På förmiddagen träffade jag en kvinna jag samarbetat med på olika sätt under närmare tio år. Vi pratade om hedersrelaterade problem och våld mot kvinnor. Hon har arbetat nära många utsatta människor och samtidigt ständigt sökt ny teoretisk kunskap genom att läsa högskolepoäng parallellt med arbetet. Jag trivs att samtala med engagerade människor som förenar praktik med teori. Lär mig alltid något nytt.
Vi pratade bland annat om svårigheterna att förstå begreppet intersektionalitet, särskilt när en behöver se sig själv som en del av ett maktsystem. Hon sa att många då glömmer bort sina egna lojalitetsband, vilket gör att en inte ser de olika maktordningarna lika tydligt. Lojaliteten med släktingar, vänner, kulturer, organisationer, grupper, kategorier blir viktigare.
Jag tänker på homosocialitet som medför starka lojalitetsband mellan män. I ordenssällskap är dessa lojalitetsband formaliserade. Se tidigare blogg om ordenssällskap och om homosocialitet
Jag tror att graden av lojalitetsband beror på graden av jämlikhet och välfärd och den politiska situationen i ett land. Om individen är beroende av lojaliteter med andra för att vara trygg och överleva, så tvingas en in i lojalitetskulturer.
Så här beskrivs individen och kollektivet i boken ”När man krockar” som min vän från morgonens samtal varit med och jobbat fram.
”I tidigare släktbaserade samhällen har familjen och släkten utgjort sam¬hällsorganisationens bas och varit individens sociala och ekonomiska trygghet. När släktens betydelse och sammanhållning betonas socialt och kulturellt spelar den också en avgörande roll för den enskilde individens identitet. Sammanhållningen kan ge individen trygghet och ett självklart sammanhang men släktbaserade samhällen har också ofta varit tydligt hierarkiskt uppbyggda och individen har skyldigheter att inrätta sig i grup¬pens normsystem. Individen definieras i första hand utifrån sin position i familjen och släkten och inte utifrån ”sig själv”. En kvinna är, till exempel, i första hand en mans dotter eller en mans hustru och ibland kan hennes värde och position främst förknippas med att hon är mor. Äktenskapet var ofta centralt för hela den sociala organisationen och därför ses äktenskap som det ”normala” och enda möjliga valet.
För inte så länge sedan var Sverige på många sätt ett kollektivistiskt samhälle med husbondevälde. Länge var också en hederskultur rådande som till en början var kopplad till en kollektivistisk religionsutövning. De svenska hederstraditionerna har en del gemensamma drag med de som finns i nutida samhällen där hedersrelaterat våld förekommer. Man kunde till exempel uteslutas ur den kollektiva gemenskapen och straffas om man bröt mot hedersnormer och fick status av ärelös.”
Jag är ett medelklassbarn av den svenska välfärdsmodellen, som aldrig har tvingats in i olika former av lojaliteter för att överleva och uppnå trygghet. Jag tror att kollektiv kamp är nödvändig för att omfördela makt och resurser och uppnå mer jämlika villkor. Jag känner lojalitet med olika politiska idéer och med demokratin. Min lojalitet är koppla till teorier och sakfrågor och till moral och etik, inte till olika individer och grupper. Som individ är jag nog extremt individualistisk. Det gör att jag har lätt för att ta till mig ett intersektionellt förhållningssätt för jag är inte uppbunden av några lojalitetsband. Jag kan känna mig fri, obunden. Samtidigt kan mitt sätt att vara ibland medföra att jag känner mig väldigt ensam. Att vara individualistisk är både en fördel och en nackdel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar