Glömska och ikoner

Jag har ganska få inbokade saker idag om jag jämför med mitt tidigare liv. Ändå glömmer jag. Jag glömmer lyssna av telefonsvararen. När jag hör ett meddelande kan det ha gått en vecka. Jag glömmer också saker jag lovat. I morse kom jag på att jag lovat ringa en kompis om en kräftskiva jag var bjuden på i går kväll. Glömde det.

Blandar också ihop dagar och månader. Fick i veckan för mig att det var 23 september när det bara var 23 augusti. Tror att min glömska är störst den vecka jag får cellgifter. Känns också som om ”huvudet” inte riktigt har kommit igång efter sommarens långsamma behagligheter och orosstormar. Tror alltså att denna glömska är delvis övergående, delvis kopplad till cellgiftbehandlingsveckan. Tror och hoppas.


I dagens lokaltidning läste jag om en ikonmålare, Christina Lundström i Åkerby. Hon är intervjuad för att hon målat en Maria-ikon till Östervåla kyrka. I intervjun säger hon ”Ikonen är, kan man säga, numera en funktion för reflexion över jaget i nuet. Den skall skapa trygghet.”

Har tidigare bloggat om ikoner här.

Tittar på min ikon från sängen. ”Låt mig leva i tillit till livet och till min egen förmåga, i vördnad inför det ogreppbara. Ge mig kraft att fortsätta strida för det jag tror på.”

Bilden på Maria-ikonen har jag hämtat här