söndag 22 maj 2011

Nostalgivänstern

Som 57-årig tant tillåter jag mig att vara nostalgisk ibland. Visst fanns det mycket som var bättre förr. Särskilt när hen med förr menar på 70- 0ch 80-talet, innan privatiseringar, marknadstänkandet och raseringen av svensk fackföreningsrörelses inflytande påbörjades. Jag vill gärna ha tillbaka det mesta som sålts ut från offentlig ägo, slopa dagens skolmarknad och öka jämlikheten genom att omfördela mera.

I lördags kväll lyssnade jag på Dan Hylander med orkester. Längst fram stod Dan Hylander, en annan man och två kvinnor. Männen var vardagsklädda 50+, medan kvinnorna var unga, ”vackra” och skönsjungande. De två männen vände sig ofta mot varandra i början av spelningen, en kvinna försökte hänga på men förblev vid sidan om. Den andra kvinnan utmanade och blev utmanad av männen. Hon gav hela tiden svar på tal. Normen för tilltal var manligt könskodad. Kvinnorna upplevdes framförallt som trevliga sidoinslag, men jag tror att många av oss njöt av den kvinnliga musiker som spelade fiol. Hon var mycket skicklig och hade ett spännande musikaliskt uttryck. Ur ett feministiskt perspektiv kändes mycket som sjuttiotal, både textmässigt och i scenframträdandet. Kanske är jag för hård och svartvit i min analys av kvällen. Kanske hände det något mer i en del framträdanden, kanske tilläts kvinnorna ta lite mer plats och kanske vågade de också vara lite mer musikaliskt fristående och utmanande. Jag hade trevligt och konserten var mycket professionellt framförd, men det handlade också mycket om nostalgi för min del.

Under kvällen tänkte jag mycket på det parti jag tillhört sedan mer än trettio år.
Vänsterpartiets partistyrelse har igår tagit beslut om en framtidsstrategi som ska remissbehandlas inför partiets kongress i januari 2012. Enligt hemsidan ska vänsterpartiet

”bli bättre på att företräda våra väljare genom att fler unga, fler kvinnor, fler LO-medlemmar och fler invandrade ställer upp för Vänsterpartiet i valet 2014.

Vi ska i större utsträckning göra politik genom att kombinera läxläsning och organiseringen av fritidsverksamhet med en politisk kamp för förändring.

- Vänsterpartiet är välfärdspartiet som har konkreta förslag på upprustning och kämpar mot privata vinstintressen inom välfärden. Vi har en politik för ett mer jämlikt samhälle, en tryggare arbetsmarknad, en miljöpolitik för jämlikhet och ska vara hyresgästernas parti, avslutar Lars Ohly.”


Strategidokumentet är välskrivet men det har i stora delar sin grund i socialdemokratisk 70-talspolitik, alltså den politik som dåvarande VPK kritiserade på 70-talet. Dagens vänsterparti har utan att analysera socialdemokratins misslyckanden framförallt tagit över deras 70-talspolitik.

Jag instämmer i stort i vänsterpartiets inriktning, men anser att politiken behöver analyseras mer utifrån varför valfrihetssystem fått så stort folkligt gehör. Likaså behöver ideologin utvecklas utifrån ny forskning om intersektionalit, feminism, demokrati, makt- och ägandefrågor m.m.

I vänsterpartiets framtidsstrategi framförs att partiet i högre grad bör representeras av personer med invandrarbakgrund, men det finns ingen förklaring till varför personer med ickesvensk bakgrund också diskrimineras i vänsterpartiet. Denna maktordning osynliggörs.

Det kanske går att vinna val på nostalgi om hen är ett mittenparti, men jag tror det är omöjligt om hen är ett parti som på ett genomgripande sätt vill förändra och demokratisera samhällets maktstrukturer och materiella villkor i grunden. Strukturella vänsterförändringar i ett samhälle bör bygga på kunskap och forskning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar