Jag vill varken verka i en organisation som kräver 100 procent lojalitet eller 100 procent "frihet i diskussion – enhet i handling". Varje individ måste ta ett eget moraliskt ansvar för sitt handlande. För att leva upp till detta ansvar krävs kunskap, tid för reflektion om vem/vad hen ska vara lojal emot och varför när frågan berör principiellt viktiga beslut.
Har försökt göra en bild runt vad jag menar.
Under 90-talet pågick en diskussion runt krav på lojalitet och människors rädslor för att framföra kritik öppet på arbetsplatsen och mot media. Tycker det är alldeles för tyst idag. Ökad ottrygghet i samhället gör att fler tiger och lider.
1995 var temat på bokmässan i Göteborg Yttrandefrihet, Tryckfrihet, Pressfrihet. Svenska kommunaltjänstemannaförbundet, SKTF, arrangerade en stor debatt under rubriken ”Tig och lyd- om yttrandefrihet på arbetsplatserna.” Ordförande för SKTF sa på seminariet ” I dag förekommer inte ens demonstrationer med papperspåsar över huvudena.” Under samma period gjorde lärarförbundet en enkät till 500 medlemmar. Enligt svaren hade fler än var tredje hållit inne med kritik på jobbet av rädsla för att bli illa behandlad. Rädslan för att framföra kritik har sedan dess snarare ökat än minskat i samhället. Enligt en enkätundersökning som Lärarnas riksförbund, LR, genomförde hösten 2008 har 70 procent av lärarna som arbetar på friskolor och 53 procent som arbetar i den kommunala skolan svarat att de inte vågar ventilera kritik offentligt. Lärarna är rädda för repressalier från arbetsgivaren.
Under början av 90-talet ändrades lönesättningen. Tariffer som byggde på år i yrket togs bort och individuell prestation och kompetens skulle vara lönegrundande.
Kriterier för löneutveckling diskuterades. Krav på lojalitet var ett av flera lönekriterier som togs fram i bl.a. Uppsala kommun.
Jag skrev som kommunalråd för vänsterpartiet i personaltidningen om lojalitetskriteriet 1997. Min artikel handlade framförallt om att krav på lojalitet kan medföra rädsla och tystnad på kommunens arbetsplatser. Likaså att Vänsterpartiet anser att ordet lojalitet är ytterst känsligt att använda, lätt kan misstolkas och att kommunen därför inte bör använda det som kriterium.
Ett socialdemokratiskt kommunalråd svarade att hon tycker det är viktigt att anställda diskuterar problem i verksamheter och på ett konstruktivt sätt pekar på brister i bestämmelser och beslut. Hon skrev också att vi måste vara lojala mot fattade beslut och genomföra dem på ett bra sätt.
På samma sätt som på arbetsplatser kan uttalade eller outtalade krav på lojalitet mot ledningen eller mot fattade beslut leda till en tystnadens kultur, hos medlemmar som vill ha en position i ett parti.
Det finns alltid möjligheten att går ur organisationen, att säga upp sig på jobbet eller att lämna gruppen. Jag tycker att innan hen tar sådana drastiska beslut bör hen försöka påverka, även om demokratiska beslut redan är tagna. Och jag tycker att alla har ett ansvar att verka för att det är högt till tak överallt i samhället, oavsett det handlar om en arbetsplats eller vänsterpartiets organisation eller i vilken organisation som helst.
Lojalitet mot fattade beslut är så lätt att uttala i teorin men i praktiken har var och en ett moraliskt ansvar för hur hen agerar. Tystnadens kultur är farlig för demokratin och utvecklingen oavsett var den tillåts breda ut sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar