Vill vi ha starka ledare???

Såg filmen järnladyn igår. Margareta Thatcher visste vad hon ville och hon genomdrev den politik hon trodde på. Att kompromissa var att visa svaghet. Hennes principer var viktigare än människoliv. Hon var en omutlig och tydlig ledare.

I kampen om att bli partiledare för Torypartiet fick hon hjälp i att bli ännu tydligare i att med såväl ord som kroppsspråk föra fram sitt budskap. Hon vann på att varken lyssna in eller härma andra. På så sätt var hon en helt igenom genuin person utan triangulering och annat falskspel. Jag tycker det finns skäl att beundra henne för detta.

Däremot vill jag inte att personer som Margareta Thatcher blir ledare, oavsett de är högerinriktade eller vänsterinriktade. Hon gav ett primitit intryck som människa, som alltid ansåg sig ha rätt. Hennes framgångar berodde på att hon lovade ställa allt till rätta. England skulle igen bli en blomstrande stormakt. Lyhördhet för andras kunskap och förmågan att få andra människor att växa verkade saknas helt. Hon grundade sin politiska inriktning helt i sina egna erfarenheter från barndomen.

Hennes människosyn tycker jag var mycket primitiv. Människor som misslyckades fick skylla sig själva. Hennes normer var samhällssanningar. Ett förslag som hon kom med strax innan hon avgick och inte fick stöd för var att rättvisa är att alla ska betala lika mycket i skatt oavsett en var fattig eller rik. Budskapet var alltså allt annat än "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Hon hatade fackföreningsrörelsen och slog sönder deras makt och inflytande. Budskapet verkade vara att fienden ska bekämpas till sista blodsdroppen. Maktbalans var hon inte intresserad av. Hon hade ju redan sanningen.

I början av 90-talet skrev svenska kommunförbundet om hur Thatcher slagit sönder strukturer i England genom sin privatiseringspolitik. Vinstintressen gick t.ex. före effektiv och fungerande tågtrafik. Tåg spårade ur och människor dog. Unga mödrar fick skylla sig själva och leva på gatan. Thatchers politik har sedan slagit igenom på bred front i Västvärlden

Två saker oroar mig efter Thatcherpolitiken.
1. Privatiseringarna har fortsatt och nu är också mycket av svensk välfärdspolitik sönderslagen. Vinstintressen går före ett människovärdigt samhälle med en fungerande infrastruktur.
2. Många efterlyser starka ledare. Ledare som tror mer på sina egna principer än på kunskap och erfarenhet. Jag bygger min politiska inriktning på min människosyn. Den är diametralt motsatt Thatchers. För mig är människosyn en grundläggande politisk fråga.