På bloggen och på Facebook är jag framförallt kritisk till regeringens politik. Jag är emot privatiseringarna av vård, skola och omsorg, är emot nuvarande sjukförsäkringssystem, är emot FAS 3 och emot beslut som ökar klyftorna mellan människor. Mer sällan skriver jag i positiva ordalag om vad jag vill uppnå. Tänker att jag säkert framstår som en negativ person. Samtidigt vet jag att det finns så mycket jag vill och är för. Jag gillar att ta ansvar och trivdes bäst när mitt parti ingick i en majoritet i Uppsala kommun.
Tycker det är svårt att lyfta positiva saker, när jag anser att så många beslut raserar välfärden och en hållbar utveckling. Läser ibland debattartiklar där debattörerna är kritiska, men samtidigt försöker lyfta fram några bra saker som görs. Tänker att detta sätt att också lyfta positiva saker är för att skydda sig mot argumentet, ni är bara emot oss.
Ett sätt att behålla sin makt är att framställa alla som tycker något annat som fiender. På så sätt slipper hen bemöta argumenten. Retoriken bygger på att den som är emot oss behöver hen inte lyssna på. Fienden vill ändå bara skada oss. En mästare på denna förenklade retorik var USA:s förra president George Bush.
Den som inte är med oss är mot oss, uttalade Bush efter terrorangreppet den 15 september 2001. Han fick stöd från både senaten och representanthuset som beslutade att tillgripa allt nödvändigt våld mot dem som stod bakom angreppet. Endast en ledamot reserverade sig, med hänvisning till att USA inte ska bli en del av den ondska man vill bekämpa. Även makthavare i Sverige lät sig snärjas i denna ytliga retorik och ”jagade terrorister”.
Jag anser alltså att hen måste föra fram vad hen är emot. Kritik är en nödvändig förutsättning för utveckling och hen måste inte alltid också säga något positivt om den förda politiken. Samtidigt ska hen försöka undvika uppdelningar i goda och onda. Dikotymiseringar förenklar och osynliggör komplexiteten, men det är inte samma sak som att hen ska låta bli att tydligt gå emot dåliga förslag.
Det är däremot viktigt att skilja på sak och person, på beslut och makthavarna bakom besluten. Människor är inte antingen goda eller onda, men beslut kan vara bra eller dåliga för samhället. Detta har jag också skrivit om tidigare. Se Om socialism, egenmakt och dikotymisering.
Idag på första maj har jag varit och demonstrerat. Mycket av slagorden och talen handlade om allt vänstern är emot. Jag tycker att det är riktiga avvägningar, men att det är mycket roligare att lyfta fram allt vänstern är för. Första maj ska handla om det viktigaste inom politiken och tyvärr innebär det i dagens omänskliga samhällsbygge att ge människor en möjlighet att uttrycka sin förtvivlan över alla försämringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar