Fortsättning på först kom de för att hämta….

Jag saknar några kategorier i Martin Niemöllers dikt. Transpersoner, romer och homosexuella skickades också till koncentrationslägren. Dessutom var du mer utsatt om du hade lägre funktionskapacitet. I dagens samhälle är flyktingar också utsatta.

Jag vill alltså lägga till några rader så det blir:

Först kom de för att hämta judarna, men jag höjde inte min röst för jag var inte jude.

Sedan kom de för att hämta kommunisterna men jag höjde inte min röst för jag var inte kommunist.

Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket men jag höjde inte min röst för jag tillhörde ingen fackförening.

Sedan kom de för att hämta transpersonerna, men jag höjde inte min röst för jag är inte transperson.

Sedan kom de för att hämta romerna, men jag höjde inte min röst för jag är inte rom.

Sedan kom de för att hämta homosexuella, men jag höjde inte min röst för jag är heterosexuell.

Sedan kom de för att hämta flyktingar, men jag höjde inte min röst för jag har vit hudfärg.

Sedan kom de för att hämta funktionshindrade, men jag höjde inte min röst för jag hade full funktionskapacitet.

Sedan kom de för att hämta mig och då fanns ingen kvar som kunde tala för mig.

För övrigt har jag tagit en promenad genom stan till Övre Slottsgatan, dit jag brukar gå varje Valborg. Vänner till mig har knytfest i sin trädgård innan mösspåtagningen vid Carolina Rediviva klockan tre. Förkylning och trötthet gör att mitt besök blev ganska kort. Tänker stanna hemma resten av dagen, så att jag förhoppningsvis är lite bättre i morgon, 1 maj. Tycker att det inte var lika mycket nedskräpning och mindre krossat glas än tidigare år. Däremot som vanligt mycket fylla.

Att samhället blivit hårdare och klyftorna större märks framförallt på kravallstängseln framför nationerna och alla vakter. Positivt är att kampanjen Varannan vatten nu fått stort genomslag. Att vartannat glas bör bestå av vatten försökte jag introducera när jag som kommunalråd med ansvar för drogpolitiken hade besökt Visby augusti 2005. Gotland hade framgångsrikt arbetat med detta koncept några år och nu har det också fått genomslag i Uppsala. Förändringar kan gå fort, men ofta tar de tid.