Det har nog alltid funnits människor som medvetet eller omedvetet ökat sin egen makt genom att framställa andra som onda. Historien visar att om den egna makten varit hotad så kan hen till och med starta krig mot ”dom andra”.
För mig är den politiska frågan:
Är denna form av maktspel nödvändig?
Måste mänskligheten, gruppen, politiken, samhället dikotymisera, alltså dela upp i onda och goda?
Jag menar att detta förenklade sett att agera går att förändra, men det tar tid. Nödvändiga förutsättningar är att göra maktanalyser och synliggöra egna normer. Och att öka den materiella jämlikheten. Dessutom att konsekvent arbeta demokratiskt med öppenhet, yttrandefrihet och helst undvika snabba beslut. Alla typer av förändringar av makten skapar dessutom motstånd och därför behövs kunskap om hur hen kan arbeta med processer som förändrar.
Vikigt är att synligöra hur andra objektifieras för att försvara det egna agerandet. Afrikaner som hölls som slavar beskrevs som mer djur än människor. Romer har förföljts i Sverige för att de ansågs stjäla och inte vilja låta sig integreras. Högern anser att arbetarklassen ska hållas under uppsikt och det är piska och morot som gäller. Kvinnor är egentligen skamlösa och vill bli våldtagna. Människor som sjukskriver sig är egentligen arbetsskygga och fuskar. Alla feminister är manshatare. Osv. osv. Katten på råttan och råttan på repet får styra, liksom ett konstruerat behov av att inte vara sämst och lägst på samhällsstegen.
Jag tycker att det är vänsterns viktigaste uppgift att motverka alla dessa tendenser till att objektifiera och nedvärdera mer maktlösa grupper. Jag har tidigare skrivit om hur konstruktioner av feminister går till och hur hen kan arbeta med motstrategier Läs gärna också om hur en man som konstruerar manshatande feminister blir bemött på ett sakligt och lite roligt, men kanske alltför intellektuellt sätt för att vara användbart i alla sammanhang.
I går skrev jag om vänsterpartiets framtidsstrategi. Ett avsnitt handlar om miljön och där står flera bra saker. Här är ett litet utdrag som jag däremot tycker är problematiskt:
”En fungerande klimatpolitik ska inte handla om att predika ett rent leverne som ger ett gott samvete – men om att se framtiden och de omställningar som krävs, som en gemensam angelägenhet. Ingen enskild kan skapa de energisystem som behövs i framtiden eller fixa den kollektivtrafik som vi måste ha. Och allmänna uppmaningar till att lägga om sitt eget liv kan lätt uppfattas som pekande ovanifrån och fungera direkt mot sitt syfte.”
Jag tyckeratt texten spelar på bilden av vänsterpartiets väljare som offer. Det gäller att i politiken stryka medhårs och lyfta fram att det är andra och inte du som behöver göra något. Håller med om att mycket av miljöpolitiken handlar om att ställa om systemen, bygga ut kollektivtrafiken, bygga smartare hus, avveckla kapitalismens ständiga tillväxtanspråk m.m.
Men miljöpolitik handlar också om att du och jag måste ändra våra levnadsvanor. Ju mer pengar du omsätter desto mer tär du ofta på jordens resurser, men alla har ett ansvar.
Vänsterpartiet behöver alltså stå upp för jämlikheten och sluta att alltid stryka vissa grupper medhårs. Även den fattige har ett ansvar för miljön. Sluta dela upp mänskligheten i goda människor och onda människor, men synliggör skillnader i makt!
Lokaltidningen hade en bra debattartikel om kopplingen mellan tillväxt, partipolitik och miljöförstöring i dag.
För övrigt är jag trött. Har tillbringat ett dygn i lyx hos min syster i hennes hus som ligger alldeles vid vattnet. Överhuvudtaget så väljer jag mer och mer att vara social, träffa barn, barnbarn, släkt och vänner. Med den lilla ork jag har så behöver jag prioritera vad jag gör med min tid väldigt hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar