Mer om känslor

Vaknade i morse och kände glädje och lust. Nu när cellgiftet verkar fungera ska jag fortsätta styrketräna. Känner mer lust för framtiden. Dessutom är högerfoten bättre. Har promenerat en del och inte blivit sämre. Längtar efter att kunna gå till jobbet och slippa bilen när solen skiner.

I torsdags när jag skulle ta blodprov var det fullt i parkeringsgaraget på Ackis. Jag tvingades parkera långt från labb. Kände mig både ledsen och arg över min stela onda fot när jag linkade uppför backen. Ilskan gav energi och sorgen en djupare dimension över min situation. Vid andra tillfällen känner jag bara sorg.

 När jag skrev av mig mitt elände på bloggen i onsdags fick jag nya krafter. Ibland kan jag tralla när jag samtidigt känner ilska. Märker också att jag kan klucka av skratt, samtidigt som sorgen finns närvarande. Mina känslor är sällan antingen eller utan istället komplexa både och.

Igår fick jag umgås med sexmånadersminstingen. Hon kan släppa ur sig ursinniga ljud över att hon inte klarar att ta sig framåt. I nästa tiondels sekund kan en få ett brett leende. För två veckor sedan darrade hennes underläpp, när hon plötsligt blev blyg för mig. Igår verkade hon helt orädd. Jag var helt accepterad.

Bebisar är så ljuvliga. Tror det är en fördel att hitta tillbaka till att känslor sällan är antingen eller, utan istället flerdimensionella.