Posttraumatisk stress

Såren efter Estoniakatastrofen 1994 har inte läkt. Av de svenskar som överlevde olyckan då färjan sjönk hade drygt en fjärdedel 15 år senare uttalade symptom av posttraumatisk stress, enligt en studie. Detta läste jag i lokaltidningen igår. Det var många Uppsalabor som avled och en del tänker jag fortfarande på och saknar. Starka och modiga personer. Tycker att det är bra att det av och till skrivs om detta trauma och att konsekvenserna för många inblandade individerna kommer fram.

Om jag har förstått det hela rätt berodde Estoniaolyckan på slarv och snålhet, men också på av människan opåverkbara faktorer. Tänker samtidigt på andra trauman som människor utsätts för, som helt är förorsakade av andra människor och samhällets maktstrukturer. Trauman som människor helt kan förhindra.

Ett exempel är när polisen stormade in hos en palestinsk familj med dragna vapen mitt i natten. Familjen låg och sov, det var mörkt i lägenheten och polisens tillslag byggde på spekulationer. Familjefadern tvingades naken ner på golvet i barnens åsyn. Det fanns alla möjligheter att agera på annat sätt, men poliserna friades. Svensk polis har förorsakad trauman och stress genom att storma in hos många oskyldiga människor mitt i natten. Tycker att detta är helt oacceptabelt.

Regeringspolitiken med nuvarande sjukförsäkringsregler förorsakar trauman och stress hos människor. Försäkringskassans hot om och ibland också genomförd indragen försörjningsmöjlighet för människor som inte kan arbeta p.g.a. sjukdom är också helt oacceptabel. Några kan med professionell hjälp och stöd börja arbeta, men blir p.g.a. stressen istället sjukare.

Många flyktingar i Sverige har bevittnat barbariskt våld och själva också varit utsatta för tortyr. Några lider svårt av posttraumatiskt stress, men är du flykting skruvas nu tumskruvarna åt. Du ska delta i all SFI-undervisning och fort ska det gå oavsett dina förutsättningar. Annars vill du inte integreras och ska straffas. Sverige av idag är ett land som utsätter fler och fler för trauman och stress som bryter ner människor. Byt regering och byt politik så att kunskap och resurser används till att stärka människor istället för att bryta ner dem.

Kultur är bra till mycket. Kulturens kan hjälpa traumatiserade människor att må bättre. En artikel i dagens Fria tidningen hette ”Hoppet får inte dö med Juliano” Regissören och skådespelaren Juliano Mer Khamis – som drev Frihetsteatern på Västbanken – blev avrättad på öppen gata av en eller flera okända personer. Palestina är i dag ett fragmenterat samhälle med en hög arbetslöshet där hoppet om en bättre framtid har slagits i spillror alltför många gånger, skriver Maria Johansson i sin krönika.

Hon skriver också efter att ha sett Julianos sista pjäs tillsammans med palestinska barn:

”I arbetet som följeslagare på Västbanken ser vi att behovet för barn att få möjlighet att uttrycka sina känslor är mycket stort. Många barn och ungdomar lever under hotet att bli häktade av israelisk militär, att deras hem ska blir rivna av israeliska myndigheter eller att bli nekade att röra sig fritt. Hot och händelser som skapar många trauman. Utöver det lever många barn i fattigdom där hoppet om en framtid med arbete och framgång upplevs som minimal.

Det var med hopp i våra hjärtan som vi vällde ut från Frihetsteatern. Barnen och ungdomarna hade frihetsspring i benen."

Jag är övertygad om att det behövs fler oaser som Frihetsteatern i Palestina där barn och ungdomar genom kultur kan skapa en längtan och hopp om att det finns en möjlighet till förändring, trots att vi i dag känner en oerhörd sorg.”

Den oas i form av Frihetsteatern som Maria skriver om behövs världen över. Också i Sverige behöver många fler nås av ”Frihetsteater”och möta människor som ger hopp istället för att förorsaka trauman.