Motorstopp i min huvudknopp

Det finns många härliga barnböcker. En av mina favoriter är Gunilla Bergsströms Bill och Bolla för barn i åldern 6 – 9 år. Bill får en lillasyster. Bolla växer för var dag, men inte till förståndet. Hon blir på sitt eget vis och inte lik någon annan. Bill är ”så klok och hon en stolla". Tog med boken en gång till en högstadieskola jag jobbade på, kanske var det när vi pratade om CP-skador i biologin. Minns bara att några av mina elever också sög i sig av bokens innehåll. En mening sitter extra djupt, nämligen när Bill säger om Bolla att hon har ”fått motorstopp i sin huvudknopp.” Sådan kände jag mig när det gäller dagens bloggande, det var stopp. Men så kom de där raderna om motorstopp in i mina tankar så nu kom orden.

Har fortsatt läsa Dag Hammarsköld.

”Hållning som villkor för hälsa – något annat, något helt annat än det skal av hårdhet inom vilket vi söker skydd i vår hållningslöshet”.

Tänker på gårdagens gymnastik, där det gällde att visa att en hade kontroll över sin kropp. Kontroll över kroppen som var en fiende som skulle tuktas. Vissa kroppshållningar skulle bekämpas istället för att lära sig rörelseglädje och kroppskärlek. Hållningen byggdes upp utifrån av andras krav, istället för att hitta en inre djupare hållning. Ett skal av hårdhet, istället för en tillit till andra. Skydda det egna jaget mot andras kritiska blickar och granskningar genom att bygga murar, istället för att visa ödmjukhet och egna skavanker. Skalet av hårdhet kan också byggas för att dölja den egna hållningslösheten, istället för att ta tag i den egna etiken och moralen. Dessa tankar föds av DH:s rader. Liksom ett avståndstagande till patriarkatet.

Gunilla Bergströms barnböcker står sig bra som mänskliga motkrafter till patriarkatets hårdhet och hållningslöshet.

I eftermiddag har jag haft det skönt hos min syster. Suttit i härlig varm sol, tittat på havet och viftat på tårna. Sover över här i natt.

Kaprifol mot min gamla husvägg