Döden är livsviktig

Nyss hemkommen efter ett litet besök hos avlägsna släktingar kastar jag mig över det lilla häftet ”Jag vill dö hemma ” av Kerstin Histrup. På baksidan finns Elisabeth Kübler- Ross citerad ”Döden är livsviktig”. Likaså Sogyal Rinpoche ”I själva verket finns det ingen större gåva vi kan skänka en annan människa än att hjälpa henne att dö väl”. Sogyal har skrivit den tibetanska livs- och dödsboken och citatet är säkert hämtat därifrån.

Det tar en knapp timme att läsa dessa 33 sidor. Allt är intressant, enkelt och lättillgänglig Kerstin avslutar med orden ”Att våga möta döden är det absolut viktigaste jag gjort i hela mitt liv. Att jag vågade ta döden i handen har förändrat mig på ett djupt plan, det har gett mig självrespekt, mod och styrka att med tillit och öppenhet möta livets irrvägar och skiftningar.”

Kerstin Histrup berättar om det hon och hennes två vuxna barn går igenom tillsammans med Kerstins man, barnens pappa som dör av cancer i magsäcken.  Han dog hemma omgiven av nära släkt och vänner.

Det mest tänkvärda hon skriver tycker jag är”Jag har lärt mig att aldrig underskatta mina barn. Jag har omvärderat hela min föräldraroll från att ha varit en styrande, kontrollerande och överbeskyddande mamma till att mer bli en medmänniska.

En märkbar förändring är att vi var tvungna att finna nya positioner i familjen.  Balansen och jämvikten förändrades när Tord försvann. Med Tords död dog också något i oss, de gamla banden mellan oss dog till förmån för att en helt ny gemenskap sakta växte fram, nu baserad på icke-materialistisk grund. När vi var tillsammans och kämpade med liv och död skapades en andlig kärna, en stabil grund, vi fick en gemensam upplevelse som vi alltid kan gå tillbaka till och minnas och hämta kraft ifrån.”

Jag har varit på Ackis idag, eftersom jag har andningssvårigheter. Har gjort lungröntgen. Vattnet mellan lunghinnorna i vänster lunga är tillbaka. Jag ska tömmas igen på tisdag klockan tio. Då ska de också spruta in ett ämne i lunghinnorna som gör att lungan tätas, som ett slags klister. Främsta skälet till allt vattnet är nog små metastaser i lunghinnorna. De syns inte på röntgen, men omsätts snabbt och lämnar ifrån sig mycket vätska. Om detta går att behandla kunde inte läkaren jag träffade svara på. Jag har alltså igen fått tunga besked. ”Döden är livsviktig”.

Nepeta från min gamla trädgård. De är vackra och planteras ofta tillsamman med rosor. Några enskilda blommor är i knopp, andra döende eller mitt i livet. Vi behöver varandra och alla har något att ge.