För att komma in i en känsla av styrka och gemenskap är det roligt att spela gamla låtar. Därför har jag gjort i ordning en CD, med kända sånger såsom ”Vi är många, vi är hälften, ” Hanna från Arlöv” och ”Vi måste höja våra röster för att höras”. När musiken var igång i tisdags när jag var ute på torgmöte, såg jag att många log igenkännande och verkade må lite gott av sångerna.
En sång som jag är lite mer stillsam och som jag tycker mycket om är
”Kärlekssång till en kvinna på femtio år”
DU kvinna på femtio år
Ditt ansikte bär spår
Av årens erfarenhet
Du är vacker av allt du vet
Du är vacker för du är unik
Unik som var och en i vår publik
Jag har tidigare skrivit om åldersnoja. Jag tror att ovanstående text har hjälpt mig att inte bry mig om mina rynkor. När jag var trettio kom de första rynkorna och jag tyckte inte det var något problem. Minns däremot andra som oroade sig över årens minnesmärken. Idag är nog den oron betydligt större. Det värsta är väl att flera gör en massa operationer för att minska spåren av rynkor som man egentligen i en sund kultur borde vara stolt över. Vart tar livs visdomen vägen, när så många vuxna beter sig som om man var i värsta puberteten???
Åldersfixering är för mig ett skäl till att vara feminist och stolt över sig själv. Att kvinnor ska se unga och vackra ut styr inte enskilda individer över utan det har med samhällsnormen/samhällskulturen att göra. Men ju fler vi är som vägrar underordna oss dagens ”negativa” skönhetsideal, desto bättre.
Fotot är taget av Elisabeth Ohlsson Wallin och jag har hämtat det på hemsidan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar