Intersektionalitet

Jag har tidigare skrivit om intersektionalitet, om att synliggöra fler maktordningar samtidigt. Nu har jag också skickat in en debattartikel till vänstertidningen Flamman och fått den publicerad. Kanske inte det bästa flyt i språket, men är nöjd med innehållet.

Denna vecka har jag varit inbokad för att prata inför många olika grupper. I måndags hade jag en fråga på divisionsledningen för utbildningsverksamhetens dagordning. På kvällen var jag på arbetsplatsträff på en förskola, i går kväll var jag på en annan förskola och idag har jag hållit i utbildningar för chefer och nyckelpersoner under två tretimmarspass. Hade jag vetat att jag skulle ha behandling både förra tisdagen och nu i tisdags hade jag inte haft så många åtaganden. Nu när almanackan såg ut som den gjorde så tänkte jag ”Går det så går det” annars får jag ställa in med kort varsel. Och det har fungerat, även om jag känner mig mer eller mindre nöjd med mina insatser. Och jag har lite krafter kvar.

Idag på eftermiddagen pratade jag normkritik och intersektionalitet med 11 personer. Hade lagt upp ett ganska mastigt innehåll, med både svåra begrepp och inslag som krävde mycket av deltagarna. Minns hur jag själv har fått kämpa för att förstå. Deltagarna var fantastiska. Många satt stundtals 110 procent koncentrerade. Jag känner mig nöjd i efterhand. Få se vad deltagarna tycker i den enkät jag skickat ut efter seminariet. Min känsla just nu är att Vård & bildning (Uppsala kommun) har många fantastiska medarbetare, som har en stor beredskap att lära och tänka nytt för att det ska bli bättre för barnen i förskolan, eleverna i skolan, i vårdboenden m.fl. Alla var intresserade av ett ännu inte färdigplanerat seminarium om vithetsnorm, senare i vår.


När jag pratar om normkritik och intersektionalitet, så påminner det mig om alla dumheter jag själv sagt och gjort. Jag är medveten om tillfällen där andra säkert känt sig kränkta av mig och jag har säkert också agerat så att andra känt sig kränkta utan att ens förstå det själv. Tror att när fler blir medvetna om alla onödiga synliga och osynliga normer som begränsar människor, så blir samhället en mycket bättre plats för alla att leva på. Bilden har jag hämtat på facebook och kommer från Tahirtorget i Kairo.

För övrigt är jag lite förkyld, men jobbigast är högerarmen. Det känns som om jag har fått massor med små sprutor med gele i armveck och i alla fingrar och dessutom under fötterna.