Ständiga förbättringar, försämringar eller komplexitet

Inom privata företag och offentligt driven verksamhet finns det förväntningar och krav på ständiga förbättringar. Alla ska arbeta mot gemensamma mål i form av förbättringar. Kapitalismen kräver konstant tillväxt annars kollapsar systemet. Kraven på ständig förbättring och tillväxt leder till en utarmning av jordens ekosystem och resurser, av solidariteten och av medmänskligt liv. Människor måste gemensamt sätta stopp för denna helvetessnurra.

Samtidigt är allt komplext. Kunskap om hur mänskligheten kan forma hållbara samhällen ökar. Det är i viss mån möjligt med ständiga förbättringar. Men detta kräver utrymme för reflektion över begångna misstag och riskanalyser. Förväntningar på att en positiv utveckling är möjlig och visioner om ett bättre samhälle ger framtidstro och lust. Det gäller att hitta balansen mellan pessimisten och optimisten, mellan full fart framåt och ”det var bättre förr”.

Utöver att vårt jordklot förstörs av tillväxt till varje pris, så kan det också leda till mänsklig ytlighet, girighet och ensamhet. En inledningsfras i mötet med andra människor är ofta ”Hur mår du?” Ofta finns det inte tid för mer djupa samtal, utan hen förväntas svara bra eller beskriva någon enkel krämpa. På individnivå finns det också förväntningar på ständiga förbättringar. Från barndomens skola när barnen ofta anses vara ”på god väg”, till träningspasset där konditionen ska förbättras, till jobbet där hen förväntas bli bättre på det hen gör. Alltid är det något som ska bli bättre. Tillåts något bli sämre?

Problemet är att i denna kultur så riskerar allt som inte blir bättre att osynliggöras. Det finns risker att individen skuldbeläggs för att det är hens fel när saker istället blir sämre och då måste detta döljas. Det mest absurda och cyniska exemplet på denna kultur är det nya sjukförsäkringssystemet. Vi som har allvarliga sjukdomar har osynliggjorts för ”alla kan bli bättre”. Fort ska förbättringen gå för annars tappar du dina inkomster. Tillväxten går före allt annat och den bygger på att några är förlorare .


Några önskningar från mig
Ha inte förväntningar på mig att jag ska bli bättre, men hjälp mig att tillsammans med mig samtala om mina möjligheter. Bestäm aldrig själv hur det är med mig. Dröm och längta tillsammans med mig att förbättringar är möjliga, men respektera mig när jag bara tror på försämringar.

Jag vill inget hellre än att svara ”Bra” på frågan ”Hur är det?” Ge utrymme till andra svar eller låt bli att fråga.

Tillåt tvivlet, men sluta inte tro på att en annan och bättre värld är möjlig, oavsett jag eller du blir en del av den världen.