Lite om min dag och lite Judith Butler

Om min dag
Fullt upp hela dagen. Alltså inte lagom utan lite för mycket. Cyklade till strålningsbehandlingen i morse. Lite nervöst och lite vingligt men det går om jag tar det lugnt och tänker inför varje ny liten etapp. Kändes värt risken att cykla omkull, eftersom jag kom ut och fick njuta av tulpaner, koltrastsång och andra blommor i stadsträdgården.

 Cyklade hem och bytte till bil. En cykeltur på 3 kilometer som jag har till jobbet, är fortfarande för lång. Kom hem från jobbet halv fem. Lite sent men jag skulle bara göra klart den saken och sedan den saken och sedan den saken.

Vilade en halvtimme innan det var dags för styrelsemöte i min bostadsrättsförening. Är imponerad över viljan att göra bra och genomtänkta saker i styrelsen. Många ledamöter tar stort ansvar för att bidra med såväl tid som kompetens. Efter mötet var det middag och avtackning av avgående styrelseledamöter. Restaurangen ligger ca 800 meter från bostaden, vilket är för långt för mig att gå. Ville inte ta bilen, så jag cyklade.

Cykelturen hem gick inte så bra. Kombinationen trötta muskler, svag högerhand och ett glas vin var inget bra. Jag ramlade direkt vid start för att jag inte tog lagom med fart. Satsar jag för mycket vid start så orkar inte musklerna styra upp cykeln och tar jag för lite fart orkar inte musklerna att få upp farten för att få balansen. Fick ett skrubbsår på höger armbåge, men inga större skador. Däremot besvikelse över att inte klara det jag vill göra. Och lite skam över att ramla mitt i gatan.

Få se om det blir cykel eller bil till den sista strålbehandlingen i morgon.

Lite Judith Butler

Via genuslistan får jag information från Per Herngren, som jag tidigare bloggat om i ”Våld föder våld”

Per skriver
”Det vi har gemensamt som levande varelser är att vi är sårbara, att våra liv är osäkra och att vi därför är beroende av varandra.”

Och han citerar Judith Butler
”Vår sårbarhet och vårt beroende av varandra gör kriget och militärapparaten begriplig som det omöjliga försöket att ta bort osäkerheten. Kriget försöker ta bort osäkerheten för ’en själv’ som grupp, stat eller nation genom att öka osäkerheten för andra. Om vi tar livets osäkerhet som utgångspunkt, då finns det inte något liv utan behovet av husrum och mat, inget liv utan beroende av större nätverk av socialitet och arbete, inget liv som höjer sig över skadebarhet och dödlighet. Vi skulle då kunna analysera några av militärmaktens kulturella tillflöden under dessa perioder som försök att maximera osäkerhet för andra”

Läs mer på Per Herngrens webbsidor

Som cancersjuk känner jag nog ännu mer av såväl omöjligheten att skydda mig mot sårbarheten, som beroendet av välfärdssamhället, miljön och andra människor.

När jag hade trädgård prövade jag vilka växter som trivdes ihop. Här gick det bra med borstnejlika, syren och prästkragar. Och så fanns det en hel del små växter som inte syns på bild. Dessutom fjärilar och ett myller av andra insekter och småkryp. Ett härligt beroende av varandras olikheter och behov.