onsdag 23 maj 2012

Nya besked och motstridiga bud

Det blev bilen till strålningen i morse. Kände mig alldeles för påverkad av omkullkörningen med cykel i går för att vilja cykla. Var röd under ögat när jag vaknade. Det röda gick över i blått under första morgonhalvtimmen. Nu ser jag ut som om jag fått ett rejält knytnävslag på okbenet.

Blåtiran lyser i verkligheten, men syns knappast på bilden
En röntgensköterska tog emot på strålningsenheten och undrade över min blåtira. När jag berättade att jag cyklat omkull så sa hon – igen. Inte igen svarade jag. I fredags cyklade jag inte omkull. Då satte jag foten lite snett på pedalen, så jag gjorde illa mig. Hon menade att jag varken borde cykla eller köra bil när jag blivit strålad på hjärnan. Påstod att jag inte kunde lita på mig själv, när jag strålats. Verkade tro att cykelolyckan igår berodde på strålningen och inte på svag högerhand, trötthet och ett glas vin.

Efter strålningen skulle jag träffa en läkare för utskrivning, vilket de glömt säga till mig. De sa att jag skulle träffa henne direkt, så jag gick och satte mig på anvisad plats. Lyssnade av mobilen, där röntgensköterskan sa att jag hade läkartiden först om en halvtimme.

En ortoped ringde när jag satt där. Hon föreslog att jag skulle opereras direkt. Ville sätta ihop det brutna benet i foten med en skruv, vilket den förra ortopeden jag träffade sa var en osäker metod. Opereras jag nu får jag inte stödja på foten på sex veckor. Jag som längtar efter sommarlov och utevistelse. Oavsett operation eller inte så bör jag inte stödja på foten och bör helst gå med kryckor.

Känner att livet också är här och nu och att så mycket är osäkert runt min fraktur. Ska vila foten så mycket som möjligt, men kryckor funkar inte med min dåliga högerarm. Smärtan är inget stort problem i högerfoten. Jag tänker åtminstone nu, innan jag pratat med min onkolog att jag använder gipsfoten när jag är ute, går så lite som möjligt och är allmänt försiktig. Men jag vägrar att bara sitta stilla. Tror inte det är bra för min helhetshälsa. Får en tid på ortopeden i början av augusti.

När detta något omtumlande samtal var avslutat hämtade jag kaffe och lyssnade på mobilradion. En läkare öppnade dörren och frågade efter en akutpatient.

Det var mig hon frågade efter. Budskapet var att jag absolut inte fick köra bil, när jag fick strålning och hade hjärntumörer. Vad som helst kunde hända. Jag protesterade. Visst kan jag vara påverkad av strålningen också, men stämde hennes farhågor så skulle jag väl märka det vid min faktiska bilkörning. Jag kör mycket inne stan, på gåfartsgator m.m. Om jag hade svårt att koordinera och följa det som händer så borde jag åtminstone varit i närheten av att missa fotgängare och cyklister som går och cyklar runt bilen. Så är det inte. Känner mig koncentrerad och trygg. Största problemet vid bilkörning är min högerhand. Jag gillade inte heller att hon jämförde mina pyttesmå metastaser med någon som har en primär hjärntumör. Hon tryckte också på att jag fått väldigt höga doser med strålning.

Efter att jag berättat om min situation skulle jag få köra bil om jag tog 4 tabletter kortison morgon och kväll för att förhindra svullnad i hjärnan och konsekvenser av detta. Känner mig kränkt av att bli utsatt för skrämselpropaganda innan personerna tagit reda på min faktiska situation. Dessutom har informationen varit väldigt dålig. T ex stod det på kallelsen till strålningen att det enda patienterna brukar märka av strålningen är eventuell trötthet. Alltså inget om vare sig svullnad av hjärnan eller att en ska undvika bilkörning. Efter läkarmötet, labbprov inför torsdagens onkologbesök och trolig behandling och apoteksinköp, så tog jag bilen hem och tog två betapred. (Betapreden har ju också en massa biverkningar som inte är bra för mig*). Sedan åkte jag till jobbet arg, ledsen och känslomässigt förvirrad efter alla olika budskap.
Klematis på min balkong som överlevt vintern
*Vanliga biverkningar av kortison är vätskeansamling, högt blodtryck, påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring, hudförtunning, försämrad sårläkning, rubbning i saltbalansen såsom för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt, för hög sockerhalt i blod och urin, benskörhet och muskelförtvining. Kortisonets förmåga att hämma kroppsvävnadernas reaktioner mot inflammationer och infektioner kan medföra att infektioner blossar upp på nytt och att lokala begränsade infektioner sprids.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar