Känsla och intellekt

För snart tre veckor sedan dog en bröstcancervän till mig vilket jag skrev om då. Jag har tänkt på henne ofta sedan dess och kan se hennes ansikte framför mig, både timmen innan hon dog och i stunder när hon var mer mentalt närvarande och vi hade fina samtal. Jag sörjer henne, men har inte kommit mig för att ringa hennes man. Han ringde mig och pratade in ett meddelande om när begravningen är i torsdags. Först idag tog jag mig tid att ringa tillbaka. Jag är ofta sådan att jag är dålig på att ringa upp, men denna gång var det extra svårt. Det fanns både ett motstånd i mig och en vilja att ringa. Sedan när jag väl ringde, så var det som alltid väldigt lätt att prata med honom. Samtalet gjorde henne ännu mer närvarande i mina tankar. Jag vet inte hur jag kommer att må och vilka känslor som kommer upp i mig när jag går på hennes begravning 12 oktober. Precis som inför samtalet med hennes man, så både vill jag och vill jag inte gå på hennes begravning. Jag låter mitt intellekt styra och går på begravningen för jag vet att det är bra för mig att gå. Döden är en realitet för alla och ingen vet när.

Jag har alltså både känslor och mer intellektuella tankar runt min bröstcancervän. Jag har också en massa känslor och tankar runt politiken. I morse när jag läste ett TT-telegram ”Strid om talmansposten” blev jag riktigt upprörd över medias subjektiva rapportering. I ingressen står det ”Oppositionen tar strid om riksdagens talman och nominerar socialdemokraten Kent Härstedt till posten. Därmed får Sverigedemokraterna en vågmästarroll när den nya riksdagen tar sitt först beslut.” Sedan genomsyras hela artikeln av att det är oppositionens ansvar att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Vart tog statsministerns ansvar vägen? Är det inte självklart att regeringschefen måste ta erforderliga kontakter för att säkra att det finns en majoritet bakom förslagen i riksdagen.

Om ansvaret för att regeringens förslag inte går igenom ligger på oppositionen så är hela politiken uppochnedvänd. Jag känner mig trygg i att de rödgröna aldrig kommer att flirta med främlingsfientliga krafter. Om oppositionen blir så rädda för att Sverigedemokraterna ska stödja deras förslag så att de slutar driva sin egen politik, så är vår demokrati ännu mer illa ute. Däremot har alla rödgröna varit tydliga med att om statsminister Reinfeldt tar kontakt för att förhindra att regeringens förslag fälls i riksdagen så kommer oppositionen att vara konstruktiv. Det är däremot aldrig det samma som att underordna sig en borgerlig regering. Nu är valet över för denna gång, men borgerlig propaganda fortsätter att genomsyra s.k. partipolitiskt objektiva nyhetsartiklar.

Nu pågår en eftervalsdiskussion i alla partier. Som vänsterpartist tycker jag att partiet bör bli ännu mer ideologiskt tydlig i nästa valrörelse och inte tillsammans med övriga rödgröna försöka flirta med mittenväljare i plånboksfrågor. Dessutom behöver ideologin utvecklas och förnyas. Jag vill lyfta in fler maktperspektiv än kön och klass. Jag tror som jag också började en ny blogg om att politiken bör syfta till att stärka maktlösa individers makt. Fattiga kvinnor är mer maktlösa än fattiga män och har du dessutom annan etnisk bakgrund än den västerländska så har du ofta ännu sämre förutsättningar till delaktighet och inflytande. I ett jämlikt samhälle mår alla bättre och blir mer trygga och kreativa. Viktiga förutsättningar för ökad jämlikhet är allas lika och höga värde oavsett klass, funktionalitet, etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, religionstillhörighet. Mer intersektionella maktanalyser efterlyses alltså.

Lasse Ohly var bra på ekots lördagsintervju idag, på allt utom när det gäller att utveckla vänsterpartiets ideologi. Där lät det som han var nöjd som det var.

Underrubrik till sidan på P1 om lördagsintervjun är ”Makten till svars” och Reinfeldt har ännu inte ställts till svars efter valet. Jag hoppas att han snart ställs till svars för Alliansens politik på riktigt och i alla medier.

För övrigt så räckte inte min tid till att skriva två bloggar, så därför skriver jag även ibland om politik i denna blogg, för ingen kommer undan politiken.