Seg

Idag och i går har jag inte gjort många knop. Mest legat o glott, men också haft lite yogagymnastik. Är seg och som i ett vakuum. Vill inte riktigt. Hurk.

Buken spänner. I morgon ska jag till Ackis för att

• Kolla min  ”port a cut” som nog vänt sig 180 grader
• Träffa läkare och få svar på skiktröntgen i huvud, lungor, buk
• Blodprover av alla sorter
• Framtida behandling
• Tömma buken på troligen många liter vätska.

Min syster kommer i kväll och följer med mig.

Som ett polarullsskrufs, men inte lika mjukt. Men mer av gräsets veka hårdhet.

Duktig flicka

Om man håller sig i solen av Johanna Ekström påstås vara en självreflektion bok utifrån hennes barn- och ungdomstid. Den är recenserad i min lokaltidning av John Sjögren ”I det perfekta hemmet”  Han läser en duktig prosa som gör honom genuint bedrövad.

”Duktig. Det måste vara ett av det svenska språkets mest förrädiska ord. Det låter ju så oskyldigt, men kan om det används oaktsamt få sådana förödande konsekvenser. För de flesta är det dock numer ett väl etablerat faktum att just duktig är ett ord man bör akta sig att alltför ofta belöna sina barn med.

Om ett barn får uppfattningen att hon endast uppskattas för det hon gör, inte för den hon är, finns en överhängande risk att barnet växer upp till en högpresterande, måhända visserligen mycket framgångsrik, men också känslomässigt förvirrad person, ständigt på jakt efter den bekräftelse, den klapp på huvudet, som säger att hon är duktig, att hon är älskad. Men älskad ska man aldrig behöva göra sig förtjänt av att vara. Kärleken, om den är sann, är aldrig villkorad.”

Jag har flera gånger bloggat om problematiken med duktighet. Hur mycket handlar duktighet

• om maktstrukturer och patriarkat, där kvinnor ges negativa epitet?
• om att en tror det möjligt att vara perfekt?
• om negativa tävlingsmekanismer?
• om fostransprinciper?
• Och framförallt: Vem har ansvar?

Jag tycker att ansvaret ska fördelas mellan framförallt tre olika delar.

1. Samhällets, familjens, skolans och gruppens ansvar. Bristen på jämlikhet
2. Patriarkatets och politikens ansvar
3. Det personliga ansvaret.

Ingen är varken bara ett offer eller bara en förövare. Jag gillar debatten som pågår, när den är nyanserad och reflekterande. Ett viktigt faktum är att många, särskilt unga kvinnor, mår dåligt och skadar sig själva.

För länge sedan köpte jag en bok, jag ännu inte läst, Varför går hon, Om Misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser av Carin Holmberg och Viveka Enander. De har intervjuat tre kvinnor om deras processer. Har ännu inte läst den, men ska snart utan dåligt samvete och duktighet. Läsa för att jag har lite mer energi och vill…..

En stor del av mitt liv och mina tankar har jag ägnat åt politik, åt att försöka påverka samhället i den riktning jag tror på. Detta är en del av min identitet som jag är stolt över. Kan också använda ordet duktig, men jag klarar nog inte att bli benämnd duktig, just för att det har så negativt kvinnligt könskodad klang.

Jag har delvis valt politisk aktivitet före sociala relationer och ledighet. Det har varit medvetna val som jag inte ångrar idag.

Jag märker att jag väljer att använda min tid och tankekraft på ett helt annat sätt nu. Känner hur jag ständigt utvecklas och får nya perspektiv. Mina ideal och politiska grundsyn har inte förändrats, men mer tid går till sociala relationer och till närmaste familjen. Likaså lägger jag mer tanketid på dåtiden och nutiden än jag gör på framtiden. Det är också medvetna val. Jag är helt enkelt mindre engagerad i omvärlden och mer i min närhetsmiljö och min egen livskvalitet.  

För övrigt har jag lite mer ork och energi nu än jag hade för några dagar sedan.  

Ängsklocka från min gamla trädgård

                                                                                                                               

Vänner - en rikedom och så om politik och moral

Min gymnasiekompis från Nyköping kom hit i går eftermiddag och stannar en natt till. Jag mår så bra av att ha en varm kärleksfull människa här. Vi kan vara raka mot varandra, så det är hela tiden öppna kort som gäller. Har gjort lite småutflykter, Domkyrkan och Linne´s Hammarby. Morgonbestyren med hulkkräkningar bukspändhet, illamående, m.m. blev lättare. Vänner är en stor rikedom för mig.


Linnes Hammarby

Tänker också  och pratar politik. Vem/vilka anser sig sitta inne med sanningen? Vill kräkas åt folkpartiets, med även övriga borgerliga regeringspartiers ständiga krav att stå för den rätta vägens politik. Tänker t.ex. på Fp:s  gamla finansminister 91- 94, som påstod att dåvarande ekonomiska inriktning, med nedskärningar som det enda möjliga och rätta. Den politiken försatte Sverige i värre kriser. Efter valet 1994 tog socialdemokraterna och vänsterpartiet ansvar. Centerpartiet drev igenom några ojämlika förslag med s. Det finns skäl att vara kritisk till de beslut som vänsterpartiet då tog, men det blev kontroll på ekonomin och Sverige fick manöverutrymme. I Uppsala tog så småningom också s, v, mp ansvar och kommunen kom ur underskottsproblematiken. Visst togs också tveksamma beslut i Uppsala som slagit mot hållbarhet och jämlikhet men kommunen fick manöverutrymme mot kapitalet.

Angående Stockholm Pride har P1 haft fler intressanta inslag. Ett inslag tog upp att ”Bögar, flator, transpersoner och queera firar och samlas i en gemensam manifestation för rätten att blir kär i vem man vill. Men kan verkligen alla hbtq-personer samsas under samma regnbågsflagga? De senaste dagarna har flera debattörer varnat för att vänsterextremister "kidnappat" hbtq-rörelsen. Vem är Pridefestivalen till för? Hör journalisten Annika Hamrud i samtal med Tomas Hemstad, journalist och medförfattare till boken Bögjävlar.”

Likaså här

Nu har jag letat på nätet över uttalanden som jag hörde i veckan om folkpartiet och Stockholm Pride. De vill inte inse att en del Hbtq-personer måste gömma sig för polisen p.g.a. utvisningshot, att polis och militär i tåget gör att några inte vågar delta. Det där med öppenhet ibland skapar adekvata rädslor. Fp sätter istället gränsen för vad som är tillåtet, vilka normer styr.

Det är också en välkänd inriktning av skolpolitiken, ordning och reda, piska och morot.

Folkpartiets liberalister borde ständigt fråga sig: Frihet för vem, sanning för vem, norm för vem? (Kanske inte mitt ansvar att tycka om dem, men jag är undrande och tycker detta är oerhört viktigt.)

Dessutom efterlyser jag fler etik- och moraldiskussioner i alla partier.

Mitt nuläge

Nu är jag inskriven i sjukvårdsteamet. Det innebär att såväl läkare som sjuksköterskor kan komma och behandla mig i hemmet. I går var de här för första gången, gick igenom och städade bland mina läkemedel, ändrade i min medicinering, tog blodprover, m.m.

Idag ringde läkaren. Jag hade alldeles för låg trombocytnivå. Läkaren vågade inte tömma min buk på vatten, eftersom blödningsrisken är för stor. Jag får alltså fortsätta släpa runt på en massa vätska, som trycker på olika organ. Alternativet är att läggas in på avdelning, göra massor av undersökningar och bryta ned kroppen på andra sätt. På måndag tas nytt trombocytprov. Innan dess ska jag varken ta Fragmin eller cellgifter. Ipren ska jag överhuvudtaget inte använda. Kände mig förstås nedklubbad.

Konstigt nog känner jag samtidigt lite framtidstro och energi. Buksmärtorna kommer och går. Tror jag ska kunna peta i mig lite mat ändå.

En kompis kommer snart hit med potatis, lök, ärtor, sallad m.m. från sin odlingslott.

Försöker göra yoga och gymnastik på morgonen. Blev så mycket stelare efter att jag var inlagd på avdelning. Jobbar på att bli lite mjukare och lite starkare. Ligger jag bara still så förtvinar jag snabbt. Igår tog jag 10 mg morfin och låg i sängen flera timmar på eftermiddag. Vaknade till: Tänk om jag somnar in och dör nu. Kändes tryggt, men vill ta farväl av nära och kära först. Tänker också att det finns människor som bara somnar in utan direkt förvarning, men sällan av cancer. Döden är ofta en process med längre övergång än några timmar. Jag är inte döende.

Blommande potatis från min gamla trädgård. Mums med färsk potatis oh smör

kapitalismens giriga fingrar på verkar oss alla vår vardag

Kapitalismens girighet och maktlystnad håller på att bryta ned förutsättningarna för mänsklig existens på vårt klot. Naturen utarmas och förgiftas, klimateffekterna av växthusgaser förstör förutsättningarna för att överleva för det mesta som lever idag, ekosystemtjänsterna slås sönder, m.m.

Kapitalismen och patriarkatet ökar ojämlikheten och försämrar hälsan för många. Ett samhälle som bygger sin grund i att några måste vara fattiga för att systemet ska fungera är ett sjukt samhälle. Vi bygger allt mer in oss i ett system som genomsyras av ekonomismen, istället för att bygga ett samhälle som är bra för människor och andra levande varelser. Demokratin får ständigt stå tillbaka för att öka den ekonomistiska tillväxten. Verktygen är falsk retorik. Många makthavare uttalar en sak för att det ger stöd, men konsekvenserna av besluten blir ofta något helt annat. Tilliten till samhällets och människors gemensamma förmåga att göra gott försvinner.

Kapitalismen omöjliggör t.ex. för många att uppnå ett rimligt boende. Tycker den här debattartikeln i min lokaltidning av en arkitektstuderande visar på viktiga problem, som är enkla att lösa om viljan finns.

Kapitalism och borgerlig marknadspolitik drabbar också mig som bröstcancerpatient. Mycket har blivit bättre sedan jag drabbades 1994, men politiken slår sönder de viktigaste delarna av utveckling och helhetssyn. Efter att mammografin privatiserades har de flesta fått vänta längre.

För mig tog det drygt tre veckor från jag kände två knölar i bröstet tills jag låg på operationsbordet. Nu tar det månader. Jag behövde aldrig köa och vänta. Ekonomismen styr idag sjukhusen i stället för människors hälsa.

Andra problem är privatiseringar av Apoteken och att dyrare läkemedel ska bytas ut. Servicen och tillgången till de läkemedel jag behöver fungerar sämre. Dessutom byts ständigt färg, form och namn på de läkemedel jag använder. Det tar tid och är stressande att veta när jag ska ta vad och hur de olika tabletterna ska se ut när jag ska ta mina mediciner. Med nästan 20 olika recept, där en del tas vid behov går det inte heller att göra klart i god tid. Är rädd att jag felmedicinerar.

Privata lösningar som bygger på vinst gör oss mer och mer beroende av kapitalistiska monopol idag. Vatten ses t ex som en vara och inte som en mänsklig rättighet. Nästan all organisering av aktiviteter är beroende av Facebook. Google har koll på dina behov, så att fler varor exponeras mot dig utifrån det som anses vara dina behov. Min dator föreslår vad jag ska skriva, köpa och göra. Kapitalismen och makthavare bygger ett samhälle, som styrs av vinst, istället för av dina behov. Människan har blivit till för marknaden. Först när tillräckligt många vill ha en förändring blir den möjlig. Om människor däremot bara ser till sina egna kortsiktiga behov, blir människoliv bara en kort epok på vårt klot.

Lotusblomma i botaniska trädgårdens tropiska växthus

Fler bilder från balkongen

Grövlan på väg söderut i onsdags, liksom jag

Ingen särskild vacker bild av mig i nya Stetsonhatten, men så här kan jag också se ut

Längtan

Min största kroppsliga längtan är nästan alltid att få lägga mig raklång och vila. Helst med vänner runt mig och allra helst med barn och barnbarn nära. Barn och barnbarn blir jag aldrig trött av. De ger istället massor av energi, oavsett de är glada, arga eller ledsna. Deras konflikter och ibland stubinhumör hjälper föräldrarna dem med på ett mycket konstruktivt sätt.

Däremot har jag lite egen kraft att ta mig upp och komma igång. Fastnar i viloläge, som egentligen aldrig är riktig vila. Är bara trött. Morgnarna hemma har ofta varit hemska. Jag har kräkts, hulkat och haft diarré. Känt mig som en riktigt gnällig hund. Gnytt, uttalat ”jag vill inte” och hulkat.

Orken till att blogga, läsa och ringa andra har varit minimal. Saknat drivkrafter. Kanske har det lättat något pyttelite sista två morgnarna, innan jag börjat göra mig i ordning. Har känt lite mer hopp över att något ändå ska bli bättre för en stund. (Det är inte så att allt blir sämre hela tiden, men när en del bli lite bättre försämras jag på anda sätt så helheten försämras).

Läste tidigare blogginlägg och såg alla stavfel och lite konstigheter. Funkar inget bra att blogga i sängen. Ska försöka sitta vid ett bord istället. När jag frågar min onkolog hur länge jag får leva, så svarar han att det beror på hur mycket jag rör mig och är aktiv. Följer jag min kroppsliga längtan att bara vila, så kan mitt liv ta slut väldigt fort.

Under några dagar har jag känt för att ”ge upp”. Känns meningslöst att fortsätta kämpa med mat, motion och att ”göra något”, när kilona ändå rasar, musklerna försvinner och matsmältningsproblemen bara fortsätter. Detta är ett skäl till att jag bloggat lite.

Men jag får också lite energi då och då. Vänner har hjälpt mig med växterna på balkongen, så här kommer några bilder.

Längtan för mig kan vara så mycket olika saker. Från att helt vilja lägga mig ner och ge upp till att ta ett foto på min Fredsros.

Dagens blommande Fredsros

Drygt ett dygn i Grövelsjön

Kroppen fungera bättre. Jag orkar med att umgås mycket min dotter med familj väldigt mycket och de verkar orka med mig. Vi har det bra tillsammans vilket ger styrka, energi och glädje. Jag dristade mig till att säga att ”Det här gör vi om nästa sommar.”  Fick bara jakande svar. Trodde knappt att det skulle vara möjligt att resa iväg för några veckor sedan. Är lycklig.

I övrigt åker vi hemåt i morgon.            

Däremot funkar IT och mobil dåligt. Allt tar orimligt lång tid. Somnar gång på gång, från datorn. Nu släcker jag ner för i dag. Kram

(Tyvärr så kom jag inte in på internet, vilket gjorde att jag inte kunde publicera detta, när jag var i Grövel. Igår var jag för trött. Fortsätter däremot att ha i en lycklig känsla i en trött och sliten kropp.)

Väster om Grövelsjöns fjällsttation. Nedan kommer en till Grövlan och därefter Silverfallet och Norge

14 juli o fortsatt osäkert

Mitt fortsatta liv är fortsatt osäkert. Jag har fortfarande lite kunskap om de behandlingar jag får fungerar. Började med cellgifter i tablettform i går. Har fyllt på med talk mellan lunghinnorna och hoppas att detta tätar mot lungvätskan. Det rinner fortfaranade vätska från buken. Har hittills kommit drygt 6 liter. Gjorde ont i går med alla slangar. Fick massor av morfin och var ganska borta från omvärlden. Orolig över när och var det skulle göra ont. Har sovit hårt i natt.

Min onkolog sa att det är bra om jag är uppe och går mycket. ”Sängläge = dödläge”. Känner mig piggare, har med ork idag. Hoppas kunna åka till Grövelsjön och vara där måndag, tisdag, onsdag. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas. Detta livs sist längre resa i så fall???

 Fick fina teckningar av mina barnbarn i förra veckan. Försökte men lyckades inte.

Var sin bild från mina äldsta barnbarn. Minstingen utvecklar andra sidor av sig själv.Därför lägger jag ut det jag gjort först nu. Har nyligen kommit till Grövelsjön och återkommer.

Inlagd

I går fick jag en kateder insatt för att tömma ut vätskan mellan lunghinnorna i vänster lunga. Därefter skrevs jag in på vårdavdelning 78C. Idag har jag opererat in ytterligare en kateder. Denna gång i buken. Nu får jag blod genom min port- a cut. Jag har tre olika plastslangar, två som tömmer ut kroppsvätskor och en som fyller på med nya.

En vän sa att jag liknade Frida Kahlos bilder på sig själv. Se bilder här och här. Ett myller av slangar hit och dit.

Ska börja med nya cellgifter i tablettform. Ständig vätskepåfyllnad mellan lunghinnorna beror troligen på metastastillväxt. Nu hoppas jag på att cellgifter och talk mellan lunghinnorna ska göra min kropp lite bättre fungerande. I går kollades min urinblåsa, eftersom den såg ut att vara fylld av urin. De ville sätta en urin kateter, men en ordentlig ultraljudsundersökning visade att vätskan fanns någon annanstans. I morse fick jag bukkatetern men det kom väldigt lite vätska. Visste alltså inte var vätskan fanns, fören en sjuksköterska skull ta bort den efter 10 timmar. Precis innan hon skulle dra började det rinna och nu har jag tömt på mer än 2 liter. En slang i bandaget hade legat klämd. Nu tvingas jag sova med två dränage, men det är tur att felet upptäcktes. Annars hade jag tvingats bära runt på flera liter vätska, som tryckt på olika organ.

Läkare har skrivit till sjukvårdspatrullen, så att sjukvården kan komma hem till mig istället för att jag åker till Ackis. Känns dubbelt. Skönt att enkelt kunna få hjälp, men samtidigt ett kliv nedåt i mitt livs nedförs trappa. Samtidigt sker det lite då och då positiva förändringar i det lilla. Har inte haft infektioner under naglarna på länge, hostar inte slem och näsan är ren, har inga större problem med smärta i skelettet, just nu inget ödem i handlederna och det finns säkert mer på min positiva lista.

Vart leder nästa trappa och nästa dörr?

Dörr och trappa ut från mitt gamla hus

P1 Cancerlandet nu på lördag, Almedalen och gubbstruttar

Tycker att journalisten Marcus Morey-Halldin
 tagit en bra bild på mig.

Nu ligger information om nästa avsnitt i ”Cancerlandet” ute på P1:s webbsidor. 

Lyssnar på dagens sommarpratare Daniel Sjölin. Hans beskrivning av hur smygrasism, homofobi och kvinnoförrakt grodde i honom som tonåring i början av 90-talet ger bra bilder av hur ”vi och dom” kan bli en del av människo- och samhällsföraktet. Han beskriver sitt dåvarande jag som en ytlig gubbstrutt och pappskalle.

I går lyssnade jag på Göran Hägglunds tal i Almedalen. Det var många rallarsvingar åt andra partiföreträdare. Bedrövligt. Denna gång slapp vi höra om vardagens folk, men desto mer om familjen. Familjens rätt att själva bestämma. Ställer han sig aldrig frågan om vem/vilka som bestämmer i familjen, vilka som underordnas, vem/vilka som styr över familjenormen.  Är familj alltid kopplad till femtiotalets stereotypa bilder av den största lyckan i livet? GH är i mycket som Daniel Sjölins uppmålade kulturföraktande populistiska patriarkala gubbstrutt. GH kanske behöver KD men samhället behöver inte KD. Däremot ett parti som står upp för etik och själva lever upp till en genomtänkt moral.

Hör i efterhand på Annie Lööf. Gillar att hon pratar om långsiktighet. Samtidigt blir det dubbla budskap när hon efterlyser mer reformiver. Jag tycker att alla snabba och ogenomtänkta beslut från Alliansens sida har slagit mot just hållbarheten och långsiktigheten. Mer demokrati och delaktighet för maktlösa är viktiga ingredienser för att åstadkomma ett mer hållbart samhälle, enligt Agenda 21. Klimatkrisen oroar många så där finns skäl att skynda på, men hafsigt genomförda sjukförsäkringar, A-kasseförändringar, privatiseringar, m.m. har det varit alldeles för mycket av. Oavsett politisk inriktning ska väl hållbara beslut vara välutredda ur många olika aspekter. Gillar hennes tal om frimodighet, men detta behöver kombineras med eftertänksamhet. Bra att hon framförallt är självkritisk mot Alliansen och inte skickar en massa rallarsvingar åt oppositionspartierna. Däremot är hon mycket luddig när hon kritiserar oppositionens jobbpolitik. Då för hon framförallt fram känslobudskap, där Alliansen framställs som bra och oppositionen som dålig. Centern pratar miljöpolitik, men de behöver också omsätta retoriken till faktisk handling. Det som skrämmer mig mest med centerpolitiken är att de vill flytta ännu mer makt från anställda till arbetsgivare. Maktlösa underdåniga människor är det värsta hotet mot en hållbar jobbpolitik.

Jan Björklund börjar med krigens offer och att Sverige ska vara öppet och medmänskligt. Detta behöver folkpartiet också stå upp för i Alliansen, så att dagens politik förändras. Politik handlar mycket att prioritera det viktigaste och det märks inte i regeringens politik att folkpartiet står för öppenhet och medmänskliga. Är makten viktigare än medmänskligheten? Jan Björklunds fackföreningsfientliga politik, där var och en framställs som sin egen lyckas smed, är otäck. Skrota gärna Jante och stå upp för frihet, men dölj inte maktfrågorna, oavsett det handlar om utbildningspolitik eller jobbpolitik. Elitsatsningar och att motverka Jante är helt olika saker. Vem har kompetens och kan utse en elit?  Dem som själva tror sig vara mer kompetenta och excellenta är vanligen helt blind för sina egna kompetenser. Björklund hade fula påhopp på såväl MP som V. Trist med härskartekniker, såsom förlöjligande.

Eftermiddag och tidig kväll har jag tillbringat hos en kompis i hennes trädgård. I morgon klockan tio ska jag vara på lungmottagningen för att tömma utrymmet mellan lunghinnorna på vätska.



Kan och ska en definiera vad blågult är i politiska termer ?

Lite nuläge och lite politik

Bloggade sent i går. Vaknade till några gånger på morgonen, men först vid halvtolvtiden klev jag upp ur sängen för att börja med frukosten. Varje moment tar tid. Hade ont i magen, sprang på toa, glodde stilla rakt ut i luften osv. Satt på sängen, grät, upprepade gång på gång ”jag orkar inte mer.” Buken är som en upplåst ballong, som trycker, spränger och gör mig orörlig.

Saknar energi. Allt blir besvärligt och tungt. Vid tretiden kom en kompis som ger mig tibetansk healing. Pratade om det som kändes viktigt i mitt nuläge med henne, om att vilja ge upp som växer sig starkare hos mig. Hon är bra på att lyssna hela vägen, istället för att komma med ”kloka  råd”. Så skönt med en person som finns kvar och inte är rädd för att lyssna på allt vad jag vill säga. Efter healingen fick jag lite mer energi och mår något bättre.

Så här skrev jag för ett halvår sedan utan att publicera:

”Några säger åt mig att jag har gjort mitt, nu är det andras sak att ta över. Detta budskap har jag svårt för. Tycker att en har ett ansvar för sin omvärld. Samtidigt så är det väl bara att inse att min glöd och mitt engagemang har minskat.

Plikt framför lust påverkar såväl mig själv som andra negativt. Jag tror på att framförallt följa lustprincipen och inte pliktprincipen, under förutsättning att jag tar ansvar för det jag åtagit mig. Och framförallt så vill jag inte åta mig saker för att jag tidigare i mitt liv har åtagit mig väldigt mycket. Det är viktigt att inte bara rulla på i gamla hjulspår utan istället inse att när jag förändras så gör jag på andra, nya sätt utifrån nya plattformar i livet. Om detta sedan har med ålder, sjukdom eller livssituation att göra vet jag inte.”

Nu känns det som att det är dags att avveckla många saker. Jag har kanske gjort mitt, men detta gjort mitt kommer från min egen inre trötthet. Jag vill inte få sådana etiketter på mig påklistrade av andra. Jag tillåter mig att vackla lite hit och dit och försöker undvika skygglappar.

För övrigt så var det framförallt två intressanta artiklar i Fria tidningen från igår. Den ena innehöll befogad kritik mot Miljöpartiet för att de svikit i flyktingpolitiken för att själva få mer makt. Det finns en majoritet för en bättre flyktingpolitik i riksdagen. KD, Fp, S, MP och V kan driva igenom radikalare beslut som bättre överensstämmer med alla konventioner om mänskliga rättigheter och stödja de landsting som är steget före.

Tyvärr är tidningen ofta sen med att lägga ut på webben. Debattartikeln heter ”Det finns inga halva människor som klarar sig på halva rättigheter”. Den är skriven av aktiva i asylgruppen Lund.

En fokusartikel hette ”I Linköping frodas allmänningarna”. Studenter gör saker utan ersättning för att skapa olika former av gemenskaper utan krav betalning från den enskilde. En följer lustprincipen i sitt arbete. Läs mer på Skapa Allmänningar.

Jag har tidigare bloggat  om liknande aktiviteter i Uppsala. Härligt med människor som skapar alternativ till egoism, konsumtion och individualism.

Vitklöver som samarbetar och ger näring istället för att suga ut

Demokrati och maktdelning

Makt korrumperar. Därför är det i alla sammanhang viktigt med maktdelning. Det är ett genomgående tema i mitt demokratiska tänkande som återkommer i många bloggar och en nödvändig utgångspunkt för allt politiskt arbete. Politiska partier ska ha ett genomtänkt program för helheten, anser jag. Inte vara en intresseförening för vissa grupper.

Det finns så mycket som visar på att alla människor mår bra av jämlikhet. Jämlikhet kräver omfördelning från rik till fattig. Därför är jag socialist. Jämlikhet åstadkoms inte genom att gynna girighet och egoism hos människor. Därför är jag antikapitalist. Jämlikhet kan vi inte åstadkomma i ett patriarkalt, heteronormativt och rasistiskt samhälle. Därför tror jag på intersektionalitet, på att stödja den maktlösa i att få stärka sina positioner.

Jag känner mig ofta ganska ensam med dessa tankar. Partiföreträdare bygger mycket om ”vi och dom”, ju större parti desto mer ”vi och dom”, ju mer av högerparti desto mer av ”vi och dom”. Har nu lyssnat på både Löfven och Reinfeldt Almedalen och gläds åt att "vi och dom" inslagen är få. Klockan går och jag hinner inte få fram den helhets- och rättvisande bild jag tänkt. Därför får jag fortsätta på tråden Almedalen senare.

Löfven var saklig och konstruktiv, men jag hade önskat mer om demokrati och maktfrågor. Begreppet hållbar frihet kändes kryptisk. Hållbart för vem? Gillade miljöinriktningen, men inte den politiska helheten. Men han hade några slängar åt regeringen och särskilt åt moderaterna, som inte kändes särskilt ideologiska:

”Löfven kritiserade regeringen för att förslaget om yrkesintroduktion, kombinerade jobb och utbildning för unga, kommer tidigast 2014.

– Återigen skjuter man reformer på framtiden och det här visar att Moderaterna inte ser arbetslösheten som ett samhällsproblem, utan som en valfråga.”

Reinfeldt kom med första slängen mot S efter fyra minuter. Han är också relativt saklig, men vill tona ned ojämlikheten mellan arbetarklass och medel/överklass. Tänker att han har vissa intersektionella ansatser i sitt tal men utan att prata demokrati och maktfrågor.

S och M tävlar om samma väljare och verkar ha ganska likvärdig människosyn.

Irisar och liljor har olika färg men är anars ganska lika.

Döden är livsviktig

Nyss hemkommen efter ett litet besök hos avlägsna släktingar kastar jag mig över det lilla häftet ”Jag vill dö hemma ” av Kerstin Histrup. På baksidan finns Elisabeth Kübler- Ross citerad ”Döden är livsviktig”. Likaså Sogyal Rinpoche ”I själva verket finns det ingen större gåva vi kan skänka en annan människa än att hjälpa henne att dö väl”. Sogyal har skrivit den tibetanska livs- och dödsboken och citatet är säkert hämtat därifrån.

Det tar en knapp timme att läsa dessa 33 sidor. Allt är intressant, enkelt och lättillgänglig Kerstin avslutar med orden ”Att våga möta döden är det absolut viktigaste jag gjort i hela mitt liv. Att jag vågade ta döden i handen har förändrat mig på ett djupt plan, det har gett mig självrespekt, mod och styrka att med tillit och öppenhet möta livets irrvägar och skiftningar.”

Kerstin Histrup berättar om det hon och hennes två vuxna barn går igenom tillsammans med Kerstins man, barnens pappa som dör av cancer i magsäcken.  Han dog hemma omgiven av nära släkt och vänner.

Det mest tänkvärda hon skriver tycker jag är”Jag har lärt mig att aldrig underskatta mina barn. Jag har omvärderat hela min föräldraroll från att ha varit en styrande, kontrollerande och överbeskyddande mamma till att mer bli en medmänniska.

En märkbar förändring är att vi var tvungna att finna nya positioner i familjen.  Balansen och jämvikten förändrades när Tord försvann. Med Tords död dog också något i oss, de gamla banden mellan oss dog till förmån för att en helt ny gemenskap sakta växte fram, nu baserad på icke-materialistisk grund. När vi var tillsammans och kämpade med liv och död skapades en andlig kärna, en stabil grund, vi fick en gemensam upplevelse som vi alltid kan gå tillbaka till och minnas och hämta kraft ifrån.”

Jag har varit på Ackis idag, eftersom jag har andningssvårigheter. Har gjort lungröntgen. Vattnet mellan lunghinnorna i vänster lunga är tillbaka. Jag ska tömmas igen på tisdag klockan tio. Då ska de också spruta in ett ämne i lunghinnorna som gör att lungan tätas, som ett slags klister. Främsta skälet till allt vattnet är nog små metastaser i lunghinnorna. De syns inte på röntgen, men omsätts snabbt och lämnar ifrån sig mycket vätska. Om detta går att behandla kunde inte läkaren jag träffade svara på. Jag har alltså igen fått tunga besked. ”Döden är livsviktig”.

Nepeta från min gamla trädgård. De är vackra och planteras ofta tillsamman med rosor. Några enskilda blommor är i knopp, andra döende eller mitt i livet. Vi behöver varandra och alla har något att ge.

Mer om kroppskänslor

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Fredens Hus i Uppsala 27 majutställningen och diskussionsövningarna HETERO&ETNONORM med bilder av Elisabeth Ohlson Wallin. Denna bild berör mig särskilt starkt. Texten i den lilla broschyr som jag fått frågar: Är alla mäniskor sensuella? Alla människor kan ge och få kärlek och bekräftelse, närhet och värme. Normen däremot tillåter inte alla att vara sexuella – eller sensuella.

Jag har tidigare skrivit bloggen ”Tacktal till min kropp”

Min kropp är idag ganska lik personernas kroppar på bilden. Ibland granskar jag kroppen kritiskt, men Elisabeth Ohlssons bild hjälper mig också att tycka om min kropp.

Tidigare såg min kropp helt ut som normen, nu avviker den väldigt mycket från hur 58-åriga kvinnor brukar se ut. Ser mer ut som en blandning av elefant (avsaknaden av en rumpa med muskler att sitta på), fågelunge (kloliknande fingrar, stora skulderblad och tunna axlar) och ett svältande barn (en utstående mage och pinniga ben).

Tack Elisabeth Ohlson och Fredens Hus. Bilden hjälper mig att tycka om min nuvarande kropp.

Motorstopp i min huvudknopp

Det finns många härliga barnböcker. En av mina favoriter är Gunilla Bergsströms Bill och Bolla för barn i åldern 6 – 9 år. Bill får en lillasyster. Bolla växer för var dag, men inte till förståndet. Hon blir på sitt eget vis och inte lik någon annan. Bill är ”så klok och hon en stolla". Tog med boken en gång till en högstadieskola jag jobbade på, kanske var det när vi pratade om CP-skador i biologin. Minns bara att några av mina elever också sög i sig av bokens innehåll. En mening sitter extra djupt, nämligen när Bill säger om Bolla att hon har ”fått motorstopp i sin huvudknopp.” Sådan kände jag mig när det gäller dagens bloggande, det var stopp. Men så kom de där raderna om motorstopp in i mina tankar så nu kom orden.

Har fortsatt läsa Dag Hammarsköld.

”Hållning som villkor för hälsa – något annat, något helt annat än det skal av hårdhet inom vilket vi söker skydd i vår hållningslöshet”.

Tänker på gårdagens gymnastik, där det gällde att visa att en hade kontroll över sin kropp. Kontroll över kroppen som var en fiende som skulle tuktas. Vissa kroppshållningar skulle bekämpas istället för att lära sig rörelseglädje och kroppskärlek. Hållningen byggdes upp utifrån av andras krav, istället för att hitta en inre djupare hållning. Ett skal av hårdhet, istället för en tillit till andra. Skydda det egna jaget mot andras kritiska blickar och granskningar genom att bygga murar, istället för att visa ödmjukhet och egna skavanker. Skalet av hårdhet kan också byggas för att dölja den egna hållningslösheten, istället för att ta tag i den egna etiken och moralen. Dessa tankar föds av DH:s rader. Liksom ett avståndstagande till patriarkatet.

Gunilla Bergströms barnböcker står sig bra som mänskliga motkrafter till patriarkatets hårdhet och hållningslöshet.

I eftermiddag har jag haft det skönt hos min syster. Suttit i härlig varm sol, tittat på havet och viftat på tårna. Sover över här i natt.

Kaprifol mot min gamla husvägg

Hitta rätt

Gjorde frukost vid niotiden. Sedan har jag, gjort yoga, läst lite tidning, ringt vänner, bokat tid för bilen, wordfuelat, satt på diskmaskinen, klivit upp ur sängen, badat och klippt naglarna. Dessutom legat mycket och bara glott rakt ut. Nu är klockan halv två och jag sitter i soffan. Har läst lite i Dag Hammarskjölds vägmärken.

Bild från Åre

”Alltjämt frågande
skall jag vara framme,
där livet klingar ut -
en klar enkel ton i tystnaden”.

”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt”

”Han stod rak – som en snurra så länge piskan viner. Han var blygsam – i kraft av robusta överlägsenhetskänslor. Han var icke anspråksfull: Vad han strävade efter var endast frihet från oro, och andras nederlag gladde honom mer än egna segrar. Han räddade livet genom att aldrig våga det. – Och klagade över att han inte var förstådd!”

Detta är ett litet utplock som har något att säga just mig. Var inte rädd utan våga. Och om jag inte vågar, så ska jag inte skylla på att andra inte förstår.

Första strofen jag valt att citera - om att vara framme där livet klingar ut som en enkel klar ton i tystnaden – är vacker. Jag vill vara en enkel klar ton som klingar ut i en tystnad.  Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men orden andas frid och rymd för mig.

Som jag började med känner jag mig klumpig, stel och oerhört långsam. För länge sedan levde jag nära en vän som hade självmordstankar. Jag tyckte mig se skillnader mellan att vilja fly från detta liv och att vilja dö. När det också blev tungt för mig kunde jag lägga mig i en snödriva och tänka att nu somnar jag in för gott, nu orkar jag inte mer.

”Ack så skönt, slumra in, i bädden så fin,
som blomman på äng, i en gungande säng.
Och guds änglar de små, breda vingarna ut,
och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.”

Denna visa är för barn som ska sova, men orden slumra in leder också mina tankar till att få dö stillsamt. Ibland känner jag en längtan efter att få slumra in. Det är skönt att döden finns, när kroppen blir för trött, när intellektet inte orkar hålla ihop tankarna och när mitt liv känns för tungt att leva. Just nu känns döden som en vän. Jag tror inte att jag vill kämpa så länge till, men som DH skrev

”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt”

När jag just klivit upp från mitt bad ringde min dotter. Hon har fått jobb som sjuksköterska från 1 september på avdelning 78B. Det finns två onkologiska sjukvårdsavdelningar på Akademiska sjukhuset, 78B och 78C. Jag har vart inlagd på båda och min dotter gjorde praktik på 78B. Hon trivdes bra med arbetsuppgifterna och personalen.

 Jag har bloggat flera gånger om de onkologer jag träffat och kulturen känns väldigt prestigelös. Jag är så glad för att hon fått jobb, men också för att hon inte drar sig för att arbeta med cancerpatienter p.g.a mig. För mig bekräftar det att vi har en bra och öppen relation och kan lita på varandra. Kanske kommer jag att dö på en av dessa två avdelningar, men det är inte därför jag är glad över att min dotter ska jobba där. Det fysiska omhändertagandet av mig ska naturligtvis skötas av dem som tilldelats mig. Däremot blir den känslomässiga närheten så mycket större, när min dotter inte visar någon rädsla för min sjukdom, oavsett hon jobbar på kontor, förskola eller canceravdelning.

Blommande lin och prästkragar i min gamla  trädgård

Lite om demokrati och hållbar utveckling och om dagens ickegörande

Lyssnar på ett gammalt reportage från konflikt om Guantanamo-fången Adil Hakimjans öde.
Många oskyldiga har kommit att gripas sedan den elfte september 2001. För uiguren Adil Hakimjan från västra Kina ledde kriget mot terrorismen till fyra och ett halvt år i amerikansk fångenskap, ofrivillig deportering till ett land han inte fick lämna och ett liv utan sin fru och sina tre barn. Busch krig mot terrorism har drabbat och dödat många oskyldiga.

Just nu funderar jag på vad alla USA:s terrorhandlingar leder till, i form av brist på demokrati och kränkning av mänskliga rättigheter. Men våldet och kränkningarna kommer inte bara från USA och demokratiföraktet föds och frodas på många håll, även om dem som göder detta förakt och kränkningar tror sig vara goda demokrater. Tillsammans får alla stora och små handlingar i människors vardag stor betydelse.

Här kommer en lista över såväl stort som smått elände:

• Amerikanska militärer dödar oskyldiga från en helikopter i Irak
• Amerikanska drönare dödar civila i Pakistan och Afghanistan
• Israeliska drönare dödar civila palestinier i Gaza och på Västbanken. Troligen även iranier.
• För USA, Ryssland och Kina är kontakterna med en del despoter viktigare än mänskliga rättigheter och skydd för civila. Carl Bildt och Göran Persson har uttalat sig om att stabiliteten i Libyen och Kina är viktigare än mänskliga rättigheter.
• Flyktingar i överfyllda båtar tillåts drunkna i Medelhavet, trots att hjälpen finns inom räckhåll. Läs mer om flyktingar i min blogg Fort Europa
• I många fängelser i såväl väst som öst sitter häktade och fängslade människor år efter år utan demokratiska rättsprocesser.
• Människor med civilkurage som står upp för MR tvingas gå under jorden och tystas för att det är svårt att få asyl.
• När de två svenska journalisterna greps i Etiopien var Bildts första kommentar att UD avråder från resor i området och beklagade att de två tog sig in i "ett farligt område”. Läs gärna Maria-Pia Boëthius krönika om Carl Bildt uppdrag och agerande i f.d. Jugoslavien
• Makten hänvisar till tyst diplomati och låter sedan bli att agera för MR. Gäller såväl Sverige som många andra länder.
• Jag tänker också på svenska regeringars agerande. S-regeringen med Anna Lindh som högst ansvarig skickade tillbaka två Egyptier till fängelse och tortyr. En ansvarig s-minister satte i gång klappjakten på apatiska flyktingbarn och deras föräldrar. Nuvarande regering utvisar romer som underhåller på gator och torg, vilket är emot EU:s regler och svensk lag. HBT-personer utvisas till länder där deras liv riskeras, liksom ensamma gamla, sjuka och människor som torteras av hemlandets regimer p.g.a. politiska aktiviteter för fred och demokrati.
• Reinfeldt anser att tillväxt i Sverige är mycket viktigare än att oskyldiga människor dödas av svensktillverkade vapen i diktaturstater. Tillväxt är viktigare än allas fred och frihet.
• Svensk polis tillåts gång på gång gripa, misshandla, och omhänderta oskyldiga. Ofta har dessa gripanden med ålder, hudfärg eller religion att göra. Rasitiska poliser får fortsätta agera.
• Partiegoismen är tyvärr ofta viktigare i såväl Sverige, som i de flesta andra s.k. demokratier än MR och demokrati, men det finns artskillnader.
• Lögner och halvsanningar är viktigare än etik och moral.
• Patriarkatet göds och frodas i bred samverkan medmakthavares korruption, krav på underordning och hot och våld. Läs gärna min blogg om en maskulinitet som gör att våldet göds.

Denna lista blev lång, tung, förenklad och svartvit. Samtidigt är värden varken statisk eller svartvit. Snabba förändringar leder sällan till hållbara förändringar och mer demokrati. Makthavare har större ansvar, men alla har ett ansvar. Det är i min och i din vardag du och jag kan förändra, inte i de stora och pompösa. Gräv där du står och glöm inte att granska hur du agerar.

Viktiga beslut måste förankras och människor göras delaktiga. Det går att bygga en hållbarare värld, men det kräver uthållighet och insikten att vägen är minst lika viktig som målet. Även om syftet är gott, så blir det aldrig hållbart om en inte agerar utifrån etik och moral. Däremot tror jag vi som vill ha en bättre värld inte ska vara rädda för att ta strid ibland istället för att kompromissa. Makten vill fortsätta ha makt och tyvärr också om det innebär inskränkningar i demokratin.

Ibland behövs förenklade uppdelningar i vi och dom, men det gäller att inte stigmatisera och stereotypisera för då låser vi in grupper i fasta positioner och motverkar den positiva förändring som är möjlig överallt.

 (Ibland när jag skriver så här känner jag mig som en predikant, men för mig är detta sätt att skriva att föra fram vad jag tänker, inte som sanningar utan som just mina tankar utifrån min kunskap och erfarenhet. Framför datorn är en ju också ensam och när ingen kommenterar finns det ingen att föra samtal med)

För övrigt valde jag i morse att ligga kvar i sängen, äta frukost, läsa tidning tills jag fick lust kliva upp. Då var klockan över fyra. Mitt enda inbokade måste var att betala räkningar. Tyvärr fick jag kräkanfall vid sextiden, så mathållningen har varit usel. Nu ska jag göra mig en hallonsmoothie med yoghurt och grädde. Hoppas det funkar.

Läste om en kvinna om bröt upp gräsmattan och bytte gräs mot kattfot. Tänk om alla kunde gå barfota i naturen på mjuka underlag istället för att svenska eller andra minor är gömda i det mjuka sköna för tillväxtens skull.
I min trädgård ledde varjefall artikeln till några inköpta plantor som fick sprida sig av egen kraft