Jag har tidigare skrivit om hur föreställningar om hur andra är och vad som anses vara normalt/onormalt förstör mycket i mänsklig samvaro tisdag 20 april. Nu läser jag en bok ”Motstånd & Fantasi, Historien om F” som beskriver hur feministisk forskning möts av motstånd och hur kvinnliga feminister blir bemötta utifrån att de anses vara på ett visst sätt(konstrueras). Boken är skriven av sex forskare inom fältet feministisk forskning. Kvinnliga feminister konstrueras till att vara; ovetenskapliga, hycklare, bristfälliga, verklighetsfrånvända, ointressanta, manshatare, omoderna m.m. Jag njuter och känner mig bekräftad när jag läser denna bok.
Nu har jag prioriterat detta läsande före att fira Valborg ute i en vårvarm Uppsalakväll. Varje stund jag tar för att läsa boken känns som lyxtid. Det är så skönt att få vetenskapligt synliggjort hur du blir bemött som feminist och hur starkt motståndet kan bli. Könsmaktsordningen är svår att rucka på. Jag har också mött motstånd som aktiv vänsterpartist, som vill ändra på maktordningarna utifrån klasstillhörighet. Detta har också väckt känslor, men inte lika starka.
Funderar just nu på hur bilden av kroniskt sjuka kvinnor konstrueras. Jag har en kronisk sjukdom, som många i min omgivning inte vill låtsas om. Och framförallt inte har velat se när den inte syns på mig. Får man vara aktiv, självständig och påstridig som bröstcancersjuk kvinna? Är det för förmätet?
Lite verklighetsfrånvänd och omodern måste jag väl ändå anses vara som sitter hemma med en feministisk bok en Valborgskväll i Uppsala.
Jag kommer att stå mig i det jag vill och står för, men ville bara kasta ut frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar