Tävlandet tar för stor plats

Valdagen 19 september bloggade jag om ”Tävling, normer ochoffer ” .

Igår skrev jag om Uppsalaflickorna som visade upp andra sidor av sin idrottsverksamhet än tävlandet.

I arbetarrörelsens barndom startade många idrottsföreningar. Framförallt lagtävlingar som fotboll, bandy och sedan också ishockey, handboll m.m. utvecklades i arbetarrörelsens regi. Det individuella tävlandet i t.ex. ridning, tennis och golf har mer sin grund i medel- och framförallt överklasskulturen.  

I mitt eget parti stoltserar många med vilka idrottslag de håller på. I tidningarna får idrotten stor plats. Intresse för idrott ger högre status, det är en del av dagens normer. Alla kommuner satsar på sina idrottsföreningar och bygger eller subventionerar olika tränings- och tävlingslokaler för skattemedel. En säger att spets också ger bredd. För att förbättra folkhälsan genom en mindre stillasittande vardag för många, behöver vi också en tävlingselit sägs det. Sällan blir vi så nationalistiska som vid OS, VM och EM.

Vardagen genomsyras i många sammanhang av idrottsmetaforer. Människor jämför sig med andra utifrån hur de anser sig prestera i jämförelser med andra, ”bättre” eller ”sämre”. Fler och fler TV och radioprogram innehåller tävlingsinslag. På SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) webbsidor och även på skolverkets m.fl. myndigheter s sidor kan en jämföra likartade verksamheter med varandra i termer av högst och lägst rankande. Svenskt Näringsliv rankar varje år Sveriges bästa näringslivskommun. En tävlingskultur genomsyrar stora delar av vårt samhälle.

Jag har själv tävlingsgener på gott och ont. Ett liv helt utan någon form av tävling kanske blir för trist. Och om en inte tävlar med andra så kan en i varje fall tävla med sig själv. Ibland kan det vara bra att jämföra sig med andra och inse att vissa saker är jag bra på och i andra samanhang har andra bättre kompetens. Jag tror att det ibland kan vara bra, men att dagens tävlingsfokuserade samhälle framförallt är av ondo.

Ett liv som går ut på att vinna ”pokaler” är torftigt liv som göder det egna egot. Dessutom försvinner djup och kvalitet, när det som är enkelt mätbart alltid hamnar i fokus och rankas.

Tänker att det är kul att ibland skojtävla och därmed kunna skratta åt de egna tävlingsgenerna. En del av mina tävlingsgener, som att jag följer statistik över hur många som läser min blogg får jag väl bara acceptera, så länge jag inte låter mig styras av hur jag ska skriva för att få fler läsare. Men framförallt arbetar jag med att hålla tillbaka mina egna tävlingssidor. I mötet med andra människor är det mycket mer berikande att samtala än att tävla om vem som vet och kan mest.

Tävling är också politik och patriarkat. Tror att det behövs färre tävlingsarenor och fler kultur- och kreativitetshus.

För övrigt har jag fått Taxotere och påbörjat en ny Xelodabehandling idag. Det har hittills gott bra. Började min dag kl. 9.30 på Ackis, därefter jobbade jag i drygt fyra timmar. Träffade vår lilla cancergrupp vid sex, där mina vänner servade med mat och vi hade givande samtal. Har sedan setat i sängen med datorn i knät från 21.30. Känner mig ganska stark.

Teveronikor från min gamla trädgård som samsas om ljuset