Födelsedag

Idag har jag firat min 57 födelsedag och min 17:e födelsedag efter bröstcancerbeskedet. Känns verkligen värt att fira att jag fått leva ett bra liv så länge med cancereländet .

Tror att Sverige fortfarande har en av världens bästa offentligt finansierade cancerbehandlingar som gäller alla. Vet att vården även hos oss är ojämlik och att det kan bi både värre och bättre.

Vill tacka alla som sedan arbetarpartierna grundades tagit kampen för en jämlik vård. Fler behöver agera för att förbättra vården, istället för att rasera det som byggts upp under 1900-talet. Ser hur personalen får slita mer och mer för att räcka till.

Möjligheterna är stora. Hade läkemedelsindustrin ägts offentligt tror jag forskningen om nya läkemedel kommit ännu längre och kostat mindre. Jag är ändå privilegierad som har en sjukdom som det är lönsamt att forska fram nya behandlingsmetoder för. Det finns många andra sjukdomar där den privata läkemedelsindustrin inte är intresserad av att ta fram nya läkemedel eftersom vinsterna inte blir tillräckliga.

Detta bara rann ur mig . Mina känslor innehåller både ilska och tacksamhet över dagens sjukvårdssystem. Nu åter till dagens firande, som började med att en tvååring och en fyraåring sjöng för mig, hurrade och trumpetade i telefonen. Efter en skön morgon har jag tillsammans med min dotter och barnbarnen tagit bussen till Fyrishov. Efter en god lunchbuffé, var det dags för fyraåringen att byta om. Han var en av mer än tusen barn som uppträdde för Uppsalaflickorna i Fyrishovs A-hall. Tvååringen följde intresserat allt som hände på hallgolvet i över två timmar.

När jag var kommunalråd blev jag varje år inbjuden till Uppsalaflickornas vårföreställning. Prioriterade varje gång andra saker. Nu har jag för första gången fått njuta av denna imponerande föreställning. Härligt att se alla modiga barn och ungdomar som med full fart kastar sig upp över plintar, gör volter och hjular, kastar bollar och ringar, går ner i spagat och mer därtill.

Min mamma kom med tåget från Nyköping, hoppade in i en taxi och hann precis slå sig ner på läktaren innan barnbarnsbarnet uppträdde. Efter föreställningen lyxade vi med taxi hem, åt tårta och firade mig, min dotter som fyller 31 år på tisdag och fyraåringen som med stor lust underhållit oss på Fyrishov. Till kvällsmat blev det god cateringmat och då anslöt också barnbarnens pappa.


Nu har jag gått igenom alla gratulationer på facebook och lyssnat av telefonuppvaktningar. Mamma har precis gått och lagt sig. Har lite dåligt samvete för att jag är så dålig på att komma ihåg andras födelsedagar, samtidigt som jag själv njuter av att bli uppvaktad. Ursäktar mig med att det är tur att inte alla gör allt som hen borde, för då skulle livet bara bli fullt av en massa krav och förväntningar.

Tack för en härlig dag. I morgon har jag nytt läkarbesök och ny utvärdering av cancerbehandlingen.

Rosen på bilden växte vid trappan till mitt gamla hus som jag flyttade ifrån januari 2007.