Mer om varat och görat

Klockan är snart tre på lördagseftermiddagen och det känns bra att öppna datorn och ha tid att reflektera. Nu känns bloggen som en vän, men ibland är den mer av ett måste. Min ambition är att skriva något varje dag. Bloggandet är en del av mitt vardagliga görande, men jag klarar att låta bli, så det är inget absolut måste.
Nu idag känns bloggandet som mer av ett varande. Jag har haft lite olika spretande tankar om vad jag vill skriva, men vet inte vad som kommer att växa fram.

Igår citerade jag Tommy Hellsten. Att leva handlar om att finnas i varat, som är ett tidlöst tillstånd där man finns i det man precis nu gör. Att befinna sig i görat är att ha en livsstil där man koncentrerar sig på handlingar, prestation, det synbara och ytliga, enligt Tommy Hellsten. När jag ser tillbaka i mitt liv, så har jag varit ganska mycket i görat, i nästa sak som ska bli färdig. Jag har behövt beta av saker på mina listor för att känna mig nöjd och må bra. Tror samtidigt att mitt görande har medfört att jag fått möjlighet att möta nya saker. Planering kan också ha goda saker med sig. Ibland behövs ett överjag som hjälper till så att olika nödvändiga göromål blir genomförda, även om tankarna inte är i nuet när man är i görat.

Jag tänker också att många inbokade aktiviteter och göranden verkligen kan innebära att man är i nuet, i stunden. När jag t ex jobbade som lärare och hade sju lektioner efter varandra och den ena elevgruppen efterträdde den andra så gällde det att vara precis här och nu. Det hände att lektionerna blev väldigt bra, när jag var koncentrerad på de elever jag mötte och kunde lyssna in och möta upp deras behov. Jag minns några härliga möten i klassrummet när alla i rummet var i nuet och varje liten sak som hände och uttalades hade kopplingar till det som varit precis innan. Det kunde bli en lång kedja av koncentrerade händelser som förde alla med till nästa lilla steg. Jag minns också enstaka lektioner när jag var väl förberedd, men allt blev fyrkantigt, okoncentrerat och saknade flöde. Tänker att det inte går att bestämma att nu ska jag vara i varat. Görat, såsom väl genomförd planering, kan medföra att man hamnar i ett härligt koncentrerat varande.

Jag har tidigare skrivit om Lars Björklund. I somras köpte jag igen hans bok, Modet att ingenting göra, eftersom jag inte hittar den bok jag tidigare hade. På baksidan av boken står det
”Människor i utsatta situationer frågar oftast inte efter svar – de frågar efter närvaro. Men den som försöker hjälpa upplever många gånger stor vanmakt. Vad är tröst när ingen tröst finns att ge? Vad kan man göra när allt redan gjorts? Och är det inte farligt att komma alltför nära den som drabbats av livets djupaste mörker?
Den här boken vill ge uppmuntran till alla som… försöker göra något för en medmänniska som har det svårt. Tilliten och trösten, tron och hoppet kan faktiskt visa sig då vi minst anar det, och våra egna tillkortakommanden är inte alltid de fiender vi tror. Bara när vi vågar finns mitt i det hopplösa kan hoppet födas.”


Närvaron som Lars Björklund skriver om blir för mig varat och jag tänker att för att våga vara närvarande, så kan man behöva ta sig tid och planera in att köpa eller låna och sedan läsa böcker, man behöver göra. Görat och varat är beroende av varandra. Det är nästan som i en apoteksvåg.

I morse var jag på jympa. Det var segt och jag hade full koll på varje minut som gick. Tror att segheten delvis beror på att mina händer och fötter just nu är ganska påverkade av Taxol, de känns som korvar och fötterna är ganska hårda och lite uppblåsta.