Välgörenhet eller volontärverksamhet

Jag vill inte vara beroende av välgörenhet. Däremot uppskattar jag ideellt arbete. Skillnaden kan nog vara hårfin. För mig är det två saker som skiljer.

För det första är det viktigt att alla människor har rättigheter att få hjälp när man behöver samhällets stöd, så att man inte blir beroende av andra människors välgörenhetsinsatser för att kunna leva ett värdigt liv. Ideellt arbete i form av att några kommer och läser tidningen för synskadade på ett särskilt boende eller engagerar sig i nyanlända flyktingar tror jag på, om individerna som är subjekten för insatsen kan leva ett gott liv även utan denna volontärverksamhet. Ideellt arbete i föreningsliv och partier är nödvändigt och viktigt. Då tycker jag snarare att det är problematiskt när människor vill ha betalt för ideella insatser i föreningsliv och partiverksamheter.

För det andra handlar det om förhållningssättet hos dem som gör insatsen. Om volontären förväntar sig att subjektet för insatsen ska visa tacksamhet och underordna sig blir det istället en kränkning. Det välgörenhetsarbete som gjordes innan väldfärdssverige byggdes upp innebar för det mesta kränkningar av dem som var fattiga, gamla eller sjuka och därmed beroende av välgörenheten.
Jag har varit positiv och stött den volontärsverksamhet som byggts upp i Uppsala. Var ute och letade på nätet nyss för att kolla upp hur verksamheten beskrevs. Så här står det på Uppsala kommuns hemsida:

”Är du intresserad av ideellt arbete, det som ibland kallas volontär eller frivilligarbetare? Om du vill engagera dig och har någon timme över kan du öppna nya dörrar, möta nya människor och skapa nya kontakter. Att engagera sig ideellt berikar både dig själv och andra.”
”Uppdraget är ett ömsesidigt utbyte mellan volontären och den ideella organisationen. Förutsättningarna skiljer sig beroende på hur uppdraget ser ut. Att vara volontär innebär frivilligt och oavlönat engagemang. ”


Jag tycker alltså att ömsesidigheten är det viktiga vid denna typ av möten. Och jag vill absolut inte känna mig som ett objekt för att andra ska få känna sig ”goda”. Däremot tror jag på som jag skrivit tidigare att alla människor vill dra sitt strå till stacken och mår bra av det.