En människa som inte längre andas och vars hjärta har slutat slå är död – så enkelt var det förr. Nu har vi ett nytt dödsbegrepp. Med modern medicinsk teknik kan blodet fortsätta pumpas runt och kroppen syresättas. Kroppen kan alltså hållas igång trots att det inte förekommer några hjärnaktiviteter. Sedan 1988 anses en människa vara död om hjärnans funktioner är oåterkalleligt utsläckta, även om kroppen kan hållas igång. Då bedöms en människa vara död även om hjärtat fortsätter slå. Detta läste jag också om i mitt gamla nummer av Forskning och Framsteg, som jag började skriva om i onsdags.
Detta kommer mig att reflektera över vad liv är. För mig består en människa åtminstone av kropp och själ och troligen också av ande. Utan en fungerande kropp, som gör att jag kan kommunicera med andra människor så tror jag inte att jag vill fortsätta leva. Då finns inget liv kvar.
Men vad är då en själ och finns det en ande? Ordet själ har jag slagit upp i Wikipedia för att få en bra definition.
”Själ eller psyke (grekiska: psyché) är en sammanfattande benämning på alla mentala förmågor hos levande varelser: förnuft, karaktär, känsla, medvetande, minne, perception, tänkande etc. Inom religionen är människans själ av enbart andlig natur medan nämnda mentala förmågor hör till den materiella världen.”
Utan en fungerande själ tänker jag också att livet är ointressant. Därför är det nya dödsbegreppet bra och därför är det inga problem att bli kremerad som död. Det är ju bara kroppen som kremeras.
Om det finns en ande så finns den kvar som någon form av energi efter att en människa har dött, enligt mitt synsätt. För ganska länge sedan läste jag en bok om nära-döden–upplevelser som var översatt till svenska av anestesiläkaren Göran Grip. I boken beskrivs hur många olika människor har upplevt att de befinner sig utanför sin egen kropp och betraktar den från utsidan. Några beskrivningar handlar också om hur människan som lämnat kroppen tar sig igenom en tunnel och möter en ljus varelse på andra sidan. En uppsats av Göran Grip hittar du här.
Göran Grips översatta texter ger mig en tro på att det nog kan finnas både kropp, själ och ande. Och beskrivningarna har minskat både min och andras rädsla för döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar