Mer om oro

Jag har tidigare skrivit om oro vid flera tillfällen och tankarna fortsätter på detta tema. Oro och jympa. Detta liv tar slut och vad som händer sedan vet ingen, men många har uppfattningar om att livet fortsätter i andra former eller tar slut.

Jag oroar mig inte för vad som händer efter döden, men däremot i detta liv.
I förrgår skrev jag att jag tror att de cellgifter jag får nu (Caelyx) inte längre hjälper, eftersom jag hade fortsatt ont i ryggen. Idag känns ryggen bättre och tilliten till den behandling jag nu får har ökat. Har faktiskt knappast oroat mig alls idag, eftersom ryggen inte har gjort sig påmind. Ibland, som t ex i onsdags, tänkte jag att jag inte ska lura mig själv och stoppa huvudet i sanden, så det är bäst att inse att mitt ryggonda beror på försämringar. Idag tänker jag istället att jag mer borde ta dan som den kommer och att jag mer eller mindre dagligen har oroat mig. Andra tankar som dyker upp är att någon gång kommer jag också drabbas av sådana försämringar så att jag blir mer permanent orörlig. Jag har ju mött så många andra som långsamt har brytits ner av sin cancersjukdom och sedan dött.

När jag skriver detta kommer tanken att andra människor också bryts ner och dör - inte bara cancersjuka. Och alla oroar sig säkert för något, men det är olika hur ofta och hur mycket. Tänker på allt jag har oroat mig för i livet:


Gläds åt att jag just nu inte oroar mig. Känner mig trött och glad. Härligt VA.
Trevlig helg