Hur länge vill och kan jag jobba?

Jag har varit och pratat jämställdhet och mångfald inför många olika personalgrupper. I morse var jag på en förskola. Varje gång jag blivit tillfrågad om jag kan komma har jag tänkt att jag kanske kommer att må så dåligt att jag inte kan komma, men jag har ändå tackat jag. Hittills har det varje gång fungerat för mig att komma.

Ibland får jag frågan om jag kan komma tillbaka i höst. Jag hart också några andra aktiviteter inbokade i höst. Tänker ibland när jag får dessa frågor att ”Jag kanske är död då eller också är jag så dålig att jag har slutat jobba”. Dessa mina tankar kan jag inte berätta om, utan jag säger i stället ”Det går nog bra”.

Det är tungt att varje gång jag får frågor om framtiden, tänka så här. Antar att det är ett sätt för mig att förbereda mig på min framtida död. Märker hur min kropp delvis bryts ner. I går när jag försökte göra Sudoko efter sex dagars uppehåll under Åreresan hade jag väldiga svårigheter att skriva med höger hand. Fick använda vänsterhanden. Tidigare klarade jag att bära min lilla tekanna med högerhanden, men det gör jag inte längre.

Även om det har fungerat bra när jag är ute och pratar, märker jag att min koncentration försämrats. Dessutom är jag hes sedan två månader tillbaka. Tänker att blir mina framträdande ännu sämre så vill jag nog inte jobba mer. Vill känna att jag gör något bra när jag jobbar, så jag blir nöjd över min insats. Annars är det bättre att jag sjukskriver mig helt.

Usch. Det härblev ett ganska tungt blogginlägg. Tunga tankar och sorg tar en större plats i mitt liv idag. Frågan om hur länge jag vill och kan jobba har jag inget svar på och jag tycker inte heller att jag behöver eller vill ha ett svar nu.