Jag har flera gånger skrivit om vikten av öppenhet för demokratins och utvecklingens skull. Se t ex Om öppenhet Tycker att jag alltför ofta istället möts av motsatsen, tystnad och rädslor.
Känns som en paradox att samtidigt som alltfler lämnar ut sig allt mer på facebook, bloggar m.m. så finns på många arbetsplatser, i föreningar, partier och säkert också i familjer rädslor för att framföra vad hen tycker och tänker.
gillar den kultur som byggs på högskolor och universitet, där studenter får lära sig att vara kritiska och bemöta olika synpunkter. Hela samhället mår bra av om människor känner sig trygga i att stå upp för saker hen tror på, istället för att tiga. Likaså att hen inte behöver en massa fler människor att gå i flock med när hen vill förändra saker.
Om hen ska våga vara öppen i vad hen tycker och tänker, så är det också viktigt att hen kan få ändra sig och se saker på annat sett senare. Det är i stötandet och blötandet med andras tankar som hen själv ofta kommer vidare. Ödmjukhet är därför också viktigt, jag kan ha fel och jag får ändra mig.
Fick en rapport från F!:s kongress i Malmö som gjorde mig glad. Min vän skrev bl. a så här: ”När det hettade till i talarstolen hände det vid två tillfällen att personen ifråga, som gått lite för långt i sina utfall, gick upp och bad om ursäkt! Härligt!”
Tror att riksdagens sekelgamla partier har mycket att lära både av miljöpartiets och av F!:s öppenhet.
Reella möten och kommunikation mellan människor är nödvändiga för hälsa och utveckling.
För övrigt fick jag en promenad i solen till jobbet idag. Blev lite långt att gå för jag missade bussen, men jag njöt av solen och drillande grönfinkar i träden. Har mått ganska OK idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar