Vem kan representera vilka

Det är vanligt att individer eller föreningar/samfund gör sig till representanter för större grupper/organisationer/religioner.

Partiföreträdare som är valda till olika positioner ska självklart föra partiets talan i olika sammanhang. Likaså ska valda representanter för olika föreningar föra föreningens talan utåt, svara på frågor från media etc. Detta är nödvändiga förutsättningar för att demokratin ska fungera. Representantskap har jag bloggat om tidigare.

Däremot har jag svårt för när människor som tillhör olika kategorier ger sig själva rätten att uttala sig för hela kategorin. Jag tänker på uttalanden som vi kvinnor, vi ungdomar, vi landsbygdsbor, vi företagare etc. Som om alla levde under likadana villkor. Det är viktigt att visa på strukturella skillnader mellan olika kategorier, men inte prata i generella termer typ, ungdomar vill inte ha fasta jobb. En strukturell skillnad mellan könen som ökar är stressrelaterade sjukdomar som utbrändhet, depression, ångest och oro hos unga kvinnor, läste jag idag i ett pressmeddelande från Stockholms universitet.

Mer problematiskt är det när män i ledande positioner utger sig för att vara samhällets norm och därmed utgår ifrån att deras världsbild är den enda sanna. Den delvis osynliga mansnormen är viktig att granska. Detta är ett (litet) skäl till att jag använder ”en” istället för ”man”. Men mansnormen är nog också skälet till att andra kategorier tagit strid för att påvisa att makt och inflytande ser olika ut, att t.ex. kvinnor som grupp underordnas män som grupp. När kvinnor diskriminerades av lagstiftaren fanns det skäl att prata om vi kvinnor som ett stort kollektiv. Utan kamp hade kvinnor nog aldrig fått rösträtt, samma rätt att studera som männen, föräldraförsäkring etc. Idag har vi vad jag vet ingen lagstiftning som missgynnar kvinnor. Däremot behövs riksdagsbeslut som stärker den strukturella jämlikheten.

Jag tycker direkt illa om när organisationer som jägarförbundet gör sig till tals för hela landsbygden. Det finns jägare som påstår att alla landsbygdsbor är för att vargen ska utrotas. Dessutom har många som bor i mindre tätorter och glesbygd blivit hotade och trakasserade av varghatare. Detta medför att människor som är för artrikedom och att rovdjur ska ges möjlighet att överleva fritt i vårt land skräms till tystnad. Här kan du läsa och höra på P1 om att hälften av alla tjänstemän som arbetar med rovdjursfrågor på Länsstyrelsen i något av Sveriges varglän har blivit utsatta för hot eller trakasserier.

Andra exempel är när några tar sig rätten att uttala sig kollektivt för alla som tror på samma Gud. Det går säkert också att hitta motsvarande uttalanden när det gäller höger- och vänsterextrema partier. Även här har ibland ingått hot och trakasserier mot individer som har annan uppfattning.

Så oavsett i vilka sammanhang och inom vilka områden dessa generella uttalanden om olika kategorier görs kommer jag att förhålla mig ytterst kritiskt.