Tycker att Mona Sahlin hade mest att säga om ledarskap. Gudrun pratade hellre politik än ledarskap. Maria framförde sina egna erfarenheter. Deltagarnas olika erfarenheter och tankar om att vara en del av en rörelse framgick tydligt.
Ingen av kvinnorna var feminister i sin ungdom. Det tog tid för dem att upptäcka osynliga manliga maktstrukturer. När de väl såg mönstren så började de stödja andra kvinnor. Alla nickade instämmande om att kvinnor ibland motarbetar andra kvinnor. Detta är en strategi för kvinnor som själva vill ha möjlighet att bli bekräftade och framlyft av män med makt.
Gudrun trodde inte att hon skulle ha blivit partiledare om hon hade varit feminist 1993 när hon valdes på kongressen i Stockholm. Jag kommer ihåg en hel del mäns och även några kvinnors föraktfulla kommentarer om Gudrun innan och under kongressen. Som ombud på kongressen minns jag också med glädje Gudruns Pippi Långstrumptal.
Mest intressant tycker jag samtalet om lojalitet och solidaritet var när dessa tre tidigare kvinnliga partiledare träffades. Begreppet lojalitet kan betyda olika saker.
Lojalitet mot tagna beslut
Jag anser att en partiledare ska vara lojal mot fattade beslut i det egna partiet. Partiledares viktigaste uppdrag är att föra fram sitt partis politik och då får en inte använda sin maktposition till att kritisera det egna partiets tagna beslut. Ju mer makt en har desto försiktigare ska en vara med offentlig kritik mot partiets beslut. Som partiledare får en arbeta för att förändra tagna beslut som en tycker är viktiga internt eller avgå.
Tycker att partistyrelseledamöter som inte tillhör högsta ledningen har större frihet att även efter att beslut är tagna kunna kritisera besluten. Medlemmar i organisationen har förstås också full frihet att inte vara lojala mot tagna beslut. Om du representerar partiet i olika sammanhang ska du däremot företräda de beslut partiet har fattat.
En kultur där alla i alla sammanhang tiger om sin kritik mot tagna beslut riskerar att leda till stagnation.
Lojalitet mot personer på högre maktpositioner
Osynliga manliga maktordningar bygger ofta på lojalitet. Män stöttar män och förväntar sig sedan att få stöd tillbaka. Även kvinnor stöttar män. Detta har jag tidigare bloggat om, se homosocialitet och heterosocialitet.
En kultur där underordnade personer alltid är lojala mot överordnade är ofta osund. Olika perspektiv och synpunkter behöver komma upp till ytan. Det är illa om makthavare omgesav JA-sägare. Däremot tycker jag det kan finnas skäl för överordnade personer att vara lojala mot underordnade.
Solidaritet mellan människor
För mig handlar solidaritet mycket om att stödja varandra som människor och vara omtänksam, medan lojalitet framförallt innebär att bekräfta varandras förslag och försöka få fram sina ”vänner” på olika maktpositioner.
I ett parti som vänsterpartiet, där en ofta blir utsatt för härskartekniker, är det viktigt med solidaritet. Vi behöver stötta varandra. Det är särskilt viktigt att människor som tillhör underordnade kategorier, såsom kvinnor, färgade, HBT-personer är solidariska mot varandra. Kvinnor som blir medvetna om hur könsmaktsordningen fungerar i praktiken utvecklar ofta olika system för att peppa varandra. Solidaritet med såväl underordnade som överordnade i en organisation som vill åstadkomma förändring är nödvändigt. Det är däremot viktigt att skilja på att stå upp för det en själv tror på och att vara solidarisk.
Jag har tidigare bloggat om såväl individ och kollektiv som om lojalitet.
Tror att såväl synliga som osynliga lojaliteter gör att en del människors kraft och lust inte tas tillvara i såväl partier, som i övriga samhället. Många far illa och en del ger upp sitt engagemang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar