Tankar efter gårdagens blogg

Jag vill ofta hitta nyanserna i mina texter och samtidigt stå upp för de värderingar jag är trygg i. I denna blogg för jag fram mina synpunkter. Jag representerar alltså bara mig själv.

I mitt jobb lyfter jag fram det min organisation tagit beslut om, demokratiskt tagna beslut i olika parlamentariska församlingar, kunskaper som är vetenskapligt förankrade och det jag hittarhos olika statliga myndigheter.

Närjag var kommunalråd för vänsterpartiet var det partiets politik och i vissa fall majoritetens ställningstaganden jag stod upp för. Som kommunalråd för vänsterpartiet hade jag nog inte gått lika långt i min kritik av mansjouren.

Efter att jag skrivit färdigt bloggen funderade jag mycket runt dikotomier. Kanske använde jag ordet på ett tveksamt sätt. Ordföranden framförde att mansjouren inte vill falla in i falska dikotomier och ändå påstår jag att jouren gör det. Jag upplever att det under ytan i såväl texter som argumentation finns en osynlig uppdelning, där kvinnor blir accepterade enbart om de underordnar sig männens definitioner av verkligheten. Ska nog däremot vara försiktig med att använda ordet dikotomi, när det handlar om osynliga uppdelningar. Bättre att prata om mäns homosocialitet i dessa sammanhang. Läs mer om homosocialitet på tidigare blogg

Tycker att Machofabriken har flera bra filmer som visar hur olika kategorier utesluts i de osynliga uppdelningar av vi och dom som ständigt görs. Logga in och titta på garagebandet. Även filmen Invald som jag bloggade om tidigare  tar upp detta tema

I webbtidningen Feministiskt perspektiv hittar jag en intressant artikel från ett 30-årsjubileum för feminister från hela Latinamerika och Karibien “Att lösa knutar och knyta på nytt”
Några meningar ur artikeln av Sissela Nordling Blanco:

”En fortsatt utvidgning eftersträvas, men samtidigt poängteras vikten av att inte låta målet stanna vid att ”få in” vissa kroppar och låta de förkroppsliga mångfald, utan att göra upp med de strukturella hindren och knutarna som finns i vägen för olika subjekt att inta en plats i feminismen och omformulera den. Kännetecknande för forumet verkade vara förståelsen av feminism som en rörelse i konstant förändring och utveckling utan en fast inre kärna, samt en rörelse som inte existerar i ett vakuum, utan som korsas av och sammanfaller med rörelser mot andra former av diskriminering och ojämlikhet. ”

Håller med författaren om att vi har mycket att lära och tror att många manligt könskodade organisationer har ännu mer att lära av detta.
Inriktningen har också likheter med Occupyrörelsen, som inte heller vill definiera några entydiga krav riktade mot andra utan ser sig som en öppen odogmatisk rörelse för rättvisa och solidaritet.