Har hostat mycket i natt. Var trött när jag vaknade och tog bilen till jobbet. Hade organiserat ett seminarium om vithetsnormen på jobbet. Är väldigt nöjd över resultatet. Tycker att det blev bra samtal. Hade sedan ett inbokat samtal med en student som skriver sin masteruppsats. Därefter gjorde jag lite andra småsaker. Behövde bl. a. fylla i en blankett och skicka till löneservice. Varje bokstav jag skriver med penna är jobbig. Känns ganska absurt att det ska vara så svårt med handens finmotorik. Bokstäverna blir darriga och jag blir trött.
När jag gick iväg från jobbet rann tårarna och jag kände mig helt slut. Sorgen beror säkert på flera saker som att:
• Handen inte fungerar
• Jag är trött
• Känner att jag inte riktigt klarar att göra det jag vill göra
• Tycker att det är ganska tungt att jobba med jämställdhet och mångfald – tvivlar på att det jag gör verkligen kan medföra en förändring
• Tvivlar på min egen förmåga
• Har en ganska djup känsla av att jag ska göra saker som är bra för andra. Mitt liv har bara ett värde om jag gör – att bara vara duger inte.
När jag skriver detta sköljer tårarna över mig igen. Duktig flicka problematiken har jag ständigt fått stångas med. Har också tidigare skrivit om Varat och görat. Tycker i och för sig om devisen ”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.” Anser att alla människor har ett ansvar att ”dra sitt strå till stacken”, men jag har så mycket högre krav på mig själv. Inser att dessa underliggande krav är orimliga, men en sak är att förstå rent intellektuellt – en annan att känna att jag duger.
För övrigt har jag fått österländsk akupunkturbehandling idag. Tänkte pröva om det kan stärka mig och bidra till att högerhanden fungerar bättre. Ska få ytterligare två behandlingar med tre veckors mellanrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar