Rädslor

Dagens samtal på Uppsala Pride har fått mig att tänka ännu mer runt rädslor. Rädslor finns som en överlevnadsinstinkt och blir starkare om du riskerar att bli utestängd från sociala gemenskaper eller dödad. Att tillhöra en social gemenskap har historiskt varit en förutsättning för att få mat och skydd mot faror. I det moderna samhället kan vi köpa oss mat och skydd om vi har en god ekonomi, men rädslorna för att bli utesluten ur sociala gemenskaper finns kvar. I den stereotypa kvinnorollen ingår att våga visa och prata om sina rädslor, medan det ingår i den smala stereotypa mansrollen att dölja rädslorna. Jag har tidigare skrivit om pojkars/mäns rädslor för att framstå som underlägsna om de misslyckas med att leva upp till den smala genusnormen för män. Läs Manlighet, våld och fredlighet.

Ett klassiskt sätt att skaffa sig makt över andra är att öka människors rädslor genom att bruka eller hota med våld eller med social utstötning eller svält. För att minska rädslorna i samhället är det därför viktigt att öka människors trygghet. Ökad trygghet handlar både om att minska riskerna för att bli utsatt för våld och att minska risken för ensamhet och social utstötning. Men det handlar också om ekonomisk trygghet, om att inte behöva oroa sig över att bli bostadslös eller ”matlös”.

Min politiska övertygelse är alltså att för att människor ska bli tryggare och må bättre så behöver mäns genus vidgas och välfärdssamhället byggas ut. Nuvarande regeringspolitik är den motsatta. I högerretoriken har ingått att människors ekonomiska trygghet har varit för stor, medborgarna har fått epitetet trygghetsnarkomaner och de ekonomiska systemen och skydden för anställda har successivt monterats ner. Samtidigt har tävling/konkurrens påståts vara ett sätt att skapa utveckling. Positionerande i hierarkier där hungriga vargar jagar bäst, alltså smala manliga genusnormer har lyfts fram som viktiga vägar att skapa utveckling.

Min övertygelse är istället att rädslor skapar passivitet. Rädslor gör att människor inte vågar pröva olika saker och framföra sina åsikter. Man kan förlora den ekonomiska trygghet man eventuellt har lyckats skapa och man kan förlora sin position. Jag anser att samhället ska bygga på solidaritet och en tillit till att trygga människor bidrar till utveckling. Ökad trygghet leder också till minskat antal hatbrott, för trygga människor måste inte slå mot andra grupper, för att stärka sin egen position. Därför är jag feminist och socialist, med betoning på både och.