Har sovit halvdant i natt. Låg och tänkte på de metastaser jag har i levern. Bilderna från skiktröntgen jag gjorde förra veckan visar att cancercellerna dör i mitten av levermetastaserna, det har bildats nekrotisk vävnad. Det kan vara två olika orsaker till vävnadsdöden. Antingen växer cancercellerna så snabbt så att inte näringen räcker och cellerna i mitten dör. Eller så fungerar behandlingen så att cancern dör snabbt.
När min läkare i måndags informerade om detta, drog jag snabbt slutsatsen att behandlingen fungerar. Mina levervärden har ju förbättrats. I natt blev jag orolig och tänkte att jag hade för bråttom med att bestämma orsaken till vävnadsdöden och konsekvenserna av den. Nu har jag googlat på nätet och inte hittat någon bra information. Däremot läst att det kan bli komplikationer i bukspottskörteln vid vävnadsdöd. Behöver mer kunskap. Känns jobbigt.
Kroppsligheter
Idag har jag deltagit i två föreläsningar om kroppsligheter på genusvetenskapen. En frågeställning är: Vad är en kropp? Är det så att jag är en kropp eller har jag en kropp eller gör jag en kropp. Synen på en kropp i dag är annorlunda mot synen på kroppen under antiken eller för hundra år sedan. Från att en under antiken hade en öppen och rak syn på sexualitet, kön och kropp övergick öppenheten till svartaste mörker under 1800-talet enligt Michel Foucault. Sexualiteten omgärdades med tystnad och reglering. Kroppar normerades också i dikotomierna rätt/fel, normalt/onormalt.
Mannens kropp sågs som norm och kvinnans som avvikande. Kvinnans kropp hade brister, kroppen behövde kontrolleras och kvinnor underordnades. Kroppen skildes också från själen, enligt bilden.
Denna indelning i mäns kroppar och kvinnors kroppar, mäns sätt att vara och kvinnors sätt att vara, var säkert som starkast för hundra år sedan. Jag tycker Judith Butlers ord om att kroppar är flytande, variabla, föränderliga konstruktioner med olika möjligheter är tilltalande. Vi läser ständigt in våra kroppar utifrån olika tolkningsramar.
Kroppen är också en materialitet. Min kropp är min verklighet. Att drabbas av cancer ses ofta som något svart eller vitt. Många har frågat mig om jag är frisk nu? En del tror att eftersom jag har hår kvar har jag slutat med cellgifter och är på väg att bli frisk.
Jag vill tro att nekroserna i min lever sakta kan försvinna. Tänker att det ständigt sker förbättringar och försämringar i min kropp. Kroppen utkämpar inte ett regelrätt tvåfrontskrig mot cancern i levern och i skelettet. Däremot växer ibland de celler jag behöver på cancercellernas bekostnad i olika delar av kroppen och ibland är det tvärtom. Jag hoppas på att små och goda förändringar så småningom kan ta över helheten och att cancern upphör att finnas i min kropp. Jag associerar ofta till olika texter, som beskriver känslostämningar. Nu dök Pugh Rogefeldts Små lätta moln upp. Vet inte om det är jag eller cancern som ska försvinna som Små lätta moln, men känslan är i varje fall behaglig.
Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå.
Här är du nu min sommar med små lätta moln.
Min kärlek har du sommar, din himmel så blå.
Små gröna blad ser jag på din hud din hud i blomsterskrud.
Du kom ändå min sommar med små gröna blad.
Du får en sång min sommar du väckte min stad
Sommar vind, som en hind, ta mig med, gör mig lycklig, ge mig solen.
Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå.
Här är du nu min sommar med små lätta moln.
Min kärlek har du sommar, din himmel så blå.
Sommar vind, som en hind, ta mej med, gör mej lycklig, ge mej solen.
Små gröna blad ser jag på din hud din hud i blomsterskrud.
Du kom ändå min sommar med små gröna blad.
Du får en sång min sommar du väckte min stad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar