Modiga kvinnor och fega gubbar

Lyssnade på Maud Olofsson när hon förnekade att hon blivit informerad innan Vattenfalls VD:ar fick sina fantasifallskärmar. Jag tror henne. Tror att gubbarna gått bakom ryggen på ansvarig minister i klassisk homosocial anda. Se tidigare blogg. Tycker inte att det finns något skäl att kräva Mauds avgång för detta, men önskar förstås en annan regering. Typiskt också att det är kvinnorna som kritiseras mest högljutt fast det ofta är nätverkande gubbarna som kliver över alla etiska gränser.

Minns de 101 ”dalmatiner-direktörererna”. Ofta syns inte mäns nätverkande offentligt men 1997 skrev 101 direktörernas en arg artikel på Dagens Nyheters debattsida. Direktörsupproret fick ett enormt genomslag. De argas antal jämfördes med de 101 dalmatinerna i den publikdragande filmen. Direktörerna tog som vanligt inget ansvar för ekonomiska kriser men krävde att staten skulle gynna deras företag. Gillade folkhumorn att jämföra dem med skällande hundar. Skönt att gubbarna gjorde bort sig offentligt.

Har tidigare också skrivit om manligt nätverkande, när jag skrev om manliga ordensällskap.

I Uppsala finns många modiga politiskt aktiva kvinnor, som står upp för det de tror på. Lena Sommerstad har jag redan skrivit om. Folkpartiet har en modig fullmäktigeledamot. Partiet har tagit ställning för att idrottsarenor ska uppföras, vilket i sig är bra. Problemet är att arenorna ska byggas och ägas av näringsliv och föreningsliv, men kommunen ska ta riskerna och betala en stor del av kostnaden. En avvikande röst inom Folkpartiet har varit Eva Edwardsson. Hon är docent i juridik och specialist på EU-rätt. Hon har öppet sagt att kommunens planer strider mot bland annat EU-rätten och kommunallagen. Kommunens beslut har överklagats och nu har Eva fått rätt. Istället för att tacka Eva för att hon stod upp för demokratin, så anklagas hon för falskspel, eftersom hon inte berättade att hon skrivit underlagen till överklagandet. Jag tycker det var modigt nog att i debattartiklar och artiklar gång på gång uttala varför hon inte kunde stödja förslaget till ekonomisk konstruktion och ägande av arenorna. Läs mer i lokaltidningen.

I november 1995 började Motala Tidning rulla upp den så kallade Motalaskandalen. Tidningen avslöjade en rutten representationskultur som till sist ledde till att finanskommunalrådet dömdes till två års fängelse av Göta Hovrätt. Också flera av de andra huvudpersonerna dömdes i domstol. Kommunpampar gjorde bland annat flera nöjesresor. Finanskommunalrådet och kommundirektören åt dagliga skattefinansierade luncher. Denna gång var det också en modig kvinna som stod upp för demokratin och avslöjade gubbnätverkens skandalösa agerande i artikel efter artikel. I början blev hon förlöjligad för gubbarna tyckte de hade rätt att göra hur som helst eftersom de hade makt i samhället och sina manliga nätverk. Denna gång blev det i varje fall de skyldiga som dömdes. När jag nu letar på nätet efter vad den kvinnliga journalisten hette, så hittar jag inte hennes namn någonstans.

Tur att Lex Sarah lagens upphov, ett ungt kvinnligt vårdbiträde som larmade om vanvård av äldre inte är osynliggjort. Sarah kanske är undantaget som bekräftar regeln att kvinnor som gör bra saker ska osynliggöras medan kvinnor som kanske gör ett litet felsteg ska schavottera. Läs mer om Lex Sarah på socialstyrelsens webbsidor.

PS. Jag menar förstås inte att alla gubbar är fega och alla kvinnor modiga, men maktstrukturerna gör att det finns könsskilander i hur män och kvinnor agerar. Med ett medvetet demokratiskt och öppet arbete kan negativa maktstukturer inom och mellan könen brytas.

För övrigt har jag nog min tröttaste dag under denna behandlingsomgång. Däremot inte lika ont. Nu ska jag gå och ta min kvällsIpren som jag hittills har glömt. Brukar ta tabletten strax efter fem.