fredag 13 augusti 2010

Om manlighet, våld och fredlighet


Nu har jag jobbat en vecka. Det har varit lugnt och jag har ägnat en del tid med att läsa på. Bland annat har jag läst SOU 2010:53 pojkar och skolan.
Det var mycket intressant och jag har gjort flera PowerPoints som underlag till när jag är ute och pratar på olika arbetsplatser. Njuter av den tydliga uppmaningen att titta på genusmönstren för att förändra.

En mycket tydlig beskrivning av vad manlighet kan innebära skrev sociologen Erving Goffman redan 1963.

”Det finns endast ett enda slags mansperson i USA som inte behöver skämmas för någonting, nämligen en ung, gift, vit, heterosexuell protestantisk barnafader som har fått collegeutbildning, som är bosatt i en tätort i någon av Nordstaterna, och som har full sysselsättning, frisk hy, lagom vikt och längd och som nyligen har slagit något idrottsrekord.
… Varje mansperson som inte riktigt uppfyller någon av dessa kvalifikationer upplever troligen (åtminstone av och till) sig själv som ovärdig, ofullständig och underlägsen.”

Jag har också läst om den negativa manligheten i tidningen Genus. På journalistens fråga ”Varför begår kvinnor så mycket färre våldsbrott än män?
svarar Måns Andersson, fil dr i evolutionsbiologi vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala

”Det beror på att män i allmänhet inte investerar en stor del av sig själva i barn. Det ger en maktförskjutning där män i stället tar makten över kvinnors reproduktion och som resulterar i vår uppfattning att män har rätt att utöva våld, och klarar att vinna. Det rör sig om ett patriarkat, en social överhöghet, som antingen föregår människan och som därför inte bara omformar våra kroppar i dag utan även har gjort det evolutionärt. Mäns våld skapas inte bara av samhället, hannars våld har skapat själva samhället. Men evolutionsbiologisk teori pekar på att om män och kvinnor investerade lika mycket i sina barn och fråntogs möjligheten att ta makt över varandra så skulle det förr eller senare, minska manlig konkurrenskultur och våldsamhet. Det är alltså jämställdhetsarbetet som är grunden för att vi ska kunna utnyttja den frihet till fredlighet vår biologi medger, vårt samhälle förnekar oss. ”

Det är alltså möjligt att förändra. Tänk gärna på det när du röstar 19 september.

Tänker också på alla män som ställer upp för kvinnor som drabbats av bröstcancer. De är många, men det finns också ganska många som sviker och överger kvinnor som drabbats av bröstcancer. Tror att de män som stödjer drabbade kvinnor med bröstcancer också ofta har funnits till för sina barn och om de haft möjlighet varit föräldralediga.

För övrigt tror jag att jag är lite bättre i ryggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar