söndag 5 juni 2011

Mer om feminism

Från början av 1970-talet har jag definierat mig som vänster. Då fanns det många olika vänsterpartier, som hette SKP, VPK, KPML(r), Förbundet kommunist, trotskisterna. Alla hade sina motiveringar för varför just de behövde vara ett eget parti. Skillnaderna handlade om hur hen såg på revolutioner, Trotskij, Lenin, Stalin, Mao m.m. När jag hörde alla bakgrunder till alla olika partibildningar, kände jag mig mest trött. Jag uppfattade att diskussionerna framförallt handlade om vem av idolerna (ideologerna) som sagt vad vid olika tillfällen. Väldigt lite av argumentationen var anpassad till svenska förhållanden under tidigt 1970-tal och till praktiskt politiskt arbete.

Jag definierade mig som vänster och ville anpassa ideologi och politik till de orättvisor jag tyckte mig se i Sverige och i världen. Jag bestämde mig för att bli medlem i VPK, eftersom det var det mest ”jordnära” partiet. I VPK upplevde jag det som mer högt till tak och att hen fick tycka olika i olika frågor.

Nu kallar sig vänsterpartiet liksom de flesta övriga partier i riksdagen ett feministiskt parti. Och nu försöker jag föra en debatt om vad vänsterpartiet menar med feminism. Jag vill utveckla och tillämpa feministisk teori i människors vardag. Jag vill synliggöra orättvisor och maktordningar. Jag funderar över skillnaden mellan 70-talets olika socialistiska teorier och dagens feministiska teorier. Är det några skillnader? Varför blev jag så trött på 70-talsdiskussionerna mellan vänsterpartierna och kan jag acceptera att andra blir trötta idag?

Då som nu blir en del människor ursinniga när hen nämner en del ledare eller ideologer eller teoretiker. En skillnad för mig som person är att jag nu har ganska många års erfarenheter av politisk praktik, liksom av förändringsarbete i kommunen.

Dessutom har jag läst en del genusvetenskap. På 70-talet kände jag mig mest trött på alla teoretiska diskussioner. Kanske berodde min trötthet på att få hade överblick och insyn, hen svängde sig framförallt med olika begrepp och citat. Idag tycker jag att många har tagit ställning ganska oreflekterat och egentligen har ganska svaga argument för sina ställningstaganden. Tror att det nog inte är så stor skillnad mellan då och nu, en del människor låter mer än vad de faktiskt har kunskap om. Vi är helt enkelt olika och det som nog är viktigast är att föra in lite ödmjukhet i samtalen.

Om jag definierar mig som antirasistisk queerfeminist som vill se intersektionellt på olika maktordningar, så tror jag att jag dels väcker ilska och dels får en del människor att vilja sluta lyssna. Jag tror alltså inte att det är särskilt meningsfullt att partier helt definierar sig utifrån en färdig teori. Feministisk teori utvecklas dessutom ständigt. Jag tror däremot att det är bra att införa några nya begrepp. Jag har skrivit tidigare om olika feministiska inriktningar. Då hämtade jag informationen från en statlig utredning.

Det är viktigt att reflektera runt vilka begrepp som hen anser bör vara allmänbildning i ett parti. Intersektionalitet är ett sådant ord, som underlättar förståelsen av maktordningar. Jag tycker de frågor som jag räknade upp från boken Agera utan att diskriminera , lördag 4 maj kan vara en god hjälp i den praktiska vardagen.

Andra viktiga begrepp är genus. (Genus står för föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, det vill säga den sociala konstruktionen av kön. Genus har inget att göra med det biologiska könet. ) Yvonne Hirdmans genussystem, med två grundläggande principer

1. Isärhållande (dikotomi)
2. Hierarki (rangordning)

tycker jag har bidragit till en förståelse för varför t.ex. svensk arbetsmarknad är så uppdelad. Det finns många kvinnligt könskodade yrken och många manligt könskodade i Sverige. Könen hålls isär och männen tjänar mer, rangordnas högre. Alla som kortsiktigt tjänar på att könsmaktsordningen ska fortsätta vara en reell maktordning, vill dölja att skillnaderna mellan könen är marginella och framförallt bygger på konstruktioner.

Hirdmans genussystem brukar jag för mig själv också använda för andra maktordningar såsom etnicitet eller hudfärg. Arbetsmarknaden är både könsuppdelad och uppdelad utifrån hudfärg. På 60- och 70-talet kom pizzabagarna från sydeuropa, från Italien. Nu har italienare högre rangordning än anda senare anlända invandrare och flyktingar. Framförallt kurderna har tagit över pizzeriorna. Lägst i dessa etnicitets- och hudfärgshierarkier finns som alltid romerna. De diskrimineras både på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. Mörkhyade har också svårt på svensk arbetsmarknad. De förväntas framförallt städa och släpps sällan in som arbetskraft på pizzeriorna.

Min politiska kamp handlar om att vilja motverka isärhållandet och rangordningen. Då måste hen förstå hur hen kan förändra. Därför tycker jag begreppet doing gender – göra kön – är intressant. Med doing gender avses att alla är involverade i kvinnlighetsgörande och manlighetsgörande. Kön konstrueras och förändras hela tiden, på olika sätt i olika grupper och olika sammanhang. Alla som förstår koderna för hur kvinnor och män förväntas vara uppfattas som normala, men normerna förändras. Det finns många olika konkurrerande normer. Förändring av maktordningar kan åstadkommas genom en medveten kamp för att vidga normerna, synliggöra stereotyperna och tänja gränserna för hur individer tillåts uppträda. Stockholm Pride är ett suverent exempel på hur normer kan förändras och synliggöras genom olika former av utmaningar.

Så här kan ett förändringsarbete i förskola och skola genomföras enligt Marie Nordberg & Tomas Saar i boken Maskulinitet på schemat som jag tidigare skrivit om.

”Utmana stereotypa könsmönster och den komplementära könsmodellen. Peka på motsägelser och beskriv andra sätt att vara pojke och flicka . Ta tillvara den mångfald som finns och uppmuntra inte bara barn, ungdomar och vuxna till ett kastbyte, utan också till ett prövande av en mängd olika sätt att vara pojke och flicka. Beskriv också pojkars omsorgshandlingar och flickors uppror för att bryta upp den tudelade könsmodellen. ”

Jag tänker att på samma sätt som vi ständigt gör kön, gör vi också etnicitet, sexuell läggning, klass, religion, vithet, m.m.

Här kommer ytterligare en beskrivning av hur normer kan ruckas och förändras

”Scen:
Ung tonårig kvinna kommer gående sent på en tågstation, klädd som en blandning av prinsessa och dansös, med utstående tyllkjol, billiga gympaskor, med en plasttiara på huvudet och ögonen målade i svart kajal. Hon utmanar en rad normer om vad en flicka/ung kvinna ska vara och när hon ska vara det. För några år sedan var detta ett mode bland en liten grupp unga, en motnorm eller ett iscensättande, som både möjliggjordes av och utmanade det reglerade. Detta sätt att uppträda kan leda till normförskjutningar.”

Denna text är hämtad ur Eva Reimers och Lena Martinssons bok ”Skola i normer”.

Det här blev ett långt blogginlägg. Jag har nog delvis gjort det för att reda ut olika begrepp och för att för mig själv prioritera det jag tycker är viktigt. Utöver att blogga har jag ägnat tid åt barn och barnbarn, en kompis och hennes härliga odlingslott, lite inköp m.m. under dagen.

Min tunga är nästan helt vit. Det kliar i halsen och jag torrhostar. Mucostatin och vichyvatten är inte tillräckligt för att hålla tillbaka candidasvampen. Kanske ringer jag onkologavdelningen i morgon för att se om jag kan få ytterligare någon medicin, för det känns som om svampen håller på och infekterar alla kroppens slemhinnor.


Försökte hitta en bild från mitt gamla trädgårdsland på Slåttervägen. Tyvärr har jag ingen bra bild över mina grönsaksodlingar. Här är fokus på en kaprifol som jag planterat vid Ribstoneäppelträdet med färdigsådda grönsaksland i bakgrunden. Jag har ägnat åtskilliga timmar i mitt liv åt olika egna odlingar. Nu njuter jag av få besöka andras och bara titta och njuta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar