lördag 4 juni 2011

Texter som gör mig nästan lycklig

Ibland läser jag texter, som är skrivna på ett sådant sätt att de nästan gör mig lycklig. Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet har idag skrivit en ledare, där känsla och intellekt går hand i hand. Hon förmedlar på ett mycket tydligt sätt att den manliga överklasskultur som råder på många håll bland vita män är helt oacceptabel.

Jag har flera gånger bloggat om varför jag tror på ett intersektionellt tänkande där fler maktordningar synliggörs. Har också bloggat om osynliggörandet av makt. Ofta ses det som skamligt att framstå som ett offer, men i vissa sammanhang är det rumsrent. När rika människor och människor med mycket makt framställs som offer för andras avundsjuka och illvillighet blir offerbegreppet användbart bland maktens män och ibland också kvinnor.

Vår svenska kung, Assange (talesman för Wikileaks) och nyligen avgående IMF-chefen Strauss-Khan har på olika sätt utnyttjat och/eller våldfört sig på kvinnor. Li Bennich-Björkman visar så tydligt vem som har makt i detta sammanhang och vem som egentligen är ett offer för andras makt. Hur stor är egentligen friheten för unga kvinnor från förorten som säljer den maktresurs de har, sin kropp?

Så här skriver Li

”Beteckningen ”kaffeflickor”, som redan införlivats i standardvokabulären och återges fnissande, skänker ett nästan punschromantiskt och pikant skimmer åt det som i själva verket är en rätt rå byteshandel byggd på just kön och klassmässig position. Ungdom och kroppslig skönhet – betydelsefulla maktresurser – byts mot inträdesbiljetten till en värld av pengar, vällevnad och positionella kontakter som många av dessa kvinnor annars vore utestängda från, på grund av sin klassmässiga, kanske också etniska, bakgrund.

Unga kvinnor (från förorten, det vill säga ofta från lägre socialgrupper) utgör ”desserten” på en blöt middag. God mat, goda viner, litet cognac och så en kvinna på det.”
Hon påvisar på ett tydligt sätt de strukturella skillnaderna och frihetsgraderna för olika människor, där utnyttjandet osynliggörs och avslutar med

"Bilden av den manliga överklassen i Sverige ger alltså inblickar i en värld som vilar på värderingar där just utnyttjande ses som legitimt och vad jag förstår oproblematiskt.

Att statschefen i Sverige kanske bidragit till att upprätthålla dessa värderingar, i likhet med Italiens premiärminister Berlusconi eller IMF:s Strauss-Kahn förtjänar ändå ett och annat höjt ögonbryn. Minst."


Med ett intersektionellt tänkande kan dessa maktstrukturer synliggöras och vi kan slippa enkla uppdelningar utifrån konspirationsteorier eller förenklade offerstrukturer.

Här kommer frågeställningar hen kan använda vid olika situationer om hen vill tänka intersektionellt:

1. Hur ser situationen ut?
2. Vilka deltar?
3. Vilka positioner har de som deltar?
4. Finns det regler för deltagandet? Hur ser de ut?
5. Hur ser normen för det specifika sammanhanget ut?
6. Hur ser den omgivande samhällsnormen ut?
7. Vilka personer har tolkningsföreträde och talutrymme? Vem får tala? Hur länge? Om vad?
8. Vilket språk används?


Hämtat ur boken Agera utan att diskriminera s 87 som finns på nätet.

Nu ska jag kliva upp ur sängen och se vad orken räcker till idag. Tror jag tar bilen till Botaniska trädgården för en promenad bland växterna. Bilden är tagen i min gamla trädgård. Det är en av mina tre olika pioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar