Idag ringde läkaren. Jag hade alldeles för låg trombocytnivå.
Läkaren vågade inte tömma min buk på vatten, eftersom blödningsrisken är för
stor. Jag får alltså fortsätta släpa runt på en massa vätska, som trycker på olika
organ. Alternativet är att läggas in på avdelning, göra massor av
undersökningar och bryta ned kroppen på andra sätt. På måndag tas nytt
trombocytprov. Innan dess ska jag varken ta Fragmin eller cellgifter. Ipren ska
jag överhuvudtaget inte använda. Kände mig förstås nedklubbad.
Konstigt nog känner jag samtidigt lite framtidstro och
energi. Buksmärtorna kommer och går. Tror jag ska kunna peta i mig lite mat
ändå.
En kompis kommer snart hit med potatis, lök, ärtor, sallad
m.m. från sin odlingslott.
Försöker göra yoga och gymnastik på morgonen. Blev så mycket
stelare efter att jag var inlagd på avdelning. Jobbar på att bli lite mjukare
och lite starkare. Ligger jag bara still så förtvinar jag snabbt. Igår tog jag
10 mg morfin och låg i sängen flera timmar på eftermiddag. Vaknade till: Tänk om
jag somnar in och dör nu. Kändes tryggt, men vill ta farväl av nära och kära
först. Tänker också att det finns människor som bara somnar in utan direkt
förvarning, men sällan av cancer. Döden är ofta en process med längre övergång
än några timmar. Jag är inte döende.
 |
| Blommande potatis från min gamla trädgård. Mums med färsk potatis oh smör |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar