måndag 6 februari 2012

Vägen till dagens cellgiftbehandling och min fortsatta dag

Så här såg utsikten ut från mitt vardagsrum igår morse. Sedan blev dagen mer grå och jag var aldrig utanför ytterdörren. Tänkte att om måndagmorgonen är lika solig ska jag gå eller cykla till cellgiftbehandlingen på Ackis. Jag längtade ut till sol i frisk luft.

I morse hade jag fortsatt ont i högerfoten, så det hade blivit för mycket att gå den knappa kilometer jag har till sjukhuset. Satte mig på cykeln. Högerfoten halkade på pedalen, så jag cyklade omkull mot en parkerad bil. Något stressad klev jag på cykeln igen och fortsatte. Den lilla backen upp från kajen till Islandsbron tog nästan slut på krafterna. Vätskan i lungsäcken gör att jag har svårt att syresätta musklerna. Tog mig över bron och ner på andra sidan. Efter hundra meter tvingades jag stanna och vila. Länge. Så upp på cykeln och vidare hundra meter, vila – cykling, vila – cykling osv.
Gråtfärdig, flåsande och samtidigt nöjd över att ha kommit ut och tagit mig fram utan bil parkerade jag cykeln vid ingång 78.
Dagens soluppgång
Min cytostatika var inte färdig i tid, så jag fick vänta ända till tolv för att få cellgifterna. En jourläkare kom och undersökte min fot och undrade om jag trampat snett. Mitt fot-onda kan inte direkt kopplas till cancern. Jag ska vara inlyssnade till hur foten känns, så läker nog skadorna i ligamenten. Läkaren knackade också på lungorna. Tror inte att vätskan i lungsäcken ökat, utan snarare minskat.
Ganska sen men lite bättre till mods, cyklade jag ”hela vägen” (Cirka en kilometer) till stadsbiblioteket. Beställde sallad och varm smörgås på biblioteksfiket Kardemumma och hann i god tid till dagens möte på ett sammanträdesrum på biblioteket. Nu ar jag också cyklat ”hela vägen” hem och är nöjd med min dag.

8 kommentarer:

  1. Väldigt bra prestation i backiga Uppsala. Vacker bild. Vilken stark människa du är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var i de platta delarna av Uppsala jag cyklade. Carolinabacken hade nog tagit väldigt lång tid. kram Britt

      Radera
  2. Mycket fin ny design. Gröna färgen gjorde texten svårläst ;;)))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har försökt ändra kommentarsfältets färg som var rött mot grön botten eftersom en del inte alls kan läsa detta. Misslyckats gång på gång. Nu är jag ganska nöjd med nya layouten o färgerna och har klarat att släppa mina tidigare älskade gröna och röda färger. Tänk så en är,jag vill inte, vill inte, och så rätt som det är - nu vill jag. Ganska kul att upptäcka mina barnsliga sidot;;)))
      Britt

      Radera
  3. jag brukar läsa din blogg ibland, har aldrig tidigare kommenterat.. men nu måste jag.. Du måste vara rn av de mest envisa och kämpande människor som finns!! Du är helt otrolig!! Lever i närheten av cancer men är inte sjuk själv och vet vad cellgifter och sjukdomen i sig gör med människan. All värme till dig och fortsätt vara så fantastiskt som du är!! Stor kram :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du skriver saker som gör mig glad
      kram tillbaka
      Britt

      Radera
  4. Hej Britt!
    Jag har följt din ett litet tag, men inte kommenterat tidigare. Jag beundrar din styrka som du efter så många år med denna skitsjukdom - har kvar. Läste om dina konflikter på tidigare arbetsplatser och om projektioner. Jag vill rekommendera dig några böcker - Energitjuvar med Inga-Lill Roos. Den boken borde ingå på högstadiet. Den finns på pocket. En annan bok är den jag själv arbetar med på föreläsningar - Marshall B Rosenberg - NVC - none violent comunication eller "Konsten att kommunicera utan att gå till angrep. Vi ska inte behöva försvara oss - bättre är att spegla och försöka förstå hur den som angriper oss tänker och känner - och sedan uttrycka hur man känner själv. Det är lite som mindfulness: Observera, Känna, Behov och Önskemål. Oj, vad långt det blev.
    Tack för att du delar med dig av ditt liv.
    Varma hälsningar Kerstin
    ps - boken Härskarteknik, den fula vägen, med Elaine Bergqvst är också en kul och lite tänkvärd bok - ds

    SvaraRadera
  5. Hej Kerstin
    Tack för dina boktips. Håller med dig om att "Vi ska inte behöva försvara oss - bättre är att spegla och försöka förstå hur den som angriper oss tänker och känner - och sedan uttrycka hur man känner själv." Särskilt i våra professioner och när det uppstått låsningar i olika relationer.

    Men jag tycker också att vi ska bejaka de känslor vi har av såväl vrede som sorg och ibland också använda den kraft som finns i vreden för att försvara oss.

    SvaraRadera