Kommentarer, mansjouren och kostnader för mäns våld

Det är inte så ofta jag får kommentarer på min blogg, men det händer. Jag ser fem olika typer av kommentarer:

1. Uppmuntrande och stödjande kommentarer, som framförallt berör min hälsa. Oftast kvinnor.

2. Politiska kommentarer från vänstermänniskor som har andra åsikter än mig. Framförallt män.

3. Kommentarer från personer som jag nämnt i bloggen. Två män

4. Män som anser att det största jämställdhetsproblemet är männens sårbarhet och att män diskrimineras. Troligen bara män

5. Rasistiska och främlingsfientliga kommentarer. Troligen bara män.

Kommentarer enligt punkt 1-3 är alltid roliga att få. Tidigare har jag bloggat om kommentarer enligt punkt 5
Senast jag fått kommentarer är på bloggen Kompromisser, dikotymisering och intersektionalitet
De nya kommentarerna berör det jag skrev om Uppsala mansjour. En är skriven i en mycket otrevlig ton, med de avslutande orden

”Dags för dig att slakta din heliga ko och omfamna verkligheten som den verkligen ser ut. Fram till dess att du gjort det är du bara en liten lort.”

Jag har möjlighet att välja om jag ska publicera kommentarer. Är intresserad av samtal och åsikter från andra som delar mina grundläggande värderingar om jämlikhet och demokrati. Valde ändå att publicera denna kommentar för att visa på inlägg som vill pådyvla värden sina sanningar. Är däremot inte beredd att lägga en massa tid på att bemöta personer som inte är intresserade av att veta hur jag tänker, utan bara vill synas själva. Därför publicerar jag inte alla kommentarer. Personer som inte är ett dugg intresserade av mina åsikter kan skriva på andra fora.

Har också fört något som mer liknar ett samtal med Mats på Uppsala Mansjour. Han har bl.a. reagerat på att jag tycker att mansjouren i Uppsala har en tendens att dikotymisera könen och skriver så här.

”Uppsala Mansjour har en stark idé om att vi inte ska falla in i falska dikotomier och detta återspeglas i handling genom att vi tar emot samtliga grupper i samhället oberoende av kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning mm. Det är alltså utifrån din text ett falskt påstående.”

Mansjouren förnekar könsmaktsordningen. Jouren har enbart med det ena könet i sitt namn. På webbsidan synliggörs män och mäns problematik. Mansjouren har gång på gång i olika fora fört fram att män diskrimineras eftersom mansjouren enbart får 50 000 kronor i bidrag, medan jouren påstår att kvinnojourer får 9 miljoner kronor. Nu har jag letat på Uppsala kommuns webbsidor för att hitta hur medlen fördelas. Årets beslut är inte justerat och utlagt. Förra årets beslut innebar att mansjouren fick 50 000 kr, kvinnojouren 1010 000 kr och mansmottagningen 220 000 kr. Dessutom fick Brottsofferjouren som vänder sig till både män och kvinnor 300 000 kr. Män står för den absoluta merparten av allt våld, enligt WHO för 90-95procent av allt våld i världen. Enligt en beräkning socialstyrelsen gjort 2007så kostar mäns våld mot kvinnor i Sverige ungefär 1,5 miljarder kronor.

Uppsala har ett särskilt skyddat boende Siri, där kvinnor och barn som är hotade och måste fly från mäns våld tillfälligt kan få skydd. Undrar om Siri ingår i Mats Linds beräkning av stöd till kvinnojourer? Uppsala kommun har också en särskild verksamhet för barn Trappan, som bland annat stöder barn som själva varit utsatta för våld eller bevittnat våld. Jag konstaterar att mäns våld mot kvinnor kostar Uppsala kommun åtskilliga miljoner kronor utöver att det kostar i form av enskilda personers skada och lidande.

”Du behöver inte ha någon teori om omvärlden för att kunna hjälpa, du behöver bara hjälpa. Med dessa enkla ord så hoppas jag att nästa gång du nämner vårt namn så kan du ta reda på fakta och om du bara är ute efter att kasta invektiv alternativt förlägga Oss i något anti-fack så har du i alla fall nu möjligheten att ta reda på fakta. Det kan säkert vara till fördel för dig om dina argument skall vara trovärdiga.”

Detta sista inlägg från Mats är hårdare i tonen än de tidigare inläggen. Jag tänker att detta beror på att jag inte varit tillräckligt ödmjuk, underordnat mig männen, mansnormen och Mansjourens ”fakta”. Efter Mats kommentarer har det blivit ännu tydligare för mig att mansjouren dikotymiserar könen, på så sätt att de bara ser kategorin mäns behov. Sedan påstås även kvinnor vara välkomna, men vad välkomnas de till?

Jag anses inte behöva ha några teorier utan bara hjälpa. Är det något som kännetecknar många kvinnor historiskt så är det att inte ha några teorier utanför mansnormen, utan finna sig i könsmaktsordningen och just bara hjälpa.

Tänker också på Buschs ord när han var USA:s president, nämligen att den som inte stöder oss är emot oss.

Tycker att det är betydligt bättre om mansjouren samarbetar med kvinnojouren, brottsofferjouren, mansmottagningen och Uppsala stadsmission för att med väl underbyggda fakta och ett professionellt förhållningssätt motverka allt våld i samhället, varav den absoluta merparten begås av män. Förebyggande arbete för att minska mäns våld mot kvinnor behövs, liksom stöd och skydd för alla brottsoffer.