Tro på ödet eller på solidaritet

Jag tror inte på ödet, men ändå så gör jag ibland saker eller låter bli att göra saker för säkerhets skull. Människor vill väl alltid ha makt över sitt eget liv. Drabbas man av en svår sjukdom, har svårt att få pengarna att räcka för att man har låga inkomster eller blir illa behandlad på jobbet är risken större att man känner sig maktlös.

Ingen vill väl vara maktlös och då är det lätt att tänka att om jag köper en lott, prövar någon alternativ metod eller om jag ändrar taktik så blir allt bättre. Ju svårare problem man har desto större risk är det att man söker enkla lösningar, särskilt om man känner sig ensam i sitt elände.

Det är också lätt att fastna i tankar om vad man inte har gjort eller har gjort fel och att fattigdomen eller sjukdomen enbart är en konsekvens av det egna handlandet. Det man drabbats av kan anses bero på att man utmanade ödet eller övernaturliga krafter eller agerade ogenomtänkt. Andra som är rädda för att drabbas, kanske också vill att det är individens fel, för då finns det saker man själv kan göra för att skydda sig.

Jag tror på gemensam kollektiv kamp för ett bättre samhälle. Det är genom kollektivt och solidariskt arbete som välfärdssamhället har byggts upp och det är individualistiska, känslostyrda och egoistiska ideologier som raserar välfärden. Jag tror alltså varken på ödet eller på enkla lösningar. Men visst är det lätt att i känslomässiga tillstånd söka den kortsiktiga lyckan och den enkla vägen och kanske lägga skulden på någon kanske t.o.m. på odefinierbar synd.

Rösta medvetet och gärna till vänster i valet. Men framförallt lägg din röst på det parti du verkligen tror på.