Objekt eller subjekt

Jag har många gånger skrivit om att jag inte vill vara ett objekt för andras välgörenhet. Jag hoppas att jag även i fortsättningen kommer att ha rätten att själv definiera vilka behov jag har, hur jag mår och hur jag vill leva. Jag har många gånger skrivit om hur objektifiering av människor riskerar att undergräva deras självkänsla. Utsatthet Likabehandlingsplaner för all verksamhet?? och Välgörenhet eller volontärverksamhet
När jag är ute och pratar om jämställdhet, mångfald och likabehandling brukar jag ibland visa nedanstående citat från en av skolverkets utredningar Diskriminerad, trakasserad, kränkt.

”Diskriminering, trakasserier och kränkningar uppstår sällan som enskilda företeelser utan uppkommer på varierande sätt i den komplexa väv av sociala relationer, identitetsskapande, maktutövande och inneslutande och uteslutande normskapande processer som ständigt pågår i verksamheterna.
Hur kan då ojämlika maktförhållanden förändras?
Ett sätt är att utmana överordnade sociala kategorier och reflektera över vem som ges makt, görs till subjekt och ges tolkningsföreträde, och vem som görs till objekt för förändring.”

Jag vill alltså inte göras till ett objekt för andras förändring. Lika lite anser jag att så kallade ”svaga” grupper ska göras till objekt för samhällets förändring. Risken är stor att sådana insatser istället stjälper människor.

Som socialist anser jag att mer resurser ska omfördelas från rika till fattiga. Jag tror på högre lön för samhällets lägst betalda, liksom höjd A-kassa, höjd lägstanivå på sjukpenningen, höjd lägstapension och höjda socialbidrag. Det är viktigt att själv få disponera tillräckligt med pengar för att kunna leva i jämlikhet med andra.
Utöver detta kommer det alltid att finnas behov av olika former av insatser för olika kategorier i samhället. Skolan ska också ha en kompensatorisk roll. Barn och unga vars föräldrar brister i sin föräldraroll ska t. ex. erbjudas mer stöd i skolan.

För att inte olika grupper som kan ha behov av särskilda stödinsatser ska objektifieras, så ska målgruppen ha ett stort inflytande över insatsen. Särskilda projekt som någon har tänkt ut för att t ex stödja ”invandrarpojkar”, psykiskt funktionshindrade eller ”tysta flickor” tror jag alltså inte på om inte målgruppen får vara med och utforma själva insatsen. Alltför många människor har objektifierats och passiviserats för den goda sakens skull.

Många människor tror nog att det är ett sådant passiviserande samhälle som jag som socialist vill ha och detta kan vara ett skäl till att vänstern förlorade valet.

För övrigt hörde jag bara någon enstaka talgoxe och blåmes idag när jag under förmiddagen cyklade längs med ån och sedan upp på Kungsängsleden med solen i ansiktet. Tyvärr var det ganska tyst på fågelsång under min cykeltur, så ganska många fåglar har nog svultit och frusit ihjäl under vintern. Jag längtar efter mitten av maj då Kungsängen är fylld av kungsängsliljor och lärkor och enkelbeckasiner svirrar i skyn.