Vad vill vi att barnbarnen ska ärva?

En pensionär i min vänkrets har låg pension. Samtidigt äger hon en fin trea i Uppsala stad och en väldigt fin sommarstuga vid vattnet i Stockholms skärgård. Alla som äger lägenheter och hus i attraktiva områden har gynnats av bostadsmarknaden. Via synen på ägande och värdestegringarna under decennier är vi som äger attraktiva bostäder ekonomiskt gynnade. Personen jag pratar om klagar varje gång vi ses på sin låga pension. Jag brukar då säga att hen kan leva gott resten av sitt liv, genom att låna på det hen äger, eftersom hens ägande knappt är belånat. Hen tycker att jag har fel. Hen anser att allt det hen äger ska lämnas över till hens barn och barnbarn. Det är nästan som en mänsklig rättighet för hen.

I morse läste jag en debattartikel av Naturskyddsföreningens generalsekreterare.

Sverige måste i princip nolla våra utsläpp redan 2030 om vi skall ta vårt globala ansvar. Världssamfundet har varit tydligt med att en global temperaturökning på två grader är farlig. Samtidigt har världen just nu en färdplan som siktar mot fyra grader och de globala utsläppen ökar i allt snabbare fart. Effekterna i naturen tycks vara kraftigare än beräknat, till exempel smälter Arktis snabbare än de värsta scenarierna från den internationella forskarpanelens (IPCC) rapport 2007.

Artikeln avslutas med
”Naturskyddsföreningen tror att Sverige och världen fortfarande kan klara klimatkrisen. Ett sådant skifte kräver både ny teknik, kraftfulla styrmedel och nya värderingar. Det räcker inte med marginella förändringar, utan vi måste tänka helt nytt.”

Ska vi lyckas vända utvecklingen så behövs offentliga medel för att göra viktiga investeringar i järnvägar, tunnelbanor, spårvagnar och nya miljövänliga transporter. Likaså behövs miljöinvesteringar i fastigheter. Samhället behöver också tillföras medel till drift av miljövänlig kollektivtrafik och till forskning.  De ekonomiska behoven är stora. Den enskilde har också ett ansvar för sina miljöavtryck.

Tycker det är viktigt att reflektera över vad jag vill överlämna till mina barn och barnbarn. Är det ett jordklot som det går för människor att leva på, ett klot där det går att odla och där alla människor får tillräckligt med mat. Avgörandet tas nu och inte om 20 år, då våra barnbarns möjligheter att överleva kanske är helt körd.

Är de pengar och andra förmögenheter jag eventuellt lyckats skrapa ihop viktigast eller är det viktigaste att våra barnbarn och deras barn kan överleva och ha möjlighet till ett gott och värdigt liv?

Fotot taget från min gamla hustrappa