Mycket politik och lite hälsa

Nu när jag är hemma igen, lyssnar på P1 och läser på datorn väcks mitt politiska engagemang.

Jag får information från regeringen som nyhetsbrev. Ansvarig barn- och äldreminister Maria Larsson använder i ett pressmeddelande uttrycket ”den samlade sjukdomsbördan i Sverige”. Pressmeddelandet handlar om något annat, nämligen en strategi för ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk. Syftet är alltså gott med insatserna som ska göras. Men synen på människor som är sjuka som skymtar fram vid sidan om, att vi som är sjuka är en börda är förskräcklig.

Tänker också på EU-debatten innan svenska folket röstade om ett EU-inträde. Då försäkrade JA-sidan att det inte skulle bli några problem med ökad införsel av narkotika eller med vårt statliga systembolagmonopol. Så här i efterhand är det bara att konstatera att NEJ-sidan hade rätt. Både alkohol och narkotika flödar in över gränserna och systembolagets monopol är hotat.

Ska hen minska missbruket av droger så ska hen arbeta både att minska tillgängligheten av droger i samhället och med mottagligheten för droger hos individen. I och med Sveriges inträde i EU är det väldigt svårt att minska på tillgängligheten av droger. Det är därför mycket svårare att minska droganvändningen i dagens Sverige, om inte EU-politiken ändras så att medmänsklighet blir viktigare än tillväxt och fri rörlighet av varor och tjänster.

Jag blir upprörd över att tillväxt är det främsta målet för regeringen, inte ett mänskligare samhälle.

Lyssnade i morse på ett inslag i P1 morgon om Vattenfall. Utöver att Vattenfall betalat ut skyhöga bonusar och pensioner så tillhör bolaget de företag som släpper ut mest växthusgaser i hela Europa. Mer växthusgaser än vad hela Sverige släpper ut förstör bolaget miljön med, framför allt i deras stora kolkraftverk i Tyskland och Polen. Dessutom så medför exploateringen att småskalig och miljövänlig markanvändning raseras, till förmån för kolbrytning. Vattenfalls chefer hänvisar till statens vinstkrav, när miljöförstöringen ställs mot hållbar utveckling. Ekonomismen och höga chefers girighet går före. Ansvaret att kräva förändrad inriktning ligger hos regeringen.

För drygt 10 år sedan träffade jag en av Vattenfalls högsta chefer. Som kommunalråd för vänsterpartiet motsatte jag mig försäljningen av kommunens energibolag till Vattenfall. Mina skäl var att kommunen tog ett större ansvar för hållbar utveckling än vad Vattenfall skulle göra. Den höga chefen klappade mig på axeln och sa: Du ska se att det här kommer att bli så bra. Vid försäljningen undertecknades ett avtal som inte var juridiskt bindande. I detta avtal stod flera punkter som handlade om miljövänliga taxekonstruktioner för att styra mot minskad energiförbrukning m.m. När Vattenfalls nya chef tillträtt i Uppsala besökte jag honom och hade avtalet med mig. Jag ville veta hur han följde avtalet, men han kände inte ens till det. Vattenfall har sedan som ägare framförallt misskött Uppsala Energi. Konsekvenserna av utförsäljningen blev sämre än vad jag fruktat.

Känner mig som en gammal arg och missnöjd Vad-var-det-jag sa-tant. Är medveten om att jag också begått misstag som makthavare, men jag tror ändå mer på min politiska vänsterkompass än på borgarnas. Önskar att dagens makthavare lärde mer av historien och arbetade närmare forskningen.

För övrigt är jag hostig och småförkyld. Mår ganska OK efter gårdagens cellgiftbehandling. Märker att jag orkar mer i dag än vad jag gjorde för två månader sedan. Dessutom har det gått bättre att använda högerhanden idag än vad det gjorde i går.