nato och USA får prova sina vapensystem. Under 2011 tränar Royal Airforce från Storbritannien i området med att fälla bomber från förarlösa bombplan.

Andra hot mot demokrati, jämlikhet och fred är kapitalistKina som nu ökar sin makt över jordens resurser.

Visst är det lätt att ge upp, dra täcket över huvudet, konsumera mera och spela på den egna datorn.

Altruistiska människor finns, men vi kan också göras till playstationmaskiner. Så glöm inte att ge ditt stöd till goda demokratiska antikapitalistiska krafter som verkar för jämlika hållbara ickevåldssamhällen.

Konservativa bekräftande mansnätverk

En mening i Frimurarnas grundvalar som jag tidigare bloggat om är

”Kunskaperna förmedlas till medlemmarna grad för grad för att därmed låta dem steg för steg närma sig sanningen och ljuset.” Se t ex blogg onsdag 23 februari 2011

Tänker ofta på grundstrukturerna i ordensällskapen när jag lyssnar på män med makt. När jag hör en man med självklarhet uttala sig om hur det är, brukar jag fundera över i vilka rum dessa utsagor får instämmande nickningar av många andra män.

Minns inför kärnkraftomröstningen 1980 när en av Vattenfalls höga chefer påstod att kärnkraftsavfallet var inget problem. Avfallet kunde han lagra hemma i sitt garage. Han fanns säkert med i manliga nätverk där kärnkraften ansågs oproblematisk och kärnkraftsmotståndarna rädda och okunniga.
Har tidigare bloggat om en annan hög Vattenfallchef som klappade mig på axeln och sa att allt kommer att bli så bra när Uppsala kommun sålt energibolaget till Vattenfall. Det blev istället dyrt för såväl kommun, som för kommuninnevånarna, som för miljön. Se blogg 27 april 2011.

I måndags lyssnade jag på Studio 1
Sverker Martin-Löf, påannonserad som en av svensk industris mäktigaste män framförde vad industrin anser om möjligheterna att kunna börja bygga ny kärnkraft. Han påstod att industrin behövde en långsiktig energipolitik med god tillgång till el för att vilja investera långsiktigt. Är det något som svensk industri har haft så är det god tillgång till el. Innan avregleringarna och konkurrensutsättningen var den dessutom billig och säker, men inte byggdes svensk industri ut för det. Då var det något annat som var statens eller någon annans fel.

 Minns när partikamrater till mig kallade svenska storbolag för lata kapitalister. Istället för att själva agera och utveckla företagen klagade VD:arna på staten om de av en eller annan anledning inte kunde fortsätta tjäna lika mycket pengar.

Tycker det har varit ett evigt gnällande under årtionden från dessa ”storgubbar”. Är det något som är ett hot mot utvecklingen så är det dessa gnällnätverk som trumpetar ut sina okunnigheter och dunkar varandra i ryggen. Och sedan ska andra serva, medan gubbarna fortsätter tro sig veta allt. Och nu är de på igen om att de vill ha kärnkraft, istället för att ställa om till hållbar utveckling. Det finns och har under årtionden funnits massor med möjligheter att starta upp metoder för ny förnyelsebar energiteknik, men detta finns det inget intresse av. Svenskaforsknings innovationer inom energitillverkning får istället vidareutvecklas utomlands.
I måndags hörde jag också på Epstein i P1.
Utbildningsminister Jan Björklund debatterade om forskningens framtid med Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Filosofiprofessorn Hans Ruin berättade om vad som fungerar i praktiken och vad han tycker om de politiska förslagen.
Björklund utmärkte sig som alltid med sin okunskap om modern pedagogik och utbildning. Hans elitistiska och biologistiska människosyn blev väldigt tydlig. Han ville köpa hit de ”skickligaste” forskarna till svenska universitet. På detta sätt ska Sverige få nobelpris.
 Kan tänka mig att han också umgås i manliga nätverk som sitter och bekräftar varandra i att det var bättre med 50-talets elitistiska sorteringsskola.

Det finns många män inom vänstern och miljörörelsen som protesterar mot gubbväldet. Men det behövs många fler för att bryta elitiseringen av skolan och också påbörja ett hållbart energiutvecklingsarbete.

Till sist läste jag följande i lokaltidningen.
”Det gör ont att bli av med körkortet”.
Att inte få övningsköra med sina barn ”kan förstås vara både opraktiskt och lite pinsamt.”
...”det värsta är nog att köra onykter.”
Körkortet kan du bli av med om du riskerar andras liv genom att köra alldeles för fort, köra onykter eller köra mot rött ljus, alltså att allvarligt riskera andra människors liv. Men dessa riskera för andra handlade inte artikeln om utan om alldeles ”normala” vita nätverkande bilägare som kanske har ”otur” och åker fast. Och som det då är synd om eller?

Visst är det synd om alla människor ibland. Men jag tycker minst synd om nätverkande maktgubbar som bekräftar varandra i att fortsätta göra och tänka som de alltid har gjort, istället för att bidra till hållbara förändringar.

fredag 24 februari 2012

Hemma igen

När jag ligger i sängen känner jag mig pigg, men när jag är uppe och rör mig bir jag fort andfådd och trött. I morse hade jag knappt någon feber när jag vaknade på infektionsavdelningen (37,2). Kördes dit per säng från onkologavdelningen genom Ackis kulvertar när prover visat att jag har säsongsinfluensa A vid tolv natten till torsdagen. Har blivit väl omhändertagen i ett eget rum med utsikt över stadsträdgården och sjukhusets bilparkering. Får Tamilflou för att hjälpa kroppen mot influensaviruset.

Nu är jag tillbaka i min egen säng. Tempen är 37,7 och jag har inte tagit något febernedsättande sedan i går kväll. En go kompis kom och hämtade mig med bil på sjukhuset och hade med sig hemlagad mat, bananer och drickyughurt. Sedan åkte hon och jobbade. En annan go kompis besökte mig igår och hade med sig en läsvärd bok, som räcker länge. Min goa dotter har jag ständig kontakt med och jag vet att hon hjälper mig när jag behöver. En tredje go kompis har varit här med semlor, frukt, tulpaner m.m. Fått hjälp med att vädra täcke och kuddar och ren bäddad säng. Och trevliga samtal. Känner mig som en mycket väl omhändertagen prinsessa.
Tack alla härliga altruistiska medmänniskor. Förstärks i min tro att människor i första hand är sociala varelser som vill varandra väl. Gillar uttrycket att det behövs en hel by för att fostra ett barn. Det är i ojämlika miljöer med olika sociala brister som människor utvecklar giriga, egoistiska och våldsamma sidor.

Kram på er alla. Nu sjunger snart lärkan över åkermarkerna.
Bilden har jag hämtat på P2:s webbsidor. Här kan du också höra den sjunga.

onsdag 22 februari 2012

Hög feber

Av och till har jag haft feber sedan söndag kväll. Tisdag morgon kände jag mig pigg och åkte till jobbet. När jag kom hem så steg febern. På kvällen hade jag 39,4. Ringde Ackis. Det var fullt på avdelningarna, men jag fick komma och ligga i korridoren. Bestämde mig för att avvakta. Två Citodon gjorde att jag mådde bättre. På morgonsidan hade jag svårt att andas. 39,8 i feber. Min dotter körde mig till Ackis. Har tagit massor med prover, men bara fått svar på sänkan som är normal. Nyss hade jag 39,9. Två Alvedon gör att jag mår lite bättre. Blir nog kvar här några dagar.

måndag 20 februari 2012

Förkyld och lite uppgiven

Var trött i går kväll. Började hosta och kände mig lite febrig. Har därför inte gått till jobbet idag. Ville inte ta tempen, men kände att om jag hade feber så var den knappast över 38 grader. Funderade på om jag också skulle ringa Ackis för att eventuellt ställa in dagens cellgiftbehandling. Gillar inte att ställa in saker jag är inställd på att genomföra, så jag lät bli att ringa.

Väl där kollade min sjuksköterska upp min feber. Trots att jag tagit Citodon hade jag 37,6 grader. Jag ville genomföra behandlingen och läkare okejade detta.

I förmiddags sken solen. Jag längtar efter att låta solens strålar värma ansiktet, men orkar knappast ta mig ut. Åkte bil till Ackis.

Har många tankar i huvudet om vad jag ska skriva i min blogg, men orkar inte riktigt fokusera och tänka färdigt. Spelar Kungen på min dator i stället. Efter att ha spelat Spindelharpan med alla fyra färgerna 175 gånger fick jag äntligen ut den. Då var min tävlingsinstinkt starkt drivande. Kände att jag  ”måste” få ut patiensen. Kungen är mycket enklare och jag klarar ungefär var tredje spel. Tror att ett skäl till mitt spelande är den meditativa effekten på mig. Jag bara spelar och spelar och glömmer allt annat.

Saknar energi att ta tag i saker. Just nu är det kanske inte så konstigt när jag är förkyld, men jag tror också att jag är lite deprimerad. Sorgen över min sjukdom ligger som ett underliggande raster i mitt liv.  

söndag 19 februari 2012

Om P1 och media

Lyssnar ofta på P1. Det finns många lyssnansvärda program, som konflikt, tendens, God morgon Värden, radiopsykologen, m.fl. P1:s oberoende mot politiska påtryckningar tycker jag är oerhört viktigt för demokratin.
Däremot hakar P1 ibland på mainstreammedia. Tycker att frågorna till Jonas Sjöstedt angående att han blivit kontaktad av en afrikansk regering var lite smålöjliga. Syftet med att kontakta Jonas var att de kände honom och därför blev han tillfrågad om hur han såg på att de kontaktade Etiopiens regering för att försöka få de två svenska journalisterna fria. Journalisten ifrågasatte att Jonas inte kontaktat UD. Kändes som om de ville få igång ett drev mot Jonas. Han svarade bra på frågorna, så drevet misslyckades.

I Studie 1 i fredags fick Elise Claesson bre ut sig om sin kritik mot genusvetenskapen. För henne var genusvetenskap ideologiproduktion. Hon ansåg att det var farligt för barn om de inte få leva ut i sina könsroller som pojkar och flickor och därför ska ordet hen inte användas. Det var hon som stod för ideologiproduktionen. Hon verkade okunnig om förskolans och skolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och använde sig av gammaldags teorier om barns utveckling. Personer som Elise Claesson borde hänvisas till Ring P1 och tidningarnas debattsidor. En annan debattör bemötte Elise på ett bra sätt, men journalisterna ställde sig helt neutrala. Jag tycker att det är politiker som ska släppas fram i debatter för då är deras ideologi kända. Självklart kan även andra diskutera i P1, men då bör argumenten vara mer grundade i vetenskapen.

Detta var två exempel som jag reagerat på. Men jag tycker framförallt att allmänpolitiska reportrar ställer tråkiga frågor, när de lotsas vara politiskt neutrala. Kanske har dagens journalister alldeles för lite tid på sig att fördjupa sig i olika frågor.

För övrigt är jag trött, ska få ny cellgiftbehandling i morgon och är fortsatt fast i patiens.

lördag 18 februari 2012

Mer om känslor

Vaknade i morse och kände glädje och lust. Nu när cellgiftet verkar fungera ska jag fortsätta styrketräna. Känner mer lust för framtiden. Dessutom är högerfoten bättre. Har promenerat en del och inte blivit sämre. Längtar efter att kunna gå till jobbet och slippa bilen när solen skiner.

I torsdags när jag skulle ta blodprov var det fullt i parkeringsgaraget på Ackis. Jag tvingades parkera långt från labb. Kände mig både ledsen och arg över min stela onda fot när jag linkade uppför backen. Ilskan gav energi och sorgen en djupare dimension över min situation. Vid andra tillfällen känner jag bara sorg.

 När jag skrev av mig mitt elände på bloggen i onsdags fick jag nya krafter. Ibland kan jag tralla när jag samtidigt känner ilska. Märker också att jag kan klucka av skratt, samtidigt som sorgen finns närvarande. Mina känslor är sällan antingen eller utan istället komplexa både och.

Igår fick jag umgås med sexmånadersminstingen. Hon kan släppa ur sig ursinniga ljud över att hon inte klarar att ta sig framåt. I nästa tiondels sekund kan en få ett brett leende. För två veckor sedan darrade hennes underläpp, när hon plötsligt blev blyg för mig. Igår verkade hon helt orädd. Jag var helt accepterad.

Bebisar är så ljuvliga. Tror det är en fördel att hitta tillbaka till att känslor sällan är antingen eller, utan istället flerdimensionella.

Lite politik

Läser många tankvärda artiklar i Fria tidningen.

Grekland
Anders Nordström gör en bra analys av varför situationen i Grekland ser ut som den gör.
Han redovisar att oavsett politisk färg har regeringen misskött sitt uppdrag. Staten har gynnat statsanställda, korruptionen har varit utbredd och många har inte betalat tillräckligt i skatt. Samtidigt kommer den inledda nyliberala vägen att leda till ännu sämre ekonomi och ojämlika villkor. Det är en tidsfråga innan landets ekonomi krakelerar helt och EU:s intresse är att skydda sig själva och bankerna, inte att hjälpa Grekland.

Kommunismen
Svenska politiker sitter i Maos knä, skriver Klas Lindström i en ledare.  ` Maud Olofsson sade sig exempelvis vägra ”sitta i en regering tillsammans med kommunister”.´

Samtidigt som allianspolitiker påstår att kommunismen är det största hotet mot demokratin, håller västvärlden på att göra sig helt beroende av det odemokratiska kommunistiska Kina.

Palestina och Allianspolitiken
”Det kommer hela tiden nya rapporter som visar att den israeliska regeringen flyttat fram sina positioner på flera fronter”, enligt Anna Westers ledare om Allianspolitiken.

Israel rev fler palestinska bostäder under 2011 än något år tidigare. I Jerusalem ökar den etniska rensningen. Våldet från israeliska bosättare ökar mot palestinierna. Samtidigt åker Jan Björklund till Israel för att stärka samarbetet med Israels forskningspolitik.

Erkänn Palestinas rättigheter och agera kraftfullt mot Israels rasitiska politik. Nuvarande politik är en katastrof för alla som står upp för mänskliga rättigheter och jämlika villkor.

Klimatpolitiken
I Sverige betalar hushållen 20 gånger mer än företagen i skatt per utsläppt ton koldioxid.

”Många stora förorenare betalar i praktiken inte för utsläppen. Vissa anläggningar och branscher kan ha fått betydande intäkter utan att ha behövt minska utsläppen eller behövt vidta åtgärder för att minska utsläppen. De ekonomiska incitamenten för att reducera utsläppen minskar och det finns risk att politiken inte blir kostnadseffektiv”. Allt enligt en riksrevisionsrapport.
Kraftvärmeverk eldas ofta med kol, olja och icke förnyelsebar gas. Samtidigt framställer sig dessa energibolag ofta som miljövänliga eftersom de också använder sig av några få procent förnyelsebar energi. Myter sprids om att Sverige tar ansvar för miljön och att vi minskar klimatgaserna, enligt synpunktens skribent Rikard Warlenius.

I Uppsala tycker jag mig märka att fler kör bil till jobbet och till sjukhuset. Både jobbets parkeringsplatser och Akademiska sjukhusets platser är ofta smockfulla, till skillnad mot tidigare år.

Socialdemokratin och Lena Sommerstad
Socialdemokratin befinner sig i en intellektuell kris. Människors tro på att vi kan förverkliga våra värderingar har skadats, säger Lena Sommerstad i en fokusintervju i Fria tidningen. Hon säger också att

 ”Vi är ett parti präglat av djupgående politiska konflikter, och den stora skiljelinjen går mellan dem som inte vill gå på djupet och utvärdera effekterna av de senaste årtiondenas borgerliga paradigmskifte i politiken och de som ser satsningar på humankapital, utbildning och socialpolitik som grunden för en hållbar tillväxtpolitik. ”
Jag är glad över att Lena Sommerstad har fått en politisk plattform i S som ordförande för kvinnoförbudet och att hon kommer in i riksdagen när Thomas Östros avgår i höst. Om Lena Sommerstads politiska inriktning hade majoritetens stöd i Socialdemokraterna, så skulle jag nog bli medlem i partiet.

Privatiseringens kostnader
För övrigt anser jag att privatiseringens effekter i form av att marknadsvärdet för fastigheter och verksamheter ständigt ökar behöver granskas. Jag tänker t ex på all privatisering av allmännyttan. Varje ny ägare tar ut höga vinster när fastigheterna säljs vidare och detta får hyresgästerna betala i form av kraftigt höjda hyror. På samma sätt får fjärrvärmekunder betala med höjda avgifter när energibolagen säljs. Privatiseringen av sjukvård medför också att vinstuttagen blir dyra för samhället när verksamheten säljs vidare och nya ägare kräver avkastning på insatt kapital.

fredag 17 februari 2012

Fortsatta förbättringar

Cancerfaktorn har fortsatt neråt. Nu med 9 procent till 256. Halaven verkar fungera. PUST. Har svårt att ta till mig att detta cellgift åtminstone just nu håller tillbaka mina metastaser. Jag har fått mer tid att leva.
Är nyss hemkommen från Nyköping. Jättemysigt att åka till min mamma med min favoritfamilj. Mina mormorsbehov är till bredden påfyllda. Kommer att sova gott i natt.

torsdag 16 februari 2012

Känslor och förnuft

Jag är med i genuslistan. Får massor med intressant feministisk information. Idag kom en förfrågan till forskare angående politik och känslor. Abstracts som lämnas in kommer att presenteras på ett seminarium på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm i december.
Under 1800-talet etablerades påståendet att politik och känslor inte hör ihop. En borgerlig teori utformades, enligt vilken det offentliga samtalet ska vara en plats för rationella överväganden. Politiska emotioner hör, enligt detta synsätt, enbart hemma inom de ideologiska extrempositionerna. Västerlandet har också motiverat sin världshegemoni utifrån en evolutionär berättelse om succesivt tilltagande rationalisering och förnuft. Denna självbild har på senare år förlorat sin trovärdighet.

Många menar nu också att känslor i politiken är helt nödvändiga: De behövs för att skapa engagemang och gemenskap. Seminariet om politik och känslor kommer att belysa känslornas roll i politiken.

Jag har tidigare bloggat om att det inte finns några objektiva bedömningar. Bedömningen är beroende av individens subjektiva uppfattningar.
Tänker på beskrivningen av den borgerliga västerländske mannen som förnuftsstyrd och kvinnan som känslostyrda. Talet om rationalitet och förnuftsstyrdhet har inte enbart delat in värden i mer och mindre utvecklade länder utan också motiverat könsmaktsordningen.
Gillar att en igen ser politiken och människan som helheter. Förnuft och känsla är ömsesidigt beroende av varandra. Om en osynliggör och förtränger känslorna, så försvinner kreativiteten och mänskligheten. Om en inte använder förnuftet så kan en också förlora medmänskligheten och utvecklingskraften.

Ingen mår bra av att förtränga sina känslor eller sitt förnuft.
För övrigt längtar jag efter sol, vår och krokusar.

onsdag 15 februari 2012

Lite nuläge

Åker nästan alltid bil eftersom jag har ont i högerfoten. Trött på alla skavanker i min kropp
Trött på:
  • Infekterad högertå
  • Ont i bröstben och rygg
  • Svag i högerarm
  • smärta vid höger skulderblad om jag tar i med armen
  • Skruttig ickefungerande högerhand
  • Flåsig (vatten i lungsäcken)
  • Småhostig och snor i näsan
  • Öm/ont i mage och buk
    Är ledsen över att Taxotere + Xeloda inte längre fungerade. Hade ju hoppats på fyraveckrosintervall. Nu får jag istället Halaven två veckor av tre. Tänker samtidigt att hur blir det om inte heller Halaven fungerar. Träffar läkare nu på fredag.

    I övrigt trivs jag med jobbet. Känner att arbetet med jämställdhet & mångfald går framåt. Det händer ganska mycket och jag får positiv återkoppling.

    Har goa vänner som kommer och lagar mat åt mig och är omtänksamma.

    På fredag efter läkarbesöket åker jag med min dotters familj till min mamma i Nyköping. Längtar efter att få träffa allihop.

    För övrigt har jag nu gjort spindelharpan 150 gånger och aldrig fått ut den. Hoppas att nästa gång så....

    tisdag 14 februari 2012

    Härskartekniker

    Jag har flera gånger bloggat om härskartekniker, bland annat här. Användning av härskartekniker är en del i att befästa befintliga maktstrukturer och bevara ojämlikheter. Härskartekniker kan utövas på såväl ett medvetet som ett omedvetet sätt. Jag tror att många är omedvetna om att de själva använder härskartekniker eller är utsatta för dem.
    Ett sätt att åstadkomma förändring är därför att synliggöra när och hur de används. En kan sätta fokus på det som sker genom att rent allmänt prata om företeelsen eller att samtala om den maktutövning som en upplever sker i en grupp eller på ett tydligt sätt markera mot eller förstärka det som sker när det sker. Däremot tror jag inte på att anklaga och försöka skuldbelägga personer som en uppfattar använder härskartekniker. Om härskartekniker används ofta handlar det inte om enstaka individer utan är en del i en osund kultur.

    Vid ett tillfälle för minst 10 år sedan när jag som kommunalråd inte fick ordet innan mötet var slut medan flera andra tog ordet, blev jag arg och sa: ”Här används för mycket härskartekniker. Detta måste vi gemensamt prata om”.

     En av deltagarna på mötet sprang efter mig efter mötets slut och frågade om det var hen som utsatt mig. Jag blev positivt berörd av detta agerande, samtidigt som jag såg härskarteknikerna som ett strukturellt problem. Det handlade inte om olika individer utan var en fråga för oss gemensamt i denna grupp.

    Jag tycker en ska se upp för att göra användningen av härskartekniker till en fråga om enskilda individer. Odföranden på möten och chefer har ett större ansvar, men alla bör reagera och agera när en upplever att härskartekniker används.

    måndag 13 februari 2012

    Maktbalans

    Igår skrev jag angående filmen järnladyn att Margareta Thatchers inriktning var
    att fienden ska bekämpas till sista blodsdroppen. Maktbalans var hon inte intresserad av. Hon hade ju redan sanningen.”

    Jag har inga färdiga sanningar och jag tror på maktbalans. Makt korrumperar. Jag är socialist för att jag vill att folket ska kunna avsätta makthavare som tar beslut över jordens viktigaste resurser. Önskar att ingen enskild kan äga mark, bara ha rätt att bruka den på ett ansvarsfullt sätt. Vill att viktig infrastruktur ägs gemensamt. Vill att verksamheter som vänder sig till människor som är i en beroendesituation drivs av offentliga sektorn, så att ansvariga kan avsättas. Klagomålshantering är viktig så att makthavare på ett systematiskt sätt får information om det förekommer allvarlig kritik mot verksamheten.

    Endast verksamheter där den enskilde på ett enkelt sätt kan välja och välja bort ska bedrivas av privat eller kooperativ verksamhet. Jag tror på att fler verksamheter ägs kooperativt, men detta är ingen garanti för att varorna eller tjänsterna är bra. Om jag inte är nöjd med varan som säljs eller tjänsten som erbjuds ska jag alltså kunna gå till någon.
    Människor är varken goda eller onda, oavsett en är chef eller anställd. När arbetslösheten är hög och/eller när fackföreningsrörelsen är svag får arbetsgivare för mycket makt. Risken är då stor att anställdas villkor försämras. Därför är det viktigt med maktbalans och fackförening har en viktig roll.
    Borgerliga partier har gett privata företag alldeles för stor makt. Vinstintressen och goda egna villkor för företaget har prioriterats före ändamålsenlig hållbar verksamhet. Maktbalansen har saknats och girighet fått styra.
    I kommunistiska länder har människor inte fritt kunnat välja sina företrädare och öppenhet har saknats. Likaså har brukare ofta saknat möjlighet till delaktighet och insyn i verksamheter de varit beroende av. Maktbalans har saknats och korruption och ineffektivitet har fått bre ut sig.
    Min övertygelse är att för att samhället ska vara hållbart, effektivt och ändamålsenligt är det nödvändigt med maktbalans mellan:
    • Arbetsgivare och arbetstagare
    • Verksamhet och brukare
    • Utförare/företag och kunder
    Vid monopolsituationer och när det är mest hållbart ska demokratiskt valda partier och politiker styra över resurserna och verksamheterna.

    Så tänker jag och oroar mig för att stora sjukhus som Akademiska sjukhuset styckas sönder och privatiseras av Alliansen. Idag kan jag vända mig till beslutsfattarna/politikerna om jag inte tycker att onkologen fungerar. Och jag är övertygad om att ett skäl till den positiva utveckling som skett inom cancervården beror på at den är offentligägd och offentlig styrd.

    söndag 12 februari 2012

    Vill vi ha starka ledare???

    Såg filmen järnladyn igår. Margareta Thatcher visste vad hon ville och hon genomdrev den politik hon trodde på. Att kompromissa var att visa svaghet. Hennes principer var viktigare än människoliv. Hon var en omutlig och tydlig ledare.
    I kampen om att bli partiledare för Torypartiet fick hon hjälp i att bli ännu tydligare i att med såväl ord som kroppsspråk föra fram sitt budskap. Hon vann på att varken lyssna in eller härma andra. På så sätt var hon en helt igenom genuin person utan triangulering och annat falskspel. Jag tycker det finns skäl att beundra henne för detta.

    Däremot vill jag inte att personer som Margareta Thatcher blir ledare, oavsett de är högerinriktade eller vänsterinriktade. Hon gav ett primitit intryck som människa, som alltid ansåg sig ha rätt. Hennes framgångar berodde på att hon lovade ställa allt till rätta. England skulle igen bli en blomstrande stormakt. Lyhördhet för andras kunskap och förmågan att få andra människor att växa verkade saknas helt. Hon grundade sin politiska inriktning helt i sina egna erfarenheter från barndomen.

    Hennes människosyn tycker jag var mycket primitiv. Människor som misslyckades fick skylla sig själva. Hennes normer var samhällssanningar. Ett förslag som hon kom med strax innan hon avgick och inte fick stöd för var att rättvisa är att alla ska betala lika mycket i skatt oavsett en var fattig eller rik. Budskapet var alltså allt annat än "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

    Hon hatade fackföreningsrörelsen och slog sönder deras makt och inflytande. Budskapet verkade vara att fienden ska bekämpas till sista blodsdroppen. Maktbalans var hon inte intresserad av. Hon hade ju redan sanningen.

    I början av 90-talet skrev svenska kommunförbundet om hur Thatcher slagit sönder strukturer i England genom sin privatiseringspolitik. Vinstintressen gick t.ex. före effektiv och fungerande tågtrafik. Tåg spårade ur och människor dog. Unga mödrar fick skylla sig själva och leva på gatan. Thatchers politik har sedan slagit igenom på bred front i Västvärlden

    Två saker oroar mig efter Thatcherpolitiken.
    1. Privatiseringarna har fortsatt och nu är också mycket av svensk välfärdspolitik sönderslagen. Vinstintressen går före ett människovärdigt samhälle med en fungerande infrastruktur.
    2. Många efterlyser starka ledare. Ledare som tror mer på sina egna principer än på kunskap och erfarenhet.
    Jag bygger min politiska inriktning på min människosyn. Den är diametralt motsatt Thatchers. För mig är människosyn en grundläggande politisk fråga.

    lördag 11 februari 2012

    Humankapital, socialt kapital och jämlikhet

    Gårdagens blogg avslutade jag med:
    ”För att uppnå min vision behövs såväl klasskamp, som kvinnokamp, som kamp mot rasismen.”

    Det jag framförallt syftar på är att en omfördelning av makt och resurser inte kommer automatiskt mellan kategorin män och kategorin kvinnor, mellan fattiga och rika och mellan f.d. kolonier och kolonisatörer. För att priviligierade ska avstå från sina privilegier är tyvärr kamp nödvändig. Se även tidigare blogg, där jag också delade upp maktfrågorna i en materiell dimension och en social dimension.  

    Genom mitt jobb är jag involverad i ett forskningsprojekt om jämlika arbetsplatser. En studie ska genomföras om vad som befrämjar könsmässig och etnisk jämlikhet på arbetsplatser. Fyra forskare kommer att undersöka vilken betydelse individens humankapital (formell utbildning, språkkunskaper, arbetslivserfarenheter och ålder) och sociala kapital (tillgång till ett resursrikt socialt nätverk bland organisationens anställda och utanför arbetsplatsen) har för löneutveckling och karriärmöjligheter på olika arbetsplatser.

    Tidigare forskning har belyst:
    • Vilken betydelse utbildning, erfarenhet och fysik, å ena sidan, och mer diffusa och svårdefinierbara egenskaper såsom ”social kompetens”, ”samarbetsförmåga” eller ”gott intryck” å andra sidan har för individens frihetsgrader och möjligheter på arbetsplatsen.
    • I hur stor utsträckning män väljer andra män och i hur stor utsträckning medarbetare med samma etniska ursprung väljer varandra?
    • Om kvinnor eller invandrade får mindre kvalificerade jobb.
    • Om underordnade gruppers kompetenser nedvärderas.
    Av forskaransökan framgår att det saknas en helhetlig förståelse av hur sociala praktiker på arbetsplatser bidrar till ojämlikhet eller jämlikhet. Syftet med denna forskning är alltså att undersöka hur strukturer och kulturer kan motverkar ojämlika maktstrukturer så att allas kompetens kan tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt.

    Sådana här forskningsprojekt gör att jag tycker det är roligt att jobba.

    fredag 10 februari 2012

    Vision om hållbar jämlikhet

    Reinfeldt har startat en debatt om höjd pensionsålder. Det är ganska självklart att moderatledaren inte låtsas om dagens ojämlika och ojämställda livs- och arbetsvillkor i sina provocerande uttalanden. I den moderata retoriken har alla individer lika möjligheter, så den som får slita hårt med låg lön får skylla sig själv. Den faktiska moderata politiken går ut på att öka klassklyftorna och gynna de redan rika.

     I dagens samhälle innebär höjd pensionsålder ytterligare ökade klassklyftor.
    Jag har visioner om en rättvis och jämlik värld, där människor varken skor sig på andra eller på bekostnad ett hållbart klot. I mina visioner ingår att alla människor har en hälsosam och stimulerande arbetsmiljö och alla har möjlighet att utbilda sig oavsett en är 20 år, 40 år, 60 år eller 80 år. I min vision ingår att människor inte längtar efter att bli färdiga med arbetslivet utan längtar efter att få utvecklas i arbetslivet. Likaså att arbetsdagen inte är längre än att en också har tid till sociala relationer och en stimulerande fritid.
    I min vision finns inga stora inkomstskillnader, ingen behöver oroa sig för att pengarna inte ska räcka om en blir sjuk eller arbetslös eller när en blir pensionär. I min vision vill människor bidra med sitt arbete. Därför fortsätter människor att arbeta på olika sätt högt upp i åldrarna, inte för att en måste, utan för att en helt enkelt vill och mår bra av det.
    För att uppnå min vision behövs såväl klasskamp, som kvinnokamp, som kamp mot rasismen.

    Besatt???

    Mitt patiensedatorspelande fortsätter. Därför blir det ingen lång blogg idag. Jag tillåter mig att göra det jag har lust till för stunden. Är helt asocial på min fritid. Åtminstone tills jag klarat den nivå jag är på just nu. Sedan ska jag göra annat, för helt besatt av ”speldjävulen” är jag inte.

    onsdag 8 februari 2012

    Projektion och datorspelande

    Vår lilla cancergrupp har träffats i kväll hemma hos mig. Märker hur jag mer och mer längtar efter våra möten. Vi har så härligt befriande och öppna samtal om allt från politik till existentiella frågor.

     Har flera gånger bloggat om hur jag tillskrivs egenskaper som inte har med mig att göra. Ibland handlar detta om projektion. Projektion är en psykologisk term för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild. Är skönt att ha en teoretisk förklaring som beskriver varför. Mår bra efter våra samtal.
    För övrigt är foten lite, lite bättre. Dessutom har jag kväll efter kväll fastnat framför spelet spindelharpan på min dator. Varje gång blir det samma sak, jag ska bara göra en gång till så kanske spelet går ut, och så tickar klockan iväg till långt efter midnatt. Känner mig alltså lite befriande halvknäpp, eftersom spelandet blir viktigare än sömn och det jag behöver göra.

    tisdag 7 februari 2012

    Andras objekt eller eget subjekt

    Järnladyn, maskoten, förförerskan eller morsan är olika stereotypa tilldelningar för kvinnliga chefer. Det är fortfarande enklare för män att bli sedda som individer, så länge de håller sig innanför de manliga normerna. Männen får vara sina egna subjekt medan medvetna kvinnor möjligen kan välja hur de ska objektifieras.

    Denna teoretiska modell för kvinnligt och manligt ledarskap har underlättat min förståelse för min egen utsatthet. Funderar över vilka frihetsgrader jag haft i mina olika roller. Vet inte vilken roll jag tilldelades som kommunalråd, men tror att den var olika utifrån de olika relationer jag hade till olika individer.

    I söndagens blogg ”Tanter,kärringar och elaka kärringarskrev jag om smärtsamma minnen, om hur andras föreställningar om mig lever kvar och begränsar mig.

    Skrev om min oförmåga att försvara mig själv. Detta är ett återkommande tema och mitt huvud är fullt av olika tolkningar av vilka frihetsgrader jag har idag och har haft och vad jag ska ta till mig av andras kritik och angrepp. Kommer nog aldrig att hitta bra former för att sortera, kommer aldrig att bli hårdhudad. Klarar inte av att bara låta saker jag blir känslomässigt berörd av rinna av mig. Ältar och processar i mig själv.

    Fortsätter längta efter seriösa samtal, där alla inblandade vill bena ut konflikter som varit. Där var och en försöker förklara hur en tänker, vilka föreställningar en har om den andre och varför, och tankar om det egna agerandet. Samtal där alla tillåts vara subjekt som definierar sig själva.

    Såg en kurs i Göteborg som jag gärna skulle åka på om mina krafter räckte till. Per Herngren
    som jag tidigare bloggat om håller i helgkursen ”Mångfaldiga & Ingripa vid diskriminering; Konflikthantering kringrasism, åldersism, funktionism och sexism”.
    ”Deltagarna övar en rad metoder för att intensifiera kreativa möten mellan människor med olika erfarenheter, ålder, nationalitet, sexualitet och kön. Syftet är att mångfaldiga erfarenheter och kulturer snarare än att fastna i tolerant mångfald där olikheterna blir statiska öar. Kultur är innovativa möten inte särskiljande bubblor. Under kursen tränar deltagarna konkreta metoder för att upptäcka och ingripa vid diskriminering eller mobbning, samt olika vägar för upprättelse av offret. Kursen tar speciellt upp hur man ingriper vid svårupptäckt särbehandling i grupper som ser sig som ganska hyggliga och snälla.”

    Önskar att alla barn fick lära sig konfliktlösning och att inse sin egen roll i konfliker. Viktigare kunskaper än att få uppleva att konflikter går att lösa och att kränkningar kan upphöra finns väl inte.   

    måndag 6 februari 2012

    Vägen till dagens cellgiftbehandling och min fortsatta dag

    Så här såg utsikten ut från mitt vardagsrum igår morse. Sedan blev dagen mer grå och jag var aldrig utanför ytterdörren. Tänkte att om måndagmorgonen är lika solig ska jag gå eller cykla till cellgiftbehandlingen på Ackis. Jag längtade ut till sol i frisk luft.

    I morse hade jag fortsatt ont i högerfoten, så det hade blivit för mycket att gå den knappa kilometer jag har till sjukhuset. Satte mig på cykeln. Högerfoten halkade på pedalen, så jag cyklade omkull mot en parkerad bil. Något stressad klev jag på cykeln igen och fortsatte. Den lilla backen upp från kajen till Islandsbron tog nästan slut på krafterna. Vätskan i lungsäcken gör att jag har svårt att syresätta musklerna. Tog mig över bron och ner på andra sidan. Efter hundra meter tvingades jag stanna och vila. Länge. Så upp på cykeln och vidare hundra meter, vila – cykling, vila – cykling osv.
    Gråtfärdig, flåsande och samtidigt nöjd över att ha kommit ut och tagit mig fram utan bil parkerade jag cykeln vid ingång 78.
    Dagens soluppgång
    Min cytostatika var inte färdig i tid, så jag fick vänta ända till tolv för att få cellgifterna. En jourläkare kom och undersökte min fot och undrade om jag trampat snett. Mitt fot-onda kan inte direkt kopplas till cancern. Jag ska vara inlyssnade till hur foten känns, så läker nog skadorna i ligamenten. Läkaren knackade också på lungorna. Tror inte att vätskan i lungsäcken ökat, utan snarare minskat.
    Ganska sen men lite bättre till mods, cyklade jag ”hela vägen” (Cirka en kilometer) till stadsbiblioteket. Beställde sallad och varm smörgås på biblioteksfiket Kardemumma och hann i god tid till dagens möte på ett sammanträdesrum på biblioteket. Nu ar jag också cyklat ”hela vägen” hem och är nöjd med min dag.

    söndag 5 februari 2012

    Tanter, kärringar och elaka kärringar

    Jag benämner mig gärna tant. Kvinna känns lite för styltigt. Ibland kan jag också känna mig som en kärring och som en bitterfitta. Har inget emot att ibland uppfattas som vass. Det behövs fler modiga människor som säger ifrån och sätter fingret på s.k. ömma punkter. Jag gillar civilkurage.

    Jag hoppas att jag inte uppfattas som elak. Har svårt för människor som kräver andras underordning för att själva få mer makt. Likaså människor som fastnat i bitterhet. Önskar att fler vågade föra samtal om händelser som varit, där en också är lyhörd inför andras beskrivningar. Likaså att samtala om strukturella maktskillnader och inte bara om vem som gjort vad.

    Har aldrig själv mött någon människa som helt genomsyras av hat, har inte mött människor som får ut något positivt av att vara grymma mot andra. Har däremot mött människor som är elaka och framförallt har jag mött många kvinnor som låter sin ilska och frustration gå ut över mig.

    Mina värsta minnen av andra kvinnors krav på att jag ska underordna mig dem är från mina första år som heltidspolitiker för vänsterpartiet. Då hade jag förväntningar på att en stöder varandra och verkar gemensamt för en bra politik. Kanske berodde de påhopp jag utsattes för på att vänsterpartister inte var vana vid att några kvinnliga partikamrater fick mer makt. Om vänsterpartister hade makt skulle de åtminstone representeras av en man. Hösten 1994 tillträdde många kvinnliga kommunalråd för vänsterpartiet och jag var inte ensam om att vara utsatt. Pratade senare med andra kvinnor som hade liknande upplevelser.

    Under första hösten som kommunalråd 1994 genomgick jag en tuff cancerbehandling med operation, strålning och cellgifter. Tror nästan att min sjukdom förvärrade attackerna mot mig. Föreställningen hos en del då var nog att en kvinna och dessutom en sjuk kvinna inte ska ha mer formell makt än någon annan. De konflikter jag hamnade i blev extra smärtsamma p.g.a. min sjukdom. Jag var inte förberedd på att när jag fick en högre position utlöste detta negativa reaktioner hos andra kvinnor. Den särskilda jantelagen för kvinnor blev väldigt tydlig. Jag skulle minsann inte tro att jag var något.

    Det var särskilt en kvinna i min kommungrupp som var drivande i kritiken mot mig. Deltog hon i våra gemensamma möten, så var hon för det mesta aggressiv eller nedlåtande i sitt förhållningssätt till mig. Dessutom var hon ofta inställsam mot män, alltså ett typiskt heterosocialt beteende. 
    Mycket av hennes agerande bestod i att skriva insändare i såväl vårt gemensamma medlemsblad som i lokaltidningen. Skrivelserna hade inte föregåtts av gemensamma diskussioner i vår partigrupp. Hon skrev alltså innan hon diskuterat sina förslag med oss andra.
     Sista angreppet på mig kom strax innan hon slutade vara aktiv i Vänsterpartiet.  I en debattserie i lokalorganisationens interna medlemsblad hade vi en öppen diskussion om hur partiet såg på kommundelsnämnderna. Partiet hade inte tagit något nytt beslut. Vänsterpartiets politiska sekreterare startade debatten. Ovanstående partikamrat skrev ett inlägg. När jag sedan skrev hur jag såg på olika frågor runt kommundelsnämnderna, så kom nästa inlägg, döpt till ”Debatt eller FRÅGA TANT BRITT”-spalten. Längre ner stod det
    ”Att sedan Britt tagit på sig att ”besvara” alla debattartiklar som tar ställning mot det ”rätta” svar som magister Löfgren har är absurt. Låt oss ha en fri debatt där vi får uttrycka våra åsikter utan att bli ”nedklubbade”. Skrivelsen avslutas med ”Låt alltså fortsättningsvis den demokratiska debatten flöda fritt så kan det ur den kanske komma alternativa lösningar som vi kan enas om.”
    Detta är alltså mer än femton år sedan. Kunskapen om maktstrukturer har ökat sedan dess. Jag har lärt mig mer om att ovanstående händelser mer handlar om ojämlikhet och kvinnors strukturella underordning än om enskilda individer.

    Ändå är minnena smärtsamma. Bilder och föreställningar om hur olika individer är finns kvar och begränsar mig. Dessutom har jag fortfarande svårt att försvara mig, när jag känner mig utsatt. Jag vill föra intellektuella samtal, vilket är omöjligt när den andre redan känslomässigt har definierat hur det är och vem som har fel. Det är så svårt att rucka på maktstrukturer mellan olika individer. Bilden av att det inte är ens fel att två träter är stark.

    Alla minnesbilder av de maktstrider som varit är förstås inte negativa. Utöver att jag själv lärt mig saker och blivit mer observant på hur jag agerar har jag också fått stöd och uppmuntran från andra kvinnor. Det är dessa kvinnor som gjort att jag stått ut med alla härskartekniker och också lärt mig att granska mina egna.

    Trots att kunskapen ökat så vill många inte se det som händer. Det är bekvämare att göra problemen till konflikter mellan olika individer. Då behöver man inte göra något åt det strukturella. Det mest positiva i dagens kultur är nog att någras medvetenhet och mod att ta plats gjort att fler vågar kliva fram. Tror att stereotypa bilder av hur kvinnliga ledare är och ska vara har minskat.  Dagens kvinnlig ledare har större frihetsgrader än gårdagens. Och några organisationer och verksamheter har kommit längre. Däremot måste arbetet fortsätta med att synliggöra och förändra ojämlika maktstrukturer.

    Och jag får fortsätta kämpa med mina negativa minnen och min bitterfittighet. Låta konturerna bli mer tydliga och mindre känslosamma. Försöka vara en mogen tant.

    lördag 4 februari 2012

    Tankar och känslor under och efter dagens gymträning

    Kändes ganska bra att träna. Började med att cykla med mycket lätta tyngder i 11 minuter+ 1 minuts nedvarvning. Gjorde sedan tre omgångar i varje av de 9 maskinerna. Dessutom några situps.
    Kände att jag orkade alla övningarna något bättre än sist. Glad över allt jag trots allt kan och samtidigt kom tårarna över att det är så lite jag klarar. Tänkte också på min dotter som omsorgsfullt fyllde mina matlådor i går. Samma tvåsidiga känslor – glad över hur omtänksam hon är - och sorg över mitt eget elände.
    Berörs av att glädje och sorg är livets naturliga såväl med- som motsatser. Två sidor av samma mynt.
    Tänker på min barndomsbild av att när någon är död sörjer man länge och får inte vara glad. Ibland/ofta trasslar vi människor till hur vi ska förhålla oss till livets alla olika känslor. Sorg är en del av livet och allt annat än farligt. Ingen sorg – ingen glädje.
    Höstanemon från min gamla trädgård

    fredag 3 februari 2012

    Ny medicin – ny vardag


    Nu försöker jag lära mig hur min kropp reagerar på det nya cellgiftet Halaven. Med Taxotere var femte dagen (idag) min tröttaste dag. Är inte alls lika påverkad av Halaven. Enda problemet som är likartat är krampen och obehagskänslan i högerhanden. Även Halaven har ganska stor nervpåverkan.

    Tog bilen hemifrån vid halvtiotiden för att först åka och ta blodprov och sedan till jobbet. Efter jobbet hämtade jag dotter och äldsta barnbarnet. Vi åkte och handlade ingredienser till wok mat och fruktsallad.
    Har haft en mysig kväll hemma hos dotter och familj. Kom hem nyligen, proppmätt, och med färdiglagad mat till ytterligare minst två måltider.

    Toyota Prius
    Håller orken i sig blir det nog gym i morgon. Eftersom högerfoten inte riktigt funkar så har jag åkt mycket bil sista veckan.  Märker hur fort det går att anpassa mig till nya vanor. Den tidigare Britt har nästan alltid cyklat eller gått. Nu tar jag mig till olika platser med bil. Hoppas kunna återgå till mer av tidigare Britt. Men viktigast är ändå möjligheten att överhuvudtaget kunna ta mig fram, så jag är väldigt glad över min röda (miljö)bil.

    torsdag 2 februari 2012

    Må bra

    Mindre ynklig idag, men fortfarande trött. Har varit igång hela dagen. Nyss hemkommen från Resenärerna, en pjäs av Teater Blanca som jag bloggade om i lördags. Pjäsen hade existens som tema och skådespelarna läste, sjöng och gestaltade på olika sätt svenska lyrikskatter. Tempot gav utrymme åt reflektion och tillåtelse att låta sig bli berörd på djupet. Jag har fått uppleva många olika personliga uttryck av känslor, drömmar, rädslor, tankar, förnimmelser. Det var en må bra pjäs på djupet.
    Bilden har jag hämtat från teaterns webbsida och beskuret

    I bilen på vägen hem lyssnade jag på P1:s Radiopsykologen. Det var sista programmet med Malin Edlund och jag kommer att sakna hennes samtal med människor. Dessa samtal har också fått mig att reflektera och må bra på djupet.

    onsdag 1 februari 2012

    Ynklig

    Idag känner jag mig som allt annat än en fighter. Förkyld, med halsont, öronont och snuva. Huvudvärk, ont i en fot och i högerhanden. Trött och seg. Det är lättare att skriva ner alla eländeskänslor, eftersom jag vet att det blir bättre.