P1 Cancerlandet nu på lördag, Almedalen och gubbstruttar

Tycker att journalisten Marcus Morey-Halldin
 tagit en bra bild på mig.

Nu ligger information om nästa avsnitt i ”Cancerlandet” ute på P1:s webbsidor. 

Lyssnar på dagens sommarpratare Daniel Sjölin. Hans beskrivning av hur smygrasism, homofobi och kvinnoförrakt grodde i honom som tonåring i början av 90-talet ger bra bilder av hur ”vi och dom” kan bli en del av människo- och samhällsföraktet. Han beskriver sitt dåvarande jag som en ytlig gubbstrutt och pappskalle.

I går lyssnade jag på Göran Hägglunds tal i Almedalen. Det var många rallarsvingar åt andra partiföreträdare. Bedrövligt. Denna gång slapp vi höra om vardagens folk, men desto mer om familjen. Familjens rätt att själva bestämma. Ställer han sig aldrig frågan om vem/vilka som bestämmer i familjen, vilka som underordnas, vem/vilka som styr över familjenormen.  Är familj alltid kopplad till femtiotalets stereotypa bilder av den största lyckan i livet? GH är i mycket som Daniel Sjölins uppmålade kulturföraktande populistiska patriarkala gubbstrutt. GH kanske behöver KD men samhället behöver inte KD. Däremot ett parti som står upp för etik och själva lever upp till en genomtänkt moral.

Hör i efterhand på Annie Lööf. Gillar att hon pratar om långsiktighet. Samtidigt blir det dubbla budskap när hon efterlyser mer reformiver. Jag tycker att alla snabba och ogenomtänkta beslut från Alliansens sida har slagit mot just hållbarheten och långsiktigheten. Mer demokrati och delaktighet för maktlösa är viktiga ingredienser för att åstadkomma ett mer hållbart samhälle, enligt Agenda 21. Klimatkrisen oroar många så där finns skäl att skynda på, men hafsigt genomförda sjukförsäkringar, A-kasseförändringar, privatiseringar, m.m. har det varit alldeles för mycket av. Oavsett politisk inriktning ska väl hållbara beslut vara välutredda ur många olika aspekter. Gillar hennes tal om frimodighet, men detta behöver kombineras med eftertänksamhet. Bra att hon framförallt är självkritisk mot Alliansen och inte skickar en massa rallarsvingar åt oppositionspartierna. Däremot är hon mycket luddig när hon kritiserar oppositionens jobbpolitik. Då för hon framförallt fram känslobudskap, där Alliansen framställs som bra och oppositionen som dålig. Centern pratar miljöpolitik, men de behöver också omsätta retoriken till faktisk handling. Det som skrämmer mig mest med centerpolitiken är att de vill flytta ännu mer makt från anställda till arbetsgivare. Maktlösa underdåniga människor är det värsta hotet mot en hållbar jobbpolitik.

Jan Björklund börjar med krigens offer och att Sverige ska vara öppet och medmänskligt. Detta behöver folkpartiet också stå upp för i Alliansen, så att dagens politik förändras. Politik handlar mycket att prioritera det viktigaste och det märks inte i regeringens politik att folkpartiet står för öppenhet och medmänskliga. Är makten viktigare än medmänskligheten? Jan Björklunds fackföreningsfientliga politik, där var och en framställs som sin egen lyckas smed, är otäck. Skrota gärna Jante och stå upp för frihet, men dölj inte maktfrågorna, oavsett det handlar om utbildningspolitik eller jobbpolitik. Elitsatsningar och att motverka Jante är helt olika saker. Vem har kompetens och kan utse en elit?  Dem som själva tror sig vara mer kompetenta och excellenta är vanligen helt blind för sina egna kompetenser. Björklund hade fula påhopp på såväl MP som V. Trist med härskartekniker, såsom förlöjligande.

Eftermiddag och tidig kväll har jag tillbringat hos en kompis i hennes trädgård. I morgon klockan tio ska jag vara på lungmottagningen för att tömma utrymmet mellan lunghinnorna på vätska.



Kan och ska en definiera vad blågult är i politiska termer ?