Lång cykeltur och gamla minnen

Nu har jag följt min plan från morgonen. Började cykelturen söderut. Tog mig över Fyrisån vid Kungsängsleden. Hade inte bestämt hur långt jag skulle söderut, men tänkte att lite till och lite till och lite till. Cyklade uppför åsen vid södra Ulleråker bakom kolonilotterna. Backen var brant och krävde stillastående vila några gånger.

Min kamplust att genomföra det jag påbörjat gjorde att jag tog mig högst upp på åsen. Tänkte på mina föräldrar och att jag alltid fått stöd i att genomföra det jag tänkt. Den envishet jag fått med modersmjölken tror jag har stor och positiv betydelse för min hälsa.

Njöt av att cykla samma sträcka uppe på åsen som jag brukar göra varje år. Tänkte samtidigt att detta kanske är sista gången. Att det är sista gången tänker jag ofta nu när så många behandlingar inte har fungerat för mig.

Framme vid Ultuna tog jag en liten paus vid Ulltuna kunskapsträdgård. Njöt att jätteverbenor som både var vackra och doftade gått. Hade jag haft odlingar så skulle denna växt ingå. Läs mer om växten på Slottsträdgårdsmästarens webb där jag hämtat denna bild.

Trasslade mig sedan fram mellan all nybyggnation på SLU. Kom ut på och cyklade över Dag Hammarskölds väg. Sedan upp genom Bäcklösaravinen, som jag skrivit om i en tidigare blogg, nostalgicykeltur.

Denna gång cyklade jag genom Valsätra och passerade Bäcklösaskolan en gammal F-6-skola, som nu är nedlagd av kommunen. ”Bäcklösaskolan, den bästa skolan som finns” sa en elev som jag hade i min klass i högstadiet i Storvreta, när jag berättade att min dotter börjat i Bäcklösa hösten 1987. Skolan hade då en modern pedagogik, vilket gjorde att några villaföräldrar i omkringliggande områden också flyttade sina barn dit.

Under den borgerliga nedskärningsepoken i miljonprogramsområdena 1991 – 1994 förändrades allt. Då ansågs Gottsundas barn kosta för mycket och det mesta av god framåtsyftande verksamhet raserades. Högstadieskolan i villaområdet intill byggdes om, så att även ett låg och mellanstadiet fick plats där. Villaföräldrarna flyttade sina barn från Bäcklösa och segregeringen accelererade snabbt.

När en svmp-majoritet tog över i kommundelsnämnden hade tilltron till skolor med många miljonprogramsbarn raserats. Några föräldrar vädjade till oss att försöka vända utvecklingen, men valfrihet, friskolor och marknadskrafter gjorde oss ganska maktlösa. Hade vi lagt ned det nyligen utbyggda låg och mellanstadiet i Valsätraskolan, hade föräldrarna istället flyttat sina barn till friskolor. Då hade den kommunala grundskolans andel av barn minskat ytterligare och vi hade fått ännu svårare att klara ekonomin. Vi försökte på andra sätt stärka skolan, renoverade och fräschade upp, satsade på skolutveckling m.m.

För några år sedan togs beslutet om att flytta den kommunala grundskoleverksamheten. Det fanns ingen annan utväg, eftersom marknadskrafterna fortsätter att styra skolan.
Jag cyklade bakom skolan och över Valsätrakullarna. Där avslutade vi kollektivhuset ARKEN-epoken. Kollektivhuset startade hösten 1985 och verksamheten avslutades 1995. Eftersom de gemensamma aktiviteterna i huset och engagemanget och viljan att bidra till gemensamma aktiviteter minskat under ARKENS sista år var det bättre att avsluta. Vi som bott och verkat i kollektivhuset ville både fira och sörja en för oss givande tid på ett bra sätt tillsammans. Alla hade varsin pinne, som vi gjorde en brasa av. Innan pinnen fick kastas i elden fick bäraren berätta vad kollektivhuset betytt.

ARKEN och Bäcklösaskolan finns alltså inte mer. Att Arken avslutades känns bara bra. En ska inte hålla liv i verksamheter när berörda personer inte är intresserade. Bäcklösaskolans stängning är kopplade till politiska beslut, som jag anser raserar skolverksamheten. Den nedlagda skolan väcker därför arga känslor i mig. Alla barn har rätt till ”Världens bästa skola” i sitt närområde. Dagens konkurrenssituation har lett till något helt annat.

Däremot var allt inte bättre förr, men det var bra att bostadsområdets barn möttes i samma skola och hade tillräckligt med vuxna för att tillgodose deras behov. Läs mer om hur jag tycker skolan bör arbeta med att motverka begränsande normer och Mer om feminism

Cyklade sedan på min gamla Norbygata Slåttervägen. Nästan alla egna hem som arbetarklassen fick råd att bygga längs med denna gata på 30- och 40-talet är nu rivna. Det enda som står kvar är min gamla grannes hus i tegel. Familjen köpte tomten efter andra världskrigets slut och byggde sitt egna hem efter att de två barnen fötts i början av 50-talet. När arbetsdagen var slut cyklade hela familjen till denna tomt och byggde på alla lediga stunder. Huset blev jättefint med ett extrastort fönster mot trädgården.

Tänkte när jag passerade på min gamla solidariska 95 år fyllda granne som nu bor på ett äldreboende. Hon har nog alltid varit en envist kämpande medmänniska i hela sitt liv. En härlig tant och god granne.

Passerade sedan Malmaskolan, som på 80-talet bedrev en gammaldags undervisning, men nu är en av Uppsalas bästa och mest efterfrågade kommunala grundskolor. Skolan arbetar bl.a. målmedvetet och aktivt med sin likabehandlingsplan.

Väl i stadsskogen var det dags för blåbärsplockning. Koltrastarna sjöng ihärdigt. Jag njöt och tänkte att koltrastarna bekymrar sig nog inte med frågor till sig själva om de kan sjunga nästa dag också. De bara sjunger och sjunger så länge det är meningsfullt.

Har avslutat min dag genom att njuta av Apolonias gladmusik i Parksnäckan. Vill du också få lite energi kan du gå till Apolonias webbsida